fredag 4 maj 2012
Silverknivar
Gull Åkerblom är en författare som jag följer med intresse och till min glädje är hon nu aktuell med uppföljaren till Silverkniven - Silverboken. I Silverkniven får vi möta Edit, en tjej som är mobbad i skolan och som har en mamma som avskärmar sig från henne och omvärden i något som verkar vara psykisk sjukdom. Edits trygghet i livet är morfadern, naturen och hästarna. En dag får hon en överraskande inbjudan till ett ridläger på Råkekullaborgen. Lyckan är total för där får hon möjlighet att rida och träffa nya vänner. Det finns förstås en hake. Råkekulla är lite för bra för att vara sant. Borgens ägare, Max Vinter och hans syster Rebecka rider sina svarta hästar enbart om natten. Jag vill inte avslöja för mycket men kan säga att Råkekulla visar sig vara en farlig plats för Edit och hennes nya vänner. I Edits familj visar det sig också finnas dolda hemligheter och oanade resurser. Åkerblom väver skickligt samman en berättelse som för ovanlighetens skull blir ännu bättre i uppföljaren där många intrikta hemligheter avslöjas. Det är intressant att följa Edits personliga utveckling där det goda och onda i hennes yttre värld också återspeglar sig i hennes inre (på ett mycket konkret sätt) - vilket hon successivt lär sig hantera. Dramaturgin är skickligt uppbyggd och miljöbeskrivningarna suggestiva vilket resulterar i något som skulle göra sig väl på vita duken gissar jag. Jag skulle gärna gå och se filmen om Edit, silverknivkasterskan. Att man i berättelserna skymtar många referenser till annan litteratur - det är roligt för en boknörd men böckerna håller att läsa utan litterära glasögon.
/malin
måndag 28 mars 2011
My swordhand is singing
Marcus Sedgwicks My swordhand is singing (på svenska De som går igen) är en ungdomsbok som fungerar utmärkt även för vuxna. Det är en klassiskt uppbyggd skräckhistoria, men den skiljer sig ändå lite när det gäller utförandet. Det handlar om vampyrer, men inte vampyrer så som vi är vana nuförtiden. Författaren använder sig av östeuropeisk mytologi och låter sin historia utspelas under 1600-talet i någon liten skogsby i i något icke namngivet östeuropeiskt land. Vampyrerna liknar mer zombies än något annat. Förutsättningarna är som ni förstår av upplägget väldigt bra för att skrämmas lite. Och det tycker jag att den gör, det finns några oerhört läskga sekvenser, jag blev till och med mörkrädd och var tvungen att sluta läsa för att rysa lite. Och jag är en väldigt inbiten skräckfantast, så det vill inte säga lite. torsdag 7 oktober 2010
Trist sidospår

Nobelpriset i litteratur kommer inte att gå till Stephenie Meyer, det kan jag säga med ganska stor säkerhet. Vampyrgenren är inte så het i Svenska Akademien gissar jag. Men kanske har jag helt fel och vi får oss världens överraskning klockan ett i dag. Hur som helst är Meyers senaste verk - Bree Tanners andra liv - inte något mästerverk. Här får man följa en bifigur i berättelsen, en av de nyfödda vampyrerna som attackerar Bella och co i Ljudet av ditt hjärta. Storyn känns just som ett sidospår som inte platsade i huvudböckerna. Man får följa de blodtörstiga nyfödingarna i deras jakt efter mat och en intrig rullas upp där Bree snart förstår att klanledaren inte är att lita på. Rekommenderas inte. Någon som läst och tycker annorlunda - säg till!
/malin
tisdag 13 oktober 2009
Ännu mer vampyrer

onsdag 30 september 2009
Londons mörka sida

