Biblioteksentreprenören Karin Björklunds recept mot flumbiblioteket

Här ger vi helt enkelt ett tips om hur vi får ett enklare bibliotek:

Anna J och Karin

Otäck

Jag har läst Splitter av Charles Benoit. Det är en intressant och spännande ungdomsbok om en femtonårig amerikansk kille som heter Kyle. Han kallar sig hoodie och bär alltid svarta huvtröjor. Boken är skriven i du-form och har ett fenomenalt träffsäkert språk. Kyle är defentivit en cool och ganska smart kille som är van att behandlas som skit eftersom han vanligtvis inte gör vad som förväntas av honom utan oftast precis tvärtom (jag säger inte att det är okej utan att det är så det är i Kyles fall). Det känns sorgligt men räddas upp något av vem Kyle är och hur han tänker. Förmodligen är det språkets suveränitet som gör att att det fungerar med duformen. I detta finns en del intressant att fundera över. Är det vad en människa gör som avgör vad hon blir bedömd för eller hur hon formulerar vad hon gör? Och vad är egentligen språk och hur bryter man igenom det? Genom att köra en knytnäve genom en glasruta? Eller är det bara ett annat språk? Men i en presentation för ungdomar så skulle jag självklart inte prata så här flummigt om boken. Då skulle jag bara säga att det här är en otroligt spännande bok om Kyle, en femtonårig kille som är lite på driv, är olyckligt kär. En dag börjar en ny kille på Kyles skola, han heter Zack och har precis blivit relegerad från en privatskola. Zack är belevad men ändå väldigt märklig och inte särskilt snäll. Mer eller mindre motvilligt blir Kyle kompis med Zack. Det är en bok om faror, rädslor och kärlek, i en knivskarp och förförisk blandning. Boken kan lånas här Karin

Veckans fråga

Förra veckan frågade vi om de nya jobben i bilfabrikerna innebär en satsning på kommunal offentlig sektor i Göteborg. Flest trodde att det varken skulle göra från eller till. Tiden får utvisa... Idag fick vi reda på vilka celebriteter som ska pryda de nya sedlarna. Dag Hammarsköld på 1000-lappen, Birgit Nilsson på 500-lappen, Ingmar Bergman på 200-lappen, Greta Garbo på 100-lappen, Evert Taue på 50-lappen och Astrid Lindgren på 20-lappen. Tycker du det är ett bra val av personer eller vilka hade du viljat ha i plånboken? Svara på veckans fråga till höger --->

/Anna & Malin

Feministisk bokcirkel läser Den stulna romanen

Nawal El Saadawis bok Den stulna romanen känns verkligen aktuell i och med revolutionen i Egypten. El Saadawi har 80 år gammal själv deltagit i demonstrationerna, tidigare suttit fängslad för sin kritik av regimen och Den stulna romanen är bannlyst i Egypten. Och det är sannerligen ingen förskönande bild som författaren målar upp. Här får både det ena och det andra sig en regäl dänga, allt från religioner, patriarkatet, rika, USA, män, mediavärlden, ja hela Egyptens styrande klass. Detta resulterade i engagerade diskussioner i gårdagens bokcirkel.

Först och främst så är det en bok som de flesta gillade mycket på grund av språket, engagemanget och att den är ganska annorlunda. Språket är lyriskt och präglas av tidsväxlingar och upprepningar, man leds från en karaktär till en annan, från ett minne till nutid till fantasi. Detta var något som många uppskattade eftersom det finns ett flyt i berättelsen och det är ett annorlunda grepp. Andra hade dock svårt att komma in i boken och störde sig ganska mycket på de talrika upprepningarna. Alltså både spännande och svårt. Det märks att Saadawi är engagerad och arg, vilket ibland tyvärr resulterar i lite väl många kängor som ska riktas. Beskrivningen av Egypten, islam och män är ganska nattsvart. Ingen av karaktärerna är särskilt sympatisk. Annars var de flesta eniga i att det är en välsriven och oerhört instressant bok. Det största minuset med den är dess ganska schablonartade och platta karaktärsbeskrivningar. De få karaktärer som visade lite mer försonande drag försvann i periferin. Alla rika beskrivs som depraverade och onda medan de fattiga beskrivs som hjältar och goda. Männen beskrivs mest som svin. El Saadawi tar upp de stora religionernas patriarkala struktur och hon är överhuvudtaget väldigt kritisk mot det fundamentalistiska egyptiska samhället och visar på hur makt korrumperar. Karaktären Zina, den fattiga oäktingen med fantastisk sångröst är smått övermänsklig och agerar snarare som symbol för det rena och äkta än som en karaktär av kött och blod.

Vi funderade en del på vad författaren vill säga med slutet? Vann mannen ändå, eller är han bara korkad då han egentligen sätter krokben för sig själv? Slutet gav tyvärr inte den förlösning som det byggdes upp mot, men det är å andra sidan lite likt livet. Kan man kanske sammanfatta Den stulna romanen som en slags högaktuell, feministisk, magisk diskbänksrealism?

/AnnaJ

En bok om tonårskärlek

För ett tag sedan läste jag Regn och Åska av Håkan Lindquist. Det är en ny ungdomsroman som det ännu inte finns så många exemplar av på biblioteken i Göteborg (men fler skall det bli, jag skall köpa in ett exemplar till Gamlestaden i dag). Det är en ömsint och väldigt nyanserad berättelse om en kille som blir ihop med sin första kille. Huvudtemat i romanen är själva kärlekshistorien mellan Rein och Oskar (därifrån kommer titeln, Rein betyder regn och Oscar låter som Åska), men där finns också mycket annat intressant; som kulturskillnaderna mellan Estland och Sverige, Oscars förhållande till sina föräldrar och hur han blir den modige förebilden för sina kompisar som ännu inte varit tillsammans med någon. Men det bästa med romanen är kanske att det är kärleken som får vara i centrum. Vilket kan behövas som komplement till alla romaner som problematiserar den homosexuella kärleken just för att den är homosexuell. Boken finns att låna här Karin

Mig blir du snart kär i

Nanna Johanssons andra seriebok heter Mig blir du snart kär i. I den skärskådar hon den rådande narcissimen. Det är en uppgörelse med den medelålders vite mannens självcentrerade världsbild. Liksom i debutboken Fulheten vänder hon på könsrollerna. Hon visar på hur vi ständigt matas med heteronormen. Men kanske framför allt skildras dråpligt hur egocentriska vi lätt blir i nära relationer, och därigenom inte ser den andres behov. Exempelvis får vi i en obetalbar sekvens se hur Nanna Johansson själv på äldre dagar, med en framgångsrik författarkarriär bakom sig, utnyttjar unga studenter och drar sig tillbaka med en fyrtio år yngre man som passar upp på henne.Tv serier som 2½ män får sig också en rejäl känga. Det här är vasst, vulgärt och stundtals våldsamt roligt. Låna hennes böcker här.

/leif

En aprilsaga

Många med mig har fängslats av Elsa Beskows sagovärld genom åren. Jag hade tillfälle att se utställningen om henne på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn häromåret. Det var både roligt och intressant att göra en närmare bekantskap. Om alla sagorna "håller" än i dag är svårare att svara på, men många anses tidlösa och de lånas en hel del.

Några som ställdes ut kändes lite omoderna. De fantasifulla målningarna gjorde dock ett stort intryck.

"En aprilsaga" tillhör dem som är läsvärda, tycker jag. Den sätter igång fantasin om blommor, natur och väder. April spelar oss ett spratt.

Precis som i verkligheten.

CalleL