Röst ur djupet

Röst ur djupet är en bok från 1977 av den egyptiske författaren Nawal El-Saadawi. Det är en rak, realistisk och enkel, men sylvass historia på bara knappa 140 sidor. Boken är en skoningslös kritik av det egyptiska och islamiska samhället med dess kompakta kvinnoförtryck, men blir till en svidande uppgörelse med patriarkatet i sin helhet.
Det är en intensiv text som ger en dokumentär känsla.
En kvinnlig psykiatier ska undersöka en dödsdömd fånge, Firdaus, som har dödat sin hallick.Hon har vägrat att söka nåd och på så sätt få straffet omvandlat till livstids fängelse. Hon vägrar också flera gånger att tala med psykiatern, men sin sista dag i livet väljer hon dock att berätta sitt livs historia för läkaren.
Hon har en mödosam uppväxt i en bondfamilj. Som liten könsstympas hon. Hennes mamma dör när hon är ganska ung, och hon växer upp hos en farbror. Där får hon möjlighet att gå i skola. Men när hon är nitton år tvingas hon gifta sig med en gubbe i sextioårsåldern. Han misshandlar henne regelbundet tills hon en dag flyr. Den enda utvägen för att överleva blir prostitution. Därigenom upplever hon, paradoxalt nog, för första gången i sitt liv ett slags oberoende. Samtidigt växer hennes förakt för männen som utnyttjar hennes kropp.
Firdaus tar sig ur prostitutionen och i några år arbetar hon på en kontor. Efter att ha blivit bedragen och sviken av en man hon förälskat sig i så återvänder hon till den världen.
Självständigheten får ett abrupt slut när en hallick påtvingar henne sitt "beskydd". En dag när han, som vanligt, misshandlar henne så får hon nog och sticker hans egen kniv i honom.
Låna boken här.

/leif

Feministisk bokcirkel läser Den stulna romanen

Nawal El Saadawis bok Den stulna romanen känns verkligen aktuell i och med revolutionen i Egypten. El Saadawi har 80 år gammal själv deltagit i demonstrationerna, tidigare suttit fängslad för sin kritik av regimen och Den stulna romanen är bannlyst i Egypten. Och det är sannerligen ingen förskönande bild som författaren målar upp. Här får både det ena och det andra sig en regäl dänga, allt från religioner, patriarkatet, rika, USA, män, mediavärlden, ja hela Egyptens styrande klass. Detta resulterade i engagerade diskussioner i gårdagens bokcirkel.

Först och främst så är det en bok som de flesta gillade mycket på grund av språket, engagemanget och att den är ganska annorlunda. Språket är lyriskt och präglas av tidsväxlingar och upprepningar, man leds från en karaktär till en annan, från ett minne till nutid till fantasi. Detta var något som många uppskattade eftersom det finns ett flyt i berättelsen och det är ett annorlunda grepp. Andra hade dock svårt att komma in i boken och störde sig ganska mycket på de talrika upprepningarna. Alltså både spännande och svårt. Det märks att Saadawi är engagerad och arg, vilket ibland tyvärr resulterar i lite väl många kängor som ska riktas. Beskrivningen av Egypten, islam och män är ganska nattsvart. Ingen av karaktärerna är särskilt sympatisk. Annars var de flesta eniga i att det är en välsriven och oerhört instressant bok. Det största minuset med den är dess ganska schablonartade och platta karaktärsbeskrivningar. De få karaktärer som visade lite mer försonande drag försvann i periferin. Alla rika beskrivs som depraverade och onda medan de fattiga beskrivs som hjältar och goda. Männen beskrivs mest som svin. El Saadawi tar upp de stora religionernas patriarkala struktur och hon är överhuvudtaget väldigt kritisk mot det fundamentalistiska egyptiska samhället och visar på hur makt korrumperar. Karaktären Zina, den fattiga oäktingen med fantastisk sångröst är smått övermänsklig och agerar snarare som symbol för det rena och äkta än som en karaktär av kött och blod.

Vi funderade en del på vad författaren vill säga med slutet? Vann mannen ändå, eller är han bara korkad då han egentligen sätter krokben för sig själv? Slutet gav tyvärr inte den förlösning som det byggdes upp mot, men det är å andra sidan lite likt livet. Kan man kanske sammanfatta Den stulna romanen som en slags högaktuell, feministisk, magisk diskbänksrealism?

/AnnaJ

Egypten

Egypten är i världens blickfång just nu. Vad utgången blir av folkets uppror är ovisst och man kan bara hålla tummarna för att det ska att gå bra. För den som vill få inblick i det Egyptiska samhället den skönlitterära vägen kan jag rekommendera Aala Al-Aswanys Yacoubians hus (2002) som är världens mest sålda arabiskspråkiga bok. I denna berättelse skildras en rad färgstarka karaktärer som under Gulfkriget lever i ett hus från trettiotalet vars glansdagar är förbi. Här finns den oerhört rike köpmannen som bor i lyx och de fattiga som lever på taket i skjul. Där råder djungelns lag - och polisens. Köpmannen köper sig såväl kärlek som politisk makt. Här finns kvinnan som tvingas sälja sig för att behålla jobbet. Den begåvade portvaktarsonen kommer inte in på den åtråvärda polishögskolan på grund av sin fattiga bakgrund trots att han är mer än välkvalificerad. I ilskan och besvikelsen söker han sig till en jihadrörelse. Här finns den homosexuelle man som förtvivlat sörjer sin första relation och som försöker återskapa denna i varje ny relation han ingår.

Detta är en sexuellt frispråkig berättelse som med varma färger och stort patos berättar en både vacker, rolig och grym berättelse om Yacoubians hus - som i tydlig allegori naturligtvis utläses som Egypten självt. Eller kanske som var? Morgondagens Egypten - hur kommer det att bli?

Tillägg:
I SR igår tisdag intervjuades Al-Aswany av Cecilia Uddén. Han

säger där att han kommer att skriva en ny roman om dagens händelser i Egypten. Han förutsåg revolutionen. Al-Aswany rekommenderar Patriarkens höst av Garcia Marquez som ingång till att förstå hur en diktator fungerar och agerar.

/malin