Starstruck

Bäst på Bok & biblioteksmässan igår var helt klart att lyssna på Sofi Oksanen prata om Diktaturens formationer och sin senaste bok Utrensning. Tydligen var det 500 personer på seminariet och flera som inte fick plats, enligt dagens GP. Hon är en fascinerande och otroligt begåvad person. Hon pratade om vad det gör med människor att leva i en diktatur, om rädslan som vapen och om sexuellt våld. Att ett litet land som Estland glöms bort i det stora, men får uppmärksamhet på ett oväntat sätt. Boken Utrensning har översatts till 40? språk redan och uppmärksammats över hela världen. Hennes verk sätter Estland på kartan, men framförallt ger den tyngd åt människors nedtystade berättelser och traumatiska upplevelser.

Att det kommer två böcker till om Estland gör mig väldans glad. Men gladast blev jag nog efter seminariet när jag skulle köpa Utrensning. Det blev förstås signering! Så nu har jag ett alldeles eget signerat ex av Utrensning av Sofi Oksanen! Nöjd som bara den! (Bilden av en signerande Oksanen har min vän bibliotekarien Anna Johansson tagit, tack för lånet!).

/AnnaJ

Oksanen och Utrensning

Det har sagts förut och det tål att sägas igen: Sofi Oksanens Utrensning är sjukt bra! Vad kan jag skriva som inte redan skrivits i otaliga recensioner? Inte så mycket kanske. Därför vill jag helt sonika komma med en uppmaning: om du bara ska läsa en bok i år, läs Utrensning! Denna bok är helt klart en av de bästa jag läst. Det är inte bara språket och ämnet, det är en slags nerv, ett sätt att berätta, som om Oksanen har haft denna historia inom sig och resultatet känns helt sant, allmängiltigt och samtidigt overkligt grymt. Oksanen har tidigare skrivit Stalins kossor och Baby Jane och hon behandlar det estländska arvet redan i debuten Stalins kossor.

Utrensning då: en estländsk äldre kvinna hittar en dag under början av 1990-talet en spillra till tjej i sin trädgård, ett offer för trafficking. Kvinnan som på något sätt i sin ungdom har svikit och begått ett brott som tynger ned henne, är på många sätt ett offer lika mycket som tjejen som hon hittar i sin trädgård. Och på vilket sätt är denna tjej kopplad till den äldres förflutna? Estland, kvinnoöden, att leva i Sovjetunionen och skam är teman som återkommer i Oksanens prosa. Och jag vill läsa mer, väntar ivrigt på vad mer som ska komma ur denna kvinna. Låna här!

/AnnaJ

Nordiska rådets litteraturpris

Nordiska rådets litteraturpris har delats ut sen 1962 och i år var det den finsk-estniska författaren Sofi Oksanen tur att belönas för sin roman Utrensning. Ni kan läsa Leifs tidigare blogginlägg om boken, genom att klicka här. I början av november kommer prispengarna att överlämnas under en session i Reykjavik.
Grattis säger vi!

/Anna

Utrensning

Finlands författardrottning Sofi Oksanen gestaltar,med brutal uppriktighet Estlands tragiska och våldsamma moderna historia i sin tredje roman Utrensning. Det är en berättelse om vad den sovjetiska ockupationen,och den rovgiriga kapitalismen som följde därefter, har gjort med människorna. En inträngande skildring av hur systemen bryter ned, deformerar och perverterar de enskilda individerna.
I centrum står två kvinnoöden som symboliserar det nationella traumat. Den äldre Ailide lever lugnt och stilla på landsbygden när den unga Zara oförhappandes dyker upp hos henne. Handlingen rör sig från 30-talet och framåt med tillbakablickar ur de båda kvinnorns liv.
Författaren är uppväxt i Finland och hennes mor kommer från Estland. Hon har nyligen fått Finlands två finaste litterära priser, Finlandiapriset 2008 och Runebergpriset förra året.
Det här är en mörk och fasansfull berättelse, fast samtidigt en alldeles lysande roman av Nordens kanske just nu främste författare.

/leif

Andra gången

I höstens stora bokflod vill jag presentera fyra författare som har det gemensamt att de nu kommer med sin andra bok.

Marjaneh Bakhtiari gjorde succé med Kalla det vad fan du vill, där hon på pricken, dråpligt skildrade den svensk-iranska subkulturen. Uppföljaren, Kan du säga schibbolet?, är avsevärt djupare och mörkare och den beskriver iranier, och integrationsproblematiken, träffsäkert och vemodigt.

Sofi Oksanen är kanske den mest spännande unga finska författaren just nu. Hennes andra bok handlar om paniksyndrom och om lesbisk kärlek. Boken kännetecknas av att den har en stark berättarröst som omedelbart fångar läsaren i sitt grepp och håller kvar det till den sista meningen.


Åsa Mattsons nya bok är en flyhänt skriven, men lite stereotyp, nyckelroman. Den lanseras av förlaget som en ”feministisk Röda Rummet”. Mycket i boken kan nog snarare uppfattas som anti-feministiskt. Uppseende lär den säkert väcka.




Gertrud Hellbrand från Vikbolandet, utanför Jantes huvudstad Norrköping, är en duktig stilist. Här fortsätter hon sitt utforskande av de mörkare sidorna i människans natur. I bokens centrum står ett våldsbenäget ungdomsgäng.

En fackbok och en pocket vill jag också puffa för.

Petra Östergren är redaktör för den här boken i vilken olika skribenter personligt och ibland provokativt behandlar ämnen som queerfeminism, våldtäkt, sexualitet och prostitution.

Angela Carters kultförklarade klassiker Den nya Evas passion kommer vältajmat nu i en nyutgivning som pocket. Det är en allegorisk framtidsskildring av ett Amerika i sönderfall (för att inte säga hela den västerländska/kristna civilisationen).

/Leif