Min kamp av Karl Ove Knausgård

Foto: Christina Ottosson
Jag såg ett teveprogramm för ett tiotal år sedan där John Irving sa något om att riktiga författare använde sig av fantasi och fabulerande men att skriva en roman där man bara använde sigav självbiografiskt material var något annat än att författa.



Jag minns att jag tyckte att Irving med denna hållning till romanskrivande var sprungen ur en tradition av sagoberättare med bland andra Selma Lagerlöf, Nikolaj Gogol och Boris Vian, som jag gärna läste, då jag var trött på den samtida litteraturen där allt för många författare skrev romaner om författare som skrev romaner eller om sammanträffande på barer i andra länder. Det var på sätt och vis som att den svenska romanen försökte vara som bilderna i Christer Strömholms Vännerna från Place Blanche, men utan att komma riktigt nära vare sig nerv elller orginalitet. Jämsides med detta pratade man om den postmoderna berättelsen som något upplöst utan början och slut. Det var heller ingenting som jag kunde greppa eller kände någon särskild entusiasm inför.

Det här skriver jag för att förklara att jag inte alls var särskilt positivt inställd till Karl Ove Knausgårds Min kamp. Men jag var nyfiken, eftersom den fått så mycket uppmärksamhet och för att det var något ganska genialiskt att kalla böckerna för Min Kamp , ett slags klargörande över författarens distans till sig själv i och med anspelningen på Adolf Hitler. Det är väl också det som blev mitt huvudtema i läsningen av boken, att författaren sätter sitt liv i en filosofisk kontext och gör det till stor litteratur, för jag tycker att det är riktigt bra.

Knausgård har ett eget sätt att bryta ner allt i beståndsdelar och skapa ett sammanhang mellan ting och händelser. Det är en ruggig berättelse, om en sons uppriktiga avsky för sin far. Men det är också en modern berättelse skriven i en tid då jaget som varumärke är ett ständigt tema och ett bevis för att berättelserna finns i våra liv och att vi själva kan hitta början och slut. Det är inte bara Knausgård som visat att samtidsromanen har kommit loss. Jag tror tveklöst att 2010-talet kommer at bli ett sjuhelvetes romandecennium. Det här är bara i början. Hurra hurra hurra hurra!
/karin

Skulle jag dö under andra himlar

Torsdag 7 oktober

kl.19.00

Johannes Anyuru på Kortedala bibliotek

Kortedala bibliotek i samarbete med ABF Göteborg

Johannes Anyuru är aktuell med sin nya bok, romanen Skulle jag dö under andra himlar. Anyuru har tidigare givit ut poesisamlingarna Det är bara gudarna som är nya (2003), Omega (2005) och Städerna inuti Hall (2009). I hans dikter finner man ofta litterära referenser som är invävda i en realistisk flödande poesi. I Det är bara gudarna som är nya är utgångspunkten Illiaden, här är ett utdrag.


Fightdikt ur Det är bara gudarna som är nya

Nattbussen bärgar staden,
flyger in till sidan och stannar.
Den är ett ord: vrakdel, den är
en skalbagge som släpar sin skugga,
kastad över hela vintergatan,
bakom sig.
Men ingen kliver av
och ingen kliver på
(trottoaren, mur,
i vanlig ordning
slungad tio tusen mil bort).
Dödar dom varandra där ute?
viskarchauffören, blundar hårt
och vrider åter den stora ratten
bort. Insektsartat, oåterkalleligt
bort.


Tänkvärt i dessa dagar. Perspektivet på bussen tål att tänkas på.

Vill du ha en glimt av Anyuru i förskott, se Babel.

Eller lyssna till hans program i P1s sommar.
/malin

Ett exempel på bra amerikansk prosa

Jag har precis läst "Valda verk av T.S. Spivet" skriven av Reif Larsen. Detta är en roman som vunnit mark i hemlandet USA. På baksidan av den svenska upplagan finns ett citat av Stephen King
"Två förutsägelser om Valda verk av T.S. Spivet: alla som läser den kommer att älska den lika så mycket som jag gjorde och få, om några kommer att ha upplevt något liknande".
Jag är väldigt svag för amerikansk prosa över huvud taget och det är så klart för att den ofta har en berättarstruktur som stödjer vår verklighetsuppfattning, vårt sätt att bygga verkligheten. Jag ser faran med att så ensidigt ta till sig en slags berättartradition. Men det är bara det att desto mer jag tar till mig andra kulturyttringar än de rent västerländska, desto lättare har jag att ta till mig guldkornen av den amerikanska kulturen. I själva verket är det så att ju mer kritisk jag är mot delar av den amerikanska kulturen ju mer lär jag mig att älska annat. Det finns något i den amerikanska berättartraditionen som jag kan vila i som jag inte kan vila i något annat. Valda verka av T.S. Spivet är en sådan roman. Berättelsen handlar om en liten pojke, ett underbarn, som genom att ta sig ombord på ett godståg reser tvärs över USA för att ta emot vetenskapspris. Det är en berättelse som har allt för att vara väldigt bra; en charmerande huvudperson, en originell men bärande historia och en känsla av samhörighet med något större. Formatet i boken är också annorlunda, T.S. Spivet är nämligen kartograf och i marginalerna har han ritat små kartor och anteckningar över allt möjligt som exempelvis över koncentrationen av skärp i Chicago eller en anteckning om "Vuxna kvinnor och kaffe". Det låter kanske helt insnöat och det är det självklart, men T. S. Spivet ser världen på ett annat sätt än de flesta av oss och det ger också möjlighet att närma sig världen från en annan dimension. Men ger också en möjlighet att fundera över detta om vad olika dimensioner av verkligheten är, att annorlunda människors eller andra kulturers sätt att se världen kan berika oss.
Karin

Vägar utan nåd

Vägar utan nåd är den tredje fristående delen om Alexandra som utsatts för incestuösa övergrepp. Författare är Anna Mattsson och sviten inleddes med Alexandras rum och fortsattes med De ensammas hus.
När den tredje delen inleds så går hon tredje året på gymnasiet och rättegången mot styvpappan som förgripit sig på henne sedan hon var elva år är avslutad.
Alexandra hoppas att nu ska hon äntligen få bli som alla andra ungdomar som vågar ta plats och för ett eget liv helt och fullt.Hon blir medveten om att hon dras till flickor. Det medför en del avståndstaganden från omgivningen och i sitt sökande efter kärlek möter hon avvisanden och förödmjukelser.
Ljuset i mörket är skolkuratorn Solveig.Med henne kan Alexandra prata om de fruktansvärda övergrepp som begåtts mot henne. Solveig hjälper henne också att förstå och acceptera sin sexualitet. Kuratorn tipsar henne om böcker om homosexualitet som hon lånar på biblioteket, och sedan slukar.
Så småningom kommer Alexandra i sitt sökande efter en identitet till teatern och där börjar hon tro att det trots allt ska finnas en plats i livet för henne.
Trots att den här romansviten bitvis är oerhört skakande, nästan outhärdlig så är den hoppingivande, och det är ett fullödigt psykologiskt porträtt skapat av en lysande prosaist.

Låna Anna Mattsson böcker i Gotlib.

/leif

Ingenting sett, ingenting hört. Kanske en svensk tiger? Nej tre Apor

Tre apor av Stephan Mendel-Enk, Atlas förlag 2010

Tre apor är ett motiv från den japanska konsten. En apa håller för ögonen, en annan för öronen och en tredje sitter bara ner. Tanken är att dessa aporna inte skall göra något ont. De skall inte se något ont, inte höra något ont och inte säga något ont. Helt enkelt inte sprida någon dålig energi som man kanske skulle säga i dag Det finns en intressant psykologi i detta att just inte göra något. Att inte göra något betyder inte att man valt det goda bara att man aktivt tänker på att inte välja det onda.

Romanen Tre apor romanen handlar om tre generationer judar i Göteborg. Här finns en familjetragedi som börjar med att föräldrarna till berättarjaget, den 13årige Jacob, skiljer sig. Det är en roman som bjuder på mycket intressant. En svensk berättelse om att tillhöra en minoritetskultur. Vi behöver sådana berättelser i det svenska litterära blodomloppet! Det finns alldeles för få sådana här berättelser fortfarande idag trots att det idag finns betydligt fler minoritetsgrupper än i det svenska åttiotal som beskrivs i romanen. Mendel Ek skildrar utanförskapet från ett barnsperspektiv. Det blir ett dubbelt utanförskap dels judendomen i det svenska samhälle och i Göteborg, men också barnet i vuxenvärlden.

Mendel- Enk har ett bra språk. Han bjuder in i en privatsfär och håller samtidigt utanför genom att som de tre aporna inte berätta något ont. Förklaringen till boktiteln ges genom att farfadern är väldigt lik en apa och gillar apor. Men kopplingen till de japanska tre aporna är knappast någon slump. Mendel Ek har använt apornas tigande estetik för att hantera ett själbiografiskt material och göra det litterärt. Jag tycker inte det här är någon storartad roman så som den lyfts fram i flera tidningar. Jag tycker författaren gjort för enkelt för sig . Jag hade önskat mig en mustigare historia! Antingen mer självbiografisk eller också mer fritt och litterärt fabulerande. Men Mendel Ek vill inte vara för självutlämnande och det fanns en självupplevd historia ville bli skriven, så detta var förmodligen enda sättet som fanns. Samtidigt är det en roman om tunga känslor och att det är svåra kapitel är ändå något som romanen lyckas förmedla. Det osagda skapar något, en känsla som är svår att få fatt i, och det kanske är just det som är bra, det som jag inte vet vad det är, ett ofattbart inte.

Karin

Stillheten

Stillheten av Attila Bartis är en ungersk roman som har blivit mycket uppmärksammad internationellt och den har också filmatiserats. Författaren kommer från en rumänsk familj som flydde till det något friare Ungern 1984. Men Ungern var också en diktatur och personerna i boken mals ner av förtryckarapparaten.
Den utspelar sig före kommunistregimens sönderfall. Huvudpersonen, författaren Andor Weer, har en familjesituation som påminner om en Norén-pjäs, eller en roman av Jelinek. Hans mor har varit en uppburen skådespelerska, men efter att dottern hoppat av till Österrike blir hon svartlistad och får inte längre några roller. Efter några fruktlösa försök att få dottern att återvända, så att mamman kan bli återupprättad isolerar hon sig i femton år i den lägenhet hon delar med Andor. I princip är hennes enda kvarvarande sysselsättning att domptera och försöka förvända synen på sonen. En dag får hon för sig att låtsas att dottern är död, och hon iscensätter en skenbegravning av henne i familjegraven.
Andors och moderns symbiotiska förhållande skildras osminkat och närgånget. Hennes depressioner, sinnrika manipulationer, omsorger och tom sexuella närmanden är uttryck för en sjuk människas maktutövning mot sitt barn. Vanmäktigt betraktar han hennes förfall.
Hans enda andningshål är när han reser runt och föreläser, samt en förbindelse med en kvinna, Ester. Men det som de först trodde var kärlek visar sig bara vara en gemensam känsla av tomhet och ensamhet.
Romanen handlar om hur svårt det är att frigöra sig från det förflutna, från blodsbanden. Trots allt försöker Andor rädda sin mamma undan psykiatrins elchocker, och när hon slutligen dör är hans känslor ambivalenta.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Passion och förtvivlan

Anteckningar från kriget av Marguerite Duras består av fyra anteckningsböcker som tillkom under och kort efter andra världskriget. De kan sägas utgöra grunden för hela hennes föreställningsvärld.
Den första handlar främst om hennes svåra barndom och kan ses som en tidig version av Älskaren. Men den skildrar också upplevelser från motståndsrörelsen där hon var aktiv.
De två följande innehåller den ursprungliga versionen av Smärtan. Som skildrar krigsslutet, och hur hennes man återkommer från koncentrationsläger.
Sista anteckningsboken innehåller en del utkast till framtida romaner och självbiografiska texter om vardagslivet i Paris strax efter kriget.
Allra sist i boken har förlaget lagt till tio hitills opublicerade texter som skrevs ungefär samtidigt.
Marguerite Duras verk handlar ofta om omöjlig, förbjuden kärlek. Redan i de här tidiga skapelserna har hon funnit sin litterära stil. En exakt, lakonisk prosa som är fylld av passion och förtvivlan.
Med tiden blev hon en av de mest produktiva författarna. Låna något av hennes många verk i Gotlib.

/leif

Ormar och piercing

I kortromanen Ormar och piercing av Hitomi Kanehara möter vi några destruktiva, nihilistiska, japanska ungdomar, i en alienerad generation, som totalt bryter med det traditionella.
Huvudpersonen är den 19-åriga Lui. Hon har varit en Barbie-tjej. När hon träffar punkkillen Ama vill hon tatuera hela ryggen och pierca tungan så att den klyvs. Smärta är det enda som får henne att känna sig levande.
Lui dras in i ett sadomasochistiskt triangeldrama med den våldsamme Ama och den sadistiske piercaren och tatueraren Shiba. I ett svindlande tempo förlorar hon sig i sprit, sex och smärta, i ett drama som får makabra, hisnande följder.
Det är en omskakande läsning där textens intensitet griper tag i läsaren på ett smärtsamt sätt.
Hitomi Kanehara hoppade av skolan som femtonåring, och har skrivit sedan dess. Det här är hennes debutroman som har sålt i över en miljon exemplar,och som fick det ansedda Akutagawapriset i Japan.

/leif

Stark debut

Udda av Sara Lövestam vann bok-SM i år. Det är en relationsroman som handlar om tre lite ovanliga personer. Martin är en introvert, hämmad butikschef på Systembolaget. Han tänder bara på kvinnor som saknar ett ben (eller delar av ett ben). Lelle, hans bästis, är lärare och en gränslös, utagerande lesbisk tjej. Slutligen Paula som är språkforskare, och som saknar ett och ett halvt ben. Hon vill helst bara sitta ifred med sitt arbete.
Martin och Paula träffas via nätet, och blir tillsammans, men Lelle kommer in i bilden, och det utvecklas till ett triangeldrama.
Det här är en stark debut av Sara Lövestam. Boken är flyhänt skriven, med fina karaktärsskildringar. Med spänning ser jag fram mot hennes framtida författarskap. I avvaktan på det kan vi följa hennes blogg.

/leif

Tänk klimatsmart - ge en romanretreat i julklapp

Den 17 augusti skrev jag om att koppla av genom att unna sig själv en romanretreat, d.v.s att isolera sig under en dag för att läsa romaner. Jag ville slå ett slag för lustläsandet och samtidigt ge ett kvalitativt bugetalternativ till den exklusiva avkopplingsindustrin.
Nu närmar sig julen och det alltmer högljudda miljölarmet borde få oss att förändra våra konsumtionsmönster även vad gäller julklappar. Det är hög tid att vi börjar inrikta oss på att konsumera upplevelser istället för att köpa onödiga resurslösande ting som några andra har fått oss att tro att vi behöver. Tips på bra upplevelseklappar är biocheckar, restaurangbesök och teaterbiljetter. Men om man vill ge bort en mer exklusiv julklapp som ändå så kan man ge bort en romanretreat. Här är några tips om hur man skall bära sig åt för att få till en bra romanretreat i jul.
Läs igenom det förra blogginlägget och kolla vad jag menar med en romanretreat.
Var lite detektiv så att du kan lista ut ifall romanretreat är något som passar för personen. Att ge bort en sådan här present till någon som inte gillar att läsa rekommenderas inte. Det är ungefär som att ge deoderant till någon som alltid luktar svett, tyket.
Ordna en speciell dag då du tagit reda på att personen kan komma loss. Se till att hitta en plats där personen kan vara ensam under cirka 10 timmar. Det är bra om det är utanför personens hem så att hon kan koncentrera sig på att läsa. Enklast och billigast är kanske i ditt eget hem, men se till att hålla dig borta!
Överlämna presenten i form av ett handskrivet presentkort med tid och plats för retreaten.
Bifoga också ett formulär för att fylla i vilka böcker, vilket snacks och vilken slags mat som önskas. För romanerna kan det vara bra med några alternativ, så att personen inte känner sig tvingad att läsa något som visar sig inte passa. Böckerna lånar du givetvis på biblioteket. Var ute någon vecka i förväg om det är några böcker som du måste reservera för att få tag på (vilket är gratis nu för tiden).
Tips på hur man gör ett snyggt presentkort kan man hitta i Michael Bindefelds bok "Bindefelds inbjudningskort : gör egna kort för årets alla fester" Det är som ni förstår en bok om hur man gör inbjudningskort men är nog det närmste man kan komma om hur man gör egna presentkort.

Länk till inlägget om romanretreat:

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/08/unna-dig-en-romanretreat.html

/Karin

Därunder ett helvete

Claire Castillons roman Därunder ett helvete handlar om familjen. Huvudpersonen är en författare och betraktare. Hennes släkts förbannelse är att kvinnorna är undergivna och hängivna manliga åsnor.
Hon kan inte bli ett med sina känslor, att analysera och notera är hennes eget öde. Medans hon kyligt antecknar låter hon sig förödmjukas av den manliga enfalden, och i sitt inre tänker hon samtidigt "när jag är klar kommer du inte att kunna läsa en enda sida utan att vråla av smärta".
Författaren öser friskt ur bitterhetens källa och sticker sina giftiga nålar i alla som sårat henne. Resultatet blir en bitsk,absurd, svart humor.
Tidigare finns två novellsamlingar, Insekt och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, av Claire Castillon utgivna på svenska.

/leif

Dirty weekend

Dirty weekend av Helen Zahavi(eller En djävla helg, som den heter i den svenska översättningen) är en feministisk kultbok, från nittiotalet, som också blev en framgångsrik film.
Den handlar om Bella som en morgon vaknar och känner att hon har fått nog. Hon har tröttnat på alla de kränkningar männen utsätter henne för, och hon börjar slå tillbaka.
Bella är förföljd av en vedervärdig man som hotar och trakasserar henne på ett förfärligt sätt, men hon oskadliggör honom med en hammare.

I sin nyfunna roll som jägare fortsätter hon sedan sin vendetta mot de män som hon tycker förtjänar det.
Det är en brutal och hatisk berättelse, men samtidigt är den väldigt rolig. Dessutom är det en mycket stark och omtumlande läsupplevelse.

Låna boken i Gotlib.

/leif

Lonely planet

Elise Karlssons Lonely Planet är den fristående fortsättningen på hennes debutroman Fly. På omslaget är det en bild av Marilyn Monroe från filminspelningen De missanpassade. Marilyn är ju själva sinnebilden av den dumma blondinen.
Amanda som är huvudpersonen i boken är en narcissistisk, alienerad bimbo som är helt fixerad vid yta och utseende, och hon har också ett enormt bekräftelsebehov.
Hon har ett förhållande med en gift kvinna och i bokens upptakt åker hon, med nyförstorade bröst, på charterresa till Kanarieöarna i ett försök att visa sig självständig. Men äventyret hinner knappt börja innan en tragedi tvingar henne att återvända till Stockholm.
Den yttre handlingen i boken är ganska händelselös, däremot sker det desto mer i språket. I början snubblar jag oavbrutet och tvingas läsa om. Amandas inre monolog sker på en slags sms-svenska där alla onödiga småord är bortskurna. Ofta uttrycker hon sig också med konstiga direktöversättningar från engelskan. Men det fungerar, efter ett tag hör jag Amandas nakna, desperata, ensamma, kärlekstörstande röst.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Bengt Ohlsson ger barnet en röst

Senast var Bengt Ohlsson ett barn. Han har också varit präst, och kvinna.
Nej, han har varken bytt yrke eller kön. Författaren Bengt Ohlsson är bara otroligt bra på att leva sig in i andra människor och deras världar. I Gregorius gav han prästen en röst, och i Hennes mjukaste röst var berättarrösten en kvinna. I hans senaste roman Syster är det barnet, närmare bestämt den nioåriga flickan Marjorie, som är berättaren.

Marjoires syster Miriam försvinner under mystiska omständigheter Föräldrarna går helt upp i sökandet efter Miriam, och Marjorie får flytta till faster Ilse under tiden. Hos Ilse ska Marjorie få lite lugn och ro. Ilse berättar historier. Både sanna och påhittade. Om drottningen som slutade tala, och om hur hennes pappa var som barn. Marjorie kan inte få nog av historierna. Så hon kan glömma. Så hon kan sluta tänka på Miriam. Hon brottas med dubbla känslor inför Miriams försvinnande. Skuld, skam och avundsjuka. Vill hon att Miriam ska komma tillbaka? Miriam, den duktiga storasystern. Och Marjorie som alltid stått i hennes skugga. Under läsningen får vi se tillbakablickar från familjelivet innan Miriams försvinnande. Bilder från "världens roligaste familj", som Marjorie beskriver dem. Eller? Kanske är det inte så enkelt.

Bengt Ohlsson är en mästare på att fånga stämningar. Så även här. Ändå kan jag tycka att hans tidigare roman Hennes mjukaste röst var strået vassare. Men det bästa med Syster är hur Bengt Ohlsson, på ett fenomenalt sätt, lyckats fånga barnets känsloliv. Det händer egentligen inte så mycket i boken, men det händer desto mer inuti människorna. Den handlar också om konkurrensen som kan uppstå mellan syskon, och de olika roller vår plats i syskonskaran tilldelar oss. Jag vill varmt rekommendera en eftertänksam roman, där stämningar och språk skildrar familjelivet och de känsliga relationerna inblandade.

Här hittar du boken i Gotlib

/Elin J

Våtmarker

Charlotte Roches debutroman Våtmarker har blivit en megahit i Tyskland där den sålts i över en miljon exemplar. Nu utkommer den i 25 olika länder, däribland Sverige. Boken är mycket omdebatterad. Vissa ser den som ett feministiskt manifest medan andra ser den som spekulativ pornografi.
Författaren själv säger att hon vill provocera och "befria instängda rakade tillrättalagda ängsliga flickor".
Hon har skapat en romanfigur som bryter alla tabun som finns för en ung tjej av idag att bryta. Dessutom utforskar författaren gränserna för vad man får och vad man inte får tala om.
Den 18 åriga Helen ligger på sjukhus efter att ha skurit sig under en intimrakning. Hon har experimenterat med droger, sex och sin egen kropp.
Helen hatar alla former av hygien och har en fascination för alla kroppsvätskor. Texten är ofta frånstötande då det handlar mycket om kroppsöppningar, blod, hemorrojder, bajs och kroppsvätskor. Boken skildrar också en ovanligt utlevande kvinnlig sexualdrift, för att uttrycka sig milt.
Under den självdestruktiva ytan döljer sig en rädd liten flicka som drömmer om att återförena sin trasiga familj. Fast samtidigt har hon redan låtit sterilisera sig som en markering mot sin odugliga mamma.
Romanen är ett ursinnigt tonårsuppror, och ett våldsamt angrepp på hygien- och skönhetsindustrin som gett många av dagens unga tjejer ett stört förhållande till sina egna kroppar.
Låna Våtmarker i GOTLIB.

/leif

Mannen som älskade Yngve

Mannen som älskade Yngve är en roman av Tore Renberg som utspelar sig i norska Stavanger. Huvudpersonen är Jarle, en tonårskille med flickvän som spelar i ett rockband och har palestinasjal.
En dag kommer det en ny kille till skolan och Jarle blir blixtförälskad i honom vid första ögonkastet, och hela hans tillvaro ställs på ända. Han har aldrig föreställt sig att han skulle kunna bli kär i en kille.
Författaren skildrar förälskelsen, med dess våndor, och alla komplikationer som den medför mycket bra.
Men tyvärr så tycker jag att inte boken håller hela vägen. Det tragiska slutet känns konstruerat och inte alls trovärdigt.
Ändå tycker jag att boken är så pass bra innan dess att den är väl värd att läsa, i synnerhet om man gillar åttiotalet.
Filmatiseringen av boken blev en av Norges största kassasuccéer.
Den finns att låna både som bok, ljudbok och film i GOTLIB.

/leif

Djupdykning i själens gåtfulla labyrinter

"Det finns sår i detta liv som liksom spetälska i avskildhet långsamt äter och sargar själen". inledningsmeningen i Den blinda ugglan



Kultboken Den blinda ugglan av den iranske författaren Sadeq Hedayat kommer nu i en ny utgåva på svenska. Första gången utkom den 1965.
För den utmärkta översättningen svarar professor Bo Utas, som också presenterar författarens liv och litterära verk i ett finstämt efterord. Poeten Anna Hallberg har skrivit ett vackert, personligt och lyriskt förord.
Originalet kom ut i Indien 1937, i den blygsamma upplagan av 150 exemplar. Boken har influenser av persiska sagor, Edgar Allan Poe, Franz Kafka och Sigmund Freud.
På gränsen till vansinne börjar en man att nedskriva sitt livs historia för sin egen skugga. Det är en skräckhistoria med sexualiteten som drivkraft. En berättelse om upplösning av det egna jaget och existentiell ångest, i gränslandet mellan dröm och verklighet, där tid och rum upplöses. Allt i det opiumrus i vilket författaren levde.
Sadeq Hedayat föddes 1903 i en överklassfamilj i Tehran. Han blev tidigt intresserad av västerländsk litteratur, och han studerade i Belgien och Frankrike. Böckerna han skrev trycktes i extremt små upplagor och blev på den tiden närmast förlöjligade i hemlandet. 1951 begick han självmord i Paris.
Numera anses han av många vara 1900-talets mest betydelsefulla iranska författare. Den blinda ugglan räknas nu till världslitteraturens klassiker. André Breton har kallat den för "ett av de få sanna mästerverken".

Låna Den blinda ugglan i GOTLIB.

/leif

Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta

Den iranska dokumentärfilmaren Siba Shakib gav 2002 ut Till Afhanistan kommer Gud bara för att gråta och den är fortfarande i mitt tycke den i särklass bästa dokumentärromanen om Afghanistan.
Huvudperson är Shirin-Gol, som betyder Den Söta Blomman. Hon föddes i en avlägsen bergsby där livet bestämdes av Koranen och gamla traditioner och präglades av stor fattigdom och kvinnoförtryck.
Siba Shakib träffade henne i ett flyktingläger och fascinerades av hennes levnadsöde, som tyvärr är alltför typiskt för afghanska kvinnor.
Sovjet invaderar landet. Männen går med i Mujaheddin och kämpar mot inkräktarna, deras by förstörs och hon och de andra kvinnorna flyr till Kabul. Där sätter ryssarna henne i skola och hon upptäcker hur mycket rikare livet blir med utbildning och kunskap.
Hon tvingas dock att gifta sig med en man hon inte känner som betalning för en spelskuld. De och deras barn, kommer att leva som flyktingar i två decennier, ibland i grannländerna Pakistan och Iran, ibland i hemlandet. Emellanåt har de hyfsade levnadsförhållanden men för det mesta är det oerhörda umbäranden.
Våldet, svälten och övergreppen slår förstås hårdast mot barnen och kvinnorna. Landet som redan innan hade ett sällsynt hårt kvinnoförtryck förvandlas till ett veritabelt helvete för alla kvinnor när talibanerna tar makten.
Allting är inte nattsvart i boken, utan det finns hela tiden ljus i mörkret och Shirin-Gol är fortfarande obruten och stark när författaren möter henne. Därför blir läsningen inte bara uthärdlig utan även givande. Dessutom är hela boken vackert skriven.

Låna Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta i Gotlib.

/leif

Flickvännen

Det finns en stor fascination för yrkeskriminella och det skrivs mängder av böcker om dem. Flickvännen av Karolina Ramqvist är något så ovanligt som en roman om gangsterns flickvän. Den kriminella världen är exceptionellt maskulin, männen begår brott medan deras tjejer oroligt väntar hemma. Karin som huvudpersonen i boken heter tillbringar dagarna hemma i sitt fina, dyra hus med att städa, träna och att göra sig vacker.

I hennes tankar är hennes medelklassfamilj ständigt upptagna med att analysera hennes liv, som är en slags revolt mot hennes bakrund, och mot hennes överbeskyddande mamma. Hon intalar sig ständigt att hon själv har valt detta liv och att hon vill leva farligt. Ibland festar hon med andra flickvänner till medlemmar i hans gäng. De sniffar kokain, dricker vin och de frånvarande männen är centrum för deras samtal.

Men det är ett utsatt liv, när hennes man går ut genom dörren vet hon aldrig om han kommer att komma tillbaka. För att klara spänningen måste hon bli cyniker. I hemlighet äter hon p-piller fast hennes kille gärna vill ha barn. Det är en beskrivning av ett tragiskt liv. Hon har en stor ilska inom sig och man får känslan av att hon en dag kommer att tröttna och bryta upp från sin tillvaro.

Romanen är ett skickligt hantverk som lyckas skapa ett djupt porträtt av en kvinna som är uppseendeväckande ytlig.
Karolina Ramqvist har tidigare gett ut böckerna More fire, Nån där?: texter om framtidens kommunikation och När svenska pojkar började dansa. Hon medverkade även i antologin Fittstim.
Låna Flickvännen i Gotlib.
/leif

Återupptäckt storhet

Irène Némirovsky föddes 1903 i Ukraina. 1918 flydde familjen undan revolutionen till Frankrike. Där blev hon en hyllad bestsellerförfattarinna som gav ut ett 15-tal böcker från 1927 och framåt (fyra av dem gavs ut i Sverige på trettiotalet).
Den 13 juli 1942 arresterades hon för att hon var judinna och fördes till Auschwitz, inom en månad var hon död.
Hennes make och deras två barn lyckades gömma sig på den franska landsbygden och överlevde nazisternas terror.
2004 publicerade familjen Storm över Frankrike, ett ej tidigare utgivet manuskript av henne, som blev en världssuccé och ledde till en återupptäckt av Irène Némirovskys författarskap. I Sverige återutgavs därefter Balen/Höstflugorna och Ensamhetens vin i nyöversättningar.

Blodets hetta ges nu ut för första gången.Den beskriver en grym och försåtlig värld, det är ett familjedrama på den franska landsbygden som skildrar de sjudande känslorna i ett inskränkt samhälle. Den handlar om bristen på förståelse mellan generationerna, om föräldrarnas oförmåga att känna igen sig i sina barns misstag och om ungdomens kompromisslösa krav på liv i förhöjd form.

Bokens berättare är en gammal man. Två unga kvinnor som står honom nära dras in i en passionerad och våldsam otrohetsaffär vilket får honom att minnas sin egen ungdoms sexuella besatthet. Författarinnan skriver sensuellt och framkallar målande bilder, stämningar och dofter.

Låna Blodets hetta i Gotlib

/leif