Är julen iransk?

En del hävdar att julen härrör från den fyratusenåriga persiska traditionen Jalda, midvinternatten. Då vakade man hela natten för att inte överrumplas av onda andar som var särskilt aktiva på årets längsta och mörkaste natt. Ett sätt att hålla sig vaken var att berätta sagor.


Sedan ett par år finns ” Fem berättelser ur Shahname: det iranska nationaleposet” på svenska.















Det finns även sedan ifjol två böcker med delar av den klassiske poeten Hafiz verk Östanvindens ande och Dikter.















Att läsa Lolita i Teheran, Azar Nafisi. Är en vacker skildring av livet i Iran närmast efter den islamiska revolutionen, och det är en berättelse om motstånd mot förtryck. En universitetslärare får inte längre undervisa för den islamiska republiken så hon samlar en hemlig läsecirkel med sju kvinnliga studenter i sitt hem, där de läser förbjuden västerländsk litteratur. Att läsa Austen och Lolita i prästväldets Teheran är inte alls samma sak som att läsa dem i Göteborg eller London. Då mullorna förbjudit kvinnorna att leva så lever de genom böcker.





Internet (och i viss mån paraboler, mobiltelefoner, etc) har förstås medfört att regimen inte längre kan hålla samma strupgrepp på de iranska ungdomarna. Situationen för dem nu beskrivs bra i Marjaneh Bakhtiaris senaste bok Kan du säga schibbolet?

I Frysboxen i sovrummet eller integrationsfällan som slog igen, av Leili Falsafi, skriver hon mycket personligt och klokt om utanförskap och integration. Hon har tidigare utgivit På tal om mångfald som belyser ämnet från invandrarperspektiv. Leili Falsafi förtjänar en stor läsekrets, och alla som intresserar sig för de här frågorna bör läsa hennes böcker.
/Leif

Andra gången

I höstens stora bokflod vill jag presentera fyra författare som har det gemensamt att de nu kommer med sin andra bok.

Marjaneh Bakhtiari gjorde succé med Kalla det vad fan du vill, där hon på pricken, dråpligt skildrade den svensk-iranska subkulturen. Uppföljaren, Kan du säga schibbolet?, är avsevärt djupare och mörkare och den beskriver iranier, och integrationsproblematiken, träffsäkert och vemodigt.

Sofi Oksanen är kanske den mest spännande unga finska författaren just nu. Hennes andra bok handlar om paniksyndrom och om lesbisk kärlek. Boken kännetecknas av att den har en stark berättarröst som omedelbart fångar läsaren i sitt grepp och håller kvar det till den sista meningen.


Åsa Mattsons nya bok är en flyhänt skriven, men lite stereotyp, nyckelroman. Den lanseras av förlaget som en ”feministisk Röda Rummet”. Mycket i boken kan nog snarare uppfattas som anti-feministiskt. Uppseende lär den säkert väcka.




Gertrud Hellbrand från Vikbolandet, utanför Jantes huvudstad Norrköping, är en duktig stilist. Här fortsätter hon sitt utforskande av de mörkare sidorna i människans natur. I bokens centrum står ett våldsbenäget ungdomsgäng.

En fackbok och en pocket vill jag också puffa för.

Petra Östergren är redaktör för den här boken i vilken olika skribenter personligt och ibland provokativt behandlar ämnen som queerfeminism, våldtäkt, sexualitet och prostitution.

Angela Carters kultförklarade klassiker Den nya Evas passion kommer vältajmat nu i en nyutgivning som pocket. Det är en allegorisk framtidsskildring av ett Amerika i sönderfall (för att inte säga hela den västerländska/kristna civilisationen).

/Leif