I debattboken Till frihetens försvar argumenterar Dilsa Demirbag-Sten och Per Bauhn kraftfullt mot vad de kallar den normativa multikulturalismen, som de menar har växt fram de senaste årtiondena. Detta är en föreställning att kulturell tillhörighet kan kopplas samman med specifika moraliska rättigheter och skyldigheter för en grupp. Den idén hotar individernas fri- och rättigheter, i religionens och kulturens namn, säger de.Författarna hävdar att det är individerna som skapar kulturer, och inte tvärtom, och att medborgerliga rättigheter och skyldigheter är oavhängiga av kulturell identitet. Istället är det den enskildes rätt till frihet som är det grundläggande. Tanken om lika rättigheter för alla är den bästa lösningen på svåra frågor i ett mångkulturellt samhälle, anser de. Vare sig det gäller rätten att bära slöja, äktenskap, religonens roll i samhället etc, etc. Respekterar vi inte individens rätt till frihet så kan vi varken ha kultur eller demokrati.
Vidare säger de att främlingsfientlighet och multikulturalism är varandras spegelbilder. Båda dessa tankemodeller reducerar individerna till bärare av gruppidentiter och man vill ge eller ta ifrån individer rättigheter pga deras kulturella eller religiösa bakrund.
Den normativa kulturalismen hotar att inskränka såväl den personliga friheten som yttrandefriheten i stort menar de, och dessutom kan den leda till motsättningar mellan olika grupper i samhället när den omsätts i praktisk politik, då den snarare motverkar integration än bidrar till den.
/leif
