De gröna huldrorna

Jag fick en plötslig och stark längtan efter poesi idag. Gick till den lilla poesihyllan som så ofta tyvärr får stå där orörd. Tycker om att låta slumpen och det undermedvetna styra ibland - särskilt dagar när planeringen för övrigt är strukturerad och tajt. Blicken föll på Lugn bara Lugn och på det uppslag som av någon anledning fastnade fanns nedanstående dikt. Kanske kan den tala till någon annan också just idag?

Dom gröna huldrorna
har redan tapetserat
din dummaste dröm
med vita sommarmoln
och glada skogsbjällror

Till och med i badrummet
blommar det nu
och varje gång du blundar
kommer havet närmare

Du ska inte bli rädd
när den främmande tanten plötsligt
lyfter sina lockiga kjolar
och börjar gala

Hon har känt dej
så länge hon kan minnas

Snart
ska hon släppa gnagaren fri
och ge dej det bästa hon vet

ur Bekantskap önskas med äldre bildad herre av Kristina Lugn, 1983.

/Malin

Visa & Poesi 20 oktober Gamlestadens bibliotek

På Torsdag 20 oktober kl. 19:00 är det dags igen!

På scen:

Nicke Lurig - vissångare
Mauritz Tistelö - poet, nyss utkommen med ny bok.
Per Selander - vissångare

Därefter Öppen Scen

Fri entré
Välkomna!

/Per

Regntungt

För den som brukar lyssna på P1:s Godmorgon världen på söndagar är Pamela Jaskoviaks röst välbekant. För egen del brukar jag spetsa öronen extra noga när jag hör den eftersom jag tycker att hon har en så skön lugn ton. Utlämnande, humor med melankoliskt drag, integritet och mycket hjärta – det tycker jag beskriver (det jag läst av) hennes författarskap. Jaskoviak har skrivit såväl poesi som dramatik, romaner och barnböcker.

I Jaskoviaks senaste diktsamling Regnet och gräset går dock i en mer sorgsen tonart. Detta är en diktsamling som består av tre delar: "Regnet", "Gräset" och "Efter Regnet". I den första delen är dikterna uppräknande, flödande av sommarminnen och barndom, och rika på bilder från västra Göteborg. Det är vackert, sorgset, och påminner faktiskt endel om Boye, som citeras i inledningen av del ett.

Personligen så föredrar jag del två: Gräset. Denna del inleds med det kända citatet ur Walt Whitmans Leaves of grass, The song of myself. ”I celebrate myself, and sing myself. And what I assume you shall assume, For every atom belonging to me as good belongs to you”

I denna del finns tung sorg efter en pappa som dör. Naturen och det mänskliga – kött och blod och vardagsbetraktelser - vävs in i varandra i korta koncentrerade haikustrofer. Diktens jag betraktar sig själv, naturens och livets skeende sakligt. Naturens livscykel vävs ihop med diktjagets menstruationscykel och faderns död mitt i livets gång. Språkets rytmik förstärker framåtrörelsen. Effekten är stark i all sin enkelhet. Vemodet finns i varje bokstav, i varje grässtrå.

Del tre är kort, bara en sida, med en datering: Norsesund 2010. Slutraden är som ett slag i magen: Före den bleka dag i askträdets skugga då min lillebror låg drunknad i regnvattentunnan. Tystnaden efter en sådan rad blir oerhörd. Rent stilistiskt tycker jag att denna dikt sticker av lite för mycket och lämnar ett för stort hålrum på slutet. Men jag vill varmt rekommendera läsning för den som känner för en stund i lite regntung melankoli.
/Malin

Kåserier av Pamela Jaskoviak i Godmorgon, världen:

Jaskoviak i Gotlib:

Ångestnatt för de små

Dahle och Nyhus väjer inte för tunga ämnen. Deras God natt, natt från 2010, biblioteksklassad som poesi för börja-läsa-åldern. Dikten är skriven i konventionell katalogform - frasen God natt inleder varje diktstrof. Boken börjar finstämnt med "God natt då solen som packar ihop sina strålar och lägger ner dem i en låda och skjuter in lådan i byrån (...)". Finstämt, men kanske inte helt ofarligt? Nu har jag visserligen läst hela boken och är färgad av helhetsintrycket men tycker att bilden av en byrålåda som stängs känns lite klaustrofobisk. In i dikterna smyger sig sakta i en ton av ensamhet, av otrygghet och ångest. En matta bredvid sängen är det enda som håller en sällskap på natten. Ett hus som har väggar som rör sig. Korta men koncetrerade rader i dikten:

God natt till alla

som har låst in sig

på toan

och inte vill ut

Bilderna bidrar till ångestladdningen med sina grova tuschpenseldrag och den heltäckande jämnblå-grå färgen som ligger över sidorna. Den gula färgen på varje sida som bland annat är hudfärg och ljus (månen, lampor, en fot, ett glas) får knappt plats utan lyser som små ensamma sjok på sidorna. I hörnen lurar odefinierade skugg-fläckar. I toalettdikten syns månen i ett litet fängelselikt fönster och speglas i vattnet i toalettstolen. Här är det inget romantiskt månljus precis. På en annan bild ett ansikte där munnen är ett stort svart hål, ett skri i natten. En diktsamling full av svåra känslor, som kanske kan hjälpa barn med svåra upplevelser att sätta ord på dem. Och på slutet vänder det: det ljusnar och dikten får mer drag av konventionell vaggvisa igen, vilket känns skönt. Men den läses med fördel i sällskap. Och bör inte läsas som en vaggvisa! Och jag skulle säga att detta är en diktsamling som lika gärna kunde stå på vuxenhyllan. För att den är allmängiltig - som bra poesi är.

/malin

Veckans fråga

I förra veckans fråga undrade vi vem eller vilka man helst vill se på de nya sedlarna. Omröstningen vanns av Nina Hemmingsson och Ingrid Segerstedt-Wiberg kom på andra plats. Bra förslag tycker vi! I denna veckans fråga undrar vi med anledning av Tomas Tranströmers 80-årsdag, vem som är er favoritpoet? Bred fråga så kom gärna med egna förslag!

Karamellens ord

Kori är en döv pojke som bor i ett flyktingläger i Sahara. Han kan läsa på läpparna men vet inte hur orden låter. Han har ont om vänner, är ganska ensam men han älskar kamelerna. Kamelernas idisslande tolkar Kori som att de pratar och han börjar kunna läsa från deras läppar. Kamelen i hagen vid lägret får en unge och Kori är där varje dag. Han döper kamelen till Karamellen för han ser ut som en kolakaramell. Kori börjar skriva ner Karamellens ord och det blir till vackra dikter. Men så en dag händer något fruktansvärt. Karamellens liv står på spel. Detta är en berättelse som beskriver språkets och poesins starka kraft. Kori finner sig själv när han finner språket. Kärleken mellan kamel och pojke är poesins bränsle. Den romantiska idén om poeten som länk till en högre verklighet finner man här. Detta är en vacker men otäck historia. Kamelens öde är grymt. Men så skildrar berättelsen också västsahariska flyktingars situation. En annorlunda bok som tar upp ett viktigt tema och som passar som diskussionsunderlag. Lättläst är den dessutom.

/Malin

Lilits återkomst

I diktsamlingen Lilits återkomst hämtar den libanesiske poeten Joumana Haddad den mytologiska urtidskvinnan till vår egen tid. Lilit förekommer i de flesta kulturer och anses vara den första kvinnan, skapad jämbördig med Adam. Enligt författaren pågår i varje kvinna en kamp mellan Eva och Lilit, och i varje man finns en konflikt mellan längtan efter Eva och åtrån efter Lilit.
Den här diktsamlingen är febrigt intensiv med en gränsöverskridande poesi som sjuder av erotik .Författaren vill spränga formerna, befria sig från historiens grepp och återerövra språket. I dikterna komprimerar hon motsatser till katakres. Paradis och helvete smälter samman. Det är en hyllning till sökandet, längtan och irrandet.
Ett exempel ur dikten "Lilit berättar om Lilit";

Flöjten spelar mellan mina lår
Floderna av vällust
Hur skulle de kunna annat än svämma över
när månen särar mina blinda läppar

Hennes senaste bok (som jag ännu inte lyckats få tag i) heter Jag mördade Scherazade - bekännelser från en ung arg arabisk kvinna. I den anklagar hon sina arabiska systrar för att inte göra tillräckligt för att kämpa för sina fri och rättigheter. Själv ger Jouman Haddad som ett led i den kampen ut tidskriften Al Jasad ( Kropp på arabiska). Just kroppen är tabu i arabvärlden idag, och hon vill synliggöra den, och sexualiteten, igen.
Det här är det första av hennes verk som har översatts till svenska. Hon har gett ut en handfull diktsamlingar, och hon har vunnit ett flertal internationella litterära priser. Dessutom är hon kulturredaktör på dagstidningen Al Nahar.
Låna boken här.

/leif

Visa & Poesi 25 november

Torsdag 25 november kl. 19.00 är det dags igen

För Visa & Poesi, alltså, på Gamlestadens bibliotek.

Kvällen bjuder på:

Matilda Wahnström - Estradpoet, vinnare av vårfinalen i Göteborgs Poetry Slam 2010

Ida Ivarsson - grubblig vissångerska från Halland

Lyssna på Ida på: http://www.myspace.com/idaivarsson

Robert Meriruoho - Estradpoet, vårfinalist i Göteborgs Poetry Slam 2010

Petter Lantz och Johnny Enqvist - Poet/Vissångare med Tenorsaxofonist

Petter, som givit ut flera böcker med bl.a. palindrompoesi kan man se och höra mer av här: http://surgub.be/

Därefter Öppen Scen

Fri entré

Fika till humana priser

Visa & Poesi - scen för poeter och vissångare, ett samarbete mellan Gamlestadens bibliotek och ABF Göteborg

/Per

Visa & Poesi 14 oktober på Gamlestadens bibliotek

Torsdag 14 oktober kl. 19.00 är det Visa & Poesi på Gamlestadens bibliotek.
På scen:
Mattias Kihl - nytaggad estradpoet
Edla Aurora - folkpunkvisor på elgitarr och nyckelharpa
Knivjohan, Henkepoet och Sitar-Erik - dubbelpoesi till sitar-komp.
Därefter Öppen Scen
Fri entré
Fika till självkostnadspris

Visa & Poesi- ett samarbete mellan Gamlestadens bibliotek och ABF Göteborg


/Per

Skulle jag dö under andra himlar

Torsdag 7 oktober

kl.19.00

Johannes Anyuru på Kortedala bibliotek

Kortedala bibliotek i samarbete med ABF Göteborg

Johannes Anyuru är aktuell med sin nya bok, romanen Skulle jag dö under andra himlar. Anyuru har tidigare givit ut poesisamlingarna Det är bara gudarna som är nya (2003), Omega (2005) och Städerna inuti Hall (2009). I hans dikter finner man ofta litterära referenser som är invävda i en realistisk flödande poesi. I Det är bara gudarna som är nya är utgångspunkten Illiaden, här är ett utdrag.


Fightdikt ur Det är bara gudarna som är nya

Nattbussen bärgar staden,
flyger in till sidan och stannar.
Den är ett ord: vrakdel, den är
en skalbagge som släpar sin skugga,
kastad över hela vintergatan,
bakom sig.
Men ingen kliver av
och ingen kliver på
(trottoaren, mur,
i vanlig ordning
slungad tio tusen mil bort).
Dödar dom varandra där ute?
viskarchauffören, blundar hårt
och vrider åter den stora ratten
bort. Insektsartat, oåterkalleligt
bort.


Tänkvärt i dessa dagar. Perspektivet på bussen tål att tänkas på.

Vill du ha en glimt av Anyuru i förskott, se Babel.

Eller lyssna till hans program i P1s sommar.
/malin

skräckpoesi

I Leif Holmstrand nyutkomna diktsamling Vid mardrömmens mål, vars omslag pryds av greve Orlock med spretande klor, trängs referenserna till gotiska skräckfilmselement. Vardagliga och samhälleliga företeelser får skräcktouch. Som i dikten Inseminoid:

Genom ett transparent plaströr
pumpas
stora klumpar ljus marmelad
in i mamma
som blir farlig.
(s.29)

Något som återkommer i dessa dikter, vars fysiska prägel är framträdande, är sönderfall och sammanfogning. Det är mycket kroppsdelar som sprids och sätts samman (Frankensteins monster tittar självklart fram). Verklighet och film vävs samman. Livet är en film eller vice versa? Vissa partier har drag av essäer och där är filmtematiken uttalad. Här är dikternas utgångspunkter olika filmtitlar, som exempelvis Cujo, Hellraiser och Motorsågsmassakern. Själv tycker jag bättre om de dikter vars utgångspunkter inte är lika tydligt uttalade. I denna samling hittar man också en bibliotekstant, vilket är roligt ... eller?

Hon är en bibliotekstant
som berättar för de minsta: det gäller att pressa samman
traditionellt manliga och kvinnliga element
till förtätningar, symptom
(ur dikten Ett av två bombdåd avstyrt, fjärde strofen, s.84)

Jag kan för övrigt varmt rekommendera Holmstrands tidigare samlingar: Stekelgång (2002), Går vidare i världen (2005) och Myror (2008)
Med hälsningar från föräldraledigheten
/Malin

Kvinnas beat

I antolologin Kvinnas beat : 9 poeter från beatnikeran har Cristian Karlsson samlat nio amerikanska kvinnliga poeter. Han har tagit det annorlunda och upplyftande greppet att att ta med merparten av deras publicerade verk. Dessutom har han gjort fina författarpresentationer, skrivit ett givande efterord lagt till ett stort antal noter till dikterna.
Mediahypen kring termen beatförfattare uppkom på femtitalet och den framstod då som en manlig företeelse. De såg sig själva som ett avantgarde och de experimenterade med droger, promiskuitet och buddism.
I själva verket var många kvinnor en central del av rörelsen. Värderingarna på femtitalet gick dock bl a ut på att kvinnor skulle tona ner sig själva och sina känsloliv, och det gällde också beatnikgenerationen. Så det var först på nittiotalet som de fick ett berättigat erkännande, och de började då komma ut i olika antologier.

De medverkande poeterna är Carol Bergé, Elise Cowen, Diane di Prima, Hettie Jones, Lenore Kandel, Joanne Kyger, Joanna McClure, Janine Pommy Vega och Anne Waldman.Litterärt har de egentligen inte särskilt mycket gemensamt, de tog avstamp i betnikeran och skapade sina egna suveräna litterära universum.
Personligen fastnar främst jag för di Primas och Kandels dikter, men genomgående är det god kvalité, och utgivningen är utan tvekan en riktig kulturgärning.

/leif

Människoätande människor

Diktsamlingar för ungdomar finns det inte särskilt mycket av men nu har Aase Berg kommit med ett tillskott i genren med titeln Människoätande människor i Märsta. Detta är en samling dikter med en bakomliggande ramberättelse med tre tjejer i huvudrollen; Tove, Klara och Britta. Det handlar om vänskap, kärlek, att lära sig kyssas, om vuxenvärldens fördomar (därav titeln), och om livet i stort. Realism blandat med vilda formuleringar, radikala vinklar... en mycket speciell diktsamling. Rekommenderas varmt för den som vill bli omskakad!

Ett smakprov:

Det är han och jag

i Klaras rum

med dörren stängd.

Slingrar runt varandra

hela natten,

undervattensödlor,

lysande koraller,

köttmusslor.

Ur dikten Dubbelsnäcka, s.57

Se om Människoätande människor i Märsta finns i Gotlib.

/malin

Mikrofonpoeter

Det har blivit populärt att arrangera estradpoesi. Går man i såna tankar så kan det vara bra att som förberedelse att läsa Mikrofonpoeter: Att arrangera Poesibingo, Poetry Slam, och annan estradpoesi av Albin Balthasar (som själv är estradpoet) och coachen Lisa Moraeus.
Del 1 är en praktisk handledning i att arrangera med tips i bla ljussättning, ljudteknik, finansiering , marknadsföring och dylikt.
Bokens andra del innehåller tio konkreta tips från åtta olika scenpoeter.
Den avslutande tredje delen handlar om estradpoetiska koncept som Berättarslam, Ambientpoesi, Haiku Death Match, Poesidemonstration och många, många fler.
Jag tycker att det här är en praktisk handbok som man kan ha mycket nytta av om man vill ordna ett arrangemang.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Utforskande av kommungränserna

Ta i trä av Linn Hansén




En fin debut av Linn Hansén, bland annat aktiv i litteraturkollektiven SHARKS och G=T=B=R=G, som skrivit en samling dikter som rör sig kring begreppet gränser: såväl synliga som osynliga, i såväl det enskilda livet som i samhällsstrukturen. Kommuner och städer är återkommande begrepp. Och Hansén väver skickligt samman ytterligheter när det schematiska, byråkratiskt fyrkantiga möter det oförutsägbara, känslolivet, sådant som inte kan fångas. Dikterna är genomgående (näst intill) subjektslösa, iakttagande och tonen observerande, neutral. För mig är den här texten ångestskapande. Och jag tycker det är briljant, både skarpt och sårbart.

Några smakprov:

När man kommer till en främmande kommun är det vissa saker
man behöver göra. Bekanta sig exempelvis. Det gör man bäst
genom att besöka invandrarverket eller turistbyrån. Där hittar
man allt man behöver i kartväg. Sedan är det bara att börja
gå. Det tar olika lång tid att bekanta sig i olika kommuner.
Under marken ligger kommungränserna. Man har grävt
ungefär en meter djupt så att de ska ligga tillrätta (...)
(s.15)
-----

Köksfönstren immar igen
Ingen tror att vi gör just vad vi gör precis nu
alla tror att vi älskar.
(s.52)

Se Ta i trä i Gotlib.

/malin

Dikter från den efterblivna landsbygden

Dikter från den efterblivna landsbygden av Les Murray är den första kompletta diktsamlingen av honom som givits ut på svenska.
Han växte upp på en farm i Nya SydWales och han är en konservativ kritiker av den moderna civilisationen och ses som den australiska landsbygdens försvarare.
Det är tyvärr alltför sällan som jag läser poesi,men det här gillar jag, och jag ska illustrera med några exempel: början på dikten Kort historia:

”Vi är australiensarna. Vår historia är kort.
Det skapar snorkiga bagare och frustande kapplöpningshästar.
Det gör stolthet till blodvallmo och arbetet till export
och hindrar våra skolade hjärnor att tänka självständigt
eftersom allt som kan ges namn har getts namn igen”.
En annan dikt Rockmusik börjar så här:
”Sexualiteten är nazist. Det visste varenda elev
på skolan där du gick. För den är alla undermänniskor
en del av livet. Några är det livet ut.
Du kan bli en av dem om saken oroar dig.”
Dikten "Den tillåter ett linjescannat porträtt vid femton års ålder" handlar om hans autistiska son (den syftar här på den mäktiga sjukdomen). Några av de första raderna:

"Han omfamnar inte längre för att avväpna. Den tillåter långsamt att

han känner tillgivenhet.
Den tillåter inte att saker får rätt proportioner. Bedrövelsen är total, högljudd och driver honom att i rasande fart springa genom smällande dörrar."
Les Murray är en ständig Nobelpriskandidat som fått många andra utmärkelser.
Låna Dikter från den efterblivna landsbygden i Gotlib.

/leif

Visa & Poesi på

Gamlestadens bibliotek

Torsdag 23 april kl. 19.00


Emanuel Blume & Isabel Evers - en vissångare och en poet och skådespelare i en musik-poesiduo med fokus på dikter.
Mauritz Tistelö - poet och en av eldsjälarna bakom dåvarande Krakra-festivalerna på Kulturhuset Underjorden.
Maria Lund - vissångerska, som också är känd som ena halvan av folkpunkvisgruppen Edla Aurora.

Öppen Scen för Dig som vill framföra dina dikter eller visor.
Fri Entré

Visa & Poesi - scen för poeter och vissångare, ett samarbete mellan Gamlestadens bibliotek och ABF Göteborg

Lyssna på Maria: http://www.myspace.com/marialundmarialund

Emanuel kan lyssnas på på: http://www.myspace.com/emanuelblume

Isabels blogg: http://frokenevers.blogspot.com/

Artikel om Mauritz: http://www.fria.nu/artikel/6248


/Per

Visa & Poesi på Gamlestadens bibliotek

Torsdag 26 februari

kl. 19.00

Oskar Hanska - kom tvåa i SM i Poetry Slam 2008. Både individuellt och i improesi! Och vann Borås Open efter det!

Andreas Chadien - bl.a. känd från The Happysad Orchestra.


Petter Lantz - Mångsysslare som bl.a. är poet och vissångare. Har även nyligen utkommit med palindromboken "Nära ord roar än".

KnivJohan o Henkepoet o Bas-Mats - "nån slags beatpoesi till ståbas och ev dansimprovisationer". Hade sitt första gig på Brötz i höstas i något annan konstellation med performancedansarna Frida och Bernardo.

Öppen Scen för Dig som vill framföra dina dikter eller visor.

Fri entré och närproducerad fika till humana priser.


Välkommen

Vårens program är här!

Äntligen kan vi presentera vårens spännande program.

För vuxna i KORTEDALA
5 februari kl.19.00 Becke Hinnerson talar om konst i Göteborg.
19 februari kl 19.00 Marie Hermanson författare.
26 februari kl.19.00 Föreläsning om egenvård.
5 mars kl 19.00 Jennie Dielemans journalist och författare.
26 mars kl 19.00 Elsie Johansson författare.



Även barnens program är här!
Saga för barn mellan 3-5 år. Kl. 9.30
28 januari, 11 februari, 25 februari, 11 mars, 25 mars och 8 april.
Saga för 6-åringar.
2 februari och 16 februari kl. 9.30.
Anmäl till Kortedala biblioteket på tfn: 365 30 89

För vuxna i GAMLESTADEN
22 januari 19.00 Poesigrupp.
12 februari 19.00 Poesigrupp.
26 februari kl. 19.00 Visa & Poesi.
10 mars 18.00 Farsan jobbar på SKF.
12 mars 19.00 Poesigrupp.
2 april 19.00 Poesigrupp.
23 april kl. 19.00 Visa & Poesi.
12 maj kl. 18.00 Gamlestaden i förändring, Ann Catrin Kärnä från Stadsbyggnadskontoret, föreläsning med efterföljande promenad för de som vill.
Vecka 17-20 Ung Kultur utställning med workshop.

Skrivarkurs
Måndagar kl. 19.00 Gamlestadens bibliotek. Föranmälan.
27 april, 4 maj, 11 maj, 18 maj och 25 maj.

För barn i GAMLESTADEN
Muminlördag, 17 januari kl 12.00 ”Vem ska trösta Knyttet” med Teater Sphinx.
7 mars kl 13.00 Valdemar och Posten med Tomas K-teater.

Välkomna!

Är julen iransk?

En del hävdar att julen härrör från den fyratusenåriga persiska traditionen Jalda, midvinternatten. Då vakade man hela natten för att inte överrumplas av onda andar som var särskilt aktiva på årets längsta och mörkaste natt. Ett sätt att hålla sig vaken var att berätta sagor.


Sedan ett par år finns ” Fem berättelser ur Shahname: det iranska nationaleposet” på svenska.















Det finns även sedan ifjol två böcker med delar av den klassiske poeten Hafiz verk Östanvindens ande och Dikter.















Att läsa Lolita i Teheran, Azar Nafisi. Är en vacker skildring av livet i Iran närmast efter den islamiska revolutionen, och det är en berättelse om motstånd mot förtryck. En universitetslärare får inte längre undervisa för den islamiska republiken så hon samlar en hemlig läsecirkel med sju kvinnliga studenter i sitt hem, där de läser förbjuden västerländsk litteratur. Att läsa Austen och Lolita i prästväldets Teheran är inte alls samma sak som att läsa dem i Göteborg eller London. Då mullorna förbjudit kvinnorna att leva så lever de genom böcker.





Internet (och i viss mån paraboler, mobiltelefoner, etc) har förstås medfört att regimen inte längre kan hålla samma strupgrepp på de iranska ungdomarna. Situationen för dem nu beskrivs bra i Marjaneh Bakhtiaris senaste bok Kan du säga schibbolet?

I Frysboxen i sovrummet eller integrationsfällan som slog igen, av Leili Falsafi, skriver hon mycket personligt och klokt om utanförskap och integration. Hon har tidigare utgivit På tal om mångfald som belyser ämnet från invandrarperspektiv. Leili Falsafi förtjänar en stor läsekrets, och alla som intresserar sig för de här frågorna bör läsa hennes böcker.
/Leif