Tintin möter Indiana Jones och Arkiv X

Ola Skogäng

Theos ockulta kuriositeter.

Äntligen har den tredje delen, I dödsskuggans dal, kommit.

De två första, Mumiens blod och De förlorade sidornas bok, lämnade stark mersmak.

Theo har en butik som säljer, precis, ockulta kuriositeter. Dessutom blir han ofta anlitad av sin vän, polisinspektör Max vid polisens Specialrotel för Oförklarliga Fenomen, när denne stöter på extra knepiga fall. Sådana som involverar serie-vampyrer, zombies, spöken och försvunna mumier.

Jo, just det, Theo är en björn. Nja, inte av födsel, men numera av ohejdad vana. Han blev en gång i tiden förvandlad av en mumie vid namn Amir Kairo och är sedan dess ständigt på jakt efter en bok från Atlantis som kanske kan hjälpa honom bli människa igen.

Theo är också någon slags extrapappa till skolflickan Felicia, som även hon har lite udda intressen och har rykte om sig på skolan att vara häxa. Är man trakasserad av tuffa flickgänget, så är det inte helt fel att vara kompis med en tre meter lång björn.


Skogäng är, som Lasse Åberg påpekar i förordet till Mumiens blod, representant för ”den klara linjen” som kanske främst syns till i franskspråkiga serier. Och serien är verkligen extremt vältecknad. Dessutom märks det i dröm- och minnessekvenserna att Skogäng även behärskar helt andra manér.

Jag tycker dock att denna tredje del, I dödsskuggans dal, går lite på tomgång rent manusmässigt. Skogäng har tagit tidigare publicerade fristående kortsekvenser av Theo från bl.a. Nemi och sammanfogat dem med en nyskriven (och tecknad) ramhistoria. Vällovligt och en kul idé, men det känns inte som om det för huvudhistorians handling framåt. Snarare lämnas man med ännu fler frågetecken och lösa trådar än efter del 2.

Får hoppas Skogäng återkommer snart med en ordentlig fortsättning.

Med detta sagt, så är Theo ändock en väldigt rekommendabel bekantskap.

/Per

Ändrade öppettider 1 juni-6 juni

GAMLESTADEN

Onsdag 1 juni 11-15
Torsdag 2 juni STÄNGT!
Fredag 3 juni 11-16
Lördag 4 juni STÄNGT!

Måndag 6 juni STÄNGT!

KORTEDALA

Onsdag 1 juni 11-15
Torsdag 2 juni STÄNGT!
Fredag 3 juni 11-15
Lördag 4 juni STÄNGT!

Måndag 6 juni STÄNGT!

Därefter ordinarie tider.

Litteratur för livshanken

Jag har läst Karl Ove Knausgårds Min kamp del 2. (Den första delen har jag bloggat om här). I den här boken blir kampen tydlig, namnet får ett större berättigande. För mig så handlar hela romanen om att förstå livet med hjälp av litteraturen, att hitta svaren genom att tolka tiden och de många betydande samtida och klassiska författarna, men också om ett självförverkligande genom ett liv som författare. På så sätt blir romansviten (eller de två böcker jag läst) ett svar på den samtidsdynga av självhjälpslitteratur och sökandet efter lyckan. För den kamp som utkämpas i de här böckerna är en kamp mot alienation och mörker, en kamp som delvis rors i land, men på ett mindre lättvindigt, men samtidigt mer betryggande vis än i självhjälpslitteraturen. Det är väl så som vi som arbetar med skönlitteratur vill att det skall vara, litteraturen som medel mot allt.


Om min läsning av den första boken i mångt och mycket handlade om samhällets förhållande till döden så handlar den här boken om förhållandet till livet. Ett av romanens återkommande teman är nihilismen, hur Knausgård menar att den påverkat samhället mot likformighet, på ett sätt så att människor till och med fått samma drömmar.

Det är en intressant läsning, ett sparsamt och osentimentalt språk som ändå eller kanske just därför blir väldigt betydelsefullt i mötet med det sköra och vackra, som alltid hans fru och barn står för, men också den ständigt återkommande goda vännen. Däremot är det väldigt svårt att förstå vad som är så hemskt och sensationellt med romanerna. I Sverige har vi åtminstone under hela mitt liv haft betydligt värre beskrivningar av föräldrar än det som bjuds här. Om detta är nytt för Norge så är det väl på tiden.

Men läsningen är inget spektakulärt på det sätt som det ibland framställs. Jag fattar helt enkelt inte grejen med vad som är så oerhört hemskt utlämnande, det är som en falsk varudeklaration och gör att författaren och böckerna får lite dåligt rykte av sådana som inte läst, eftersom det finns en idé om att det är frågan om uppradande av snaskigheter. Men det är kanske ett missförstånd som beror på en brist i språket, som gör att självutlämnande idag associeras till dokusåpor och annat bjärt. Men det är något helt annat.

Boken finns att låna här


/Karin

Europas skam

Europas skam –rasister på frammarsch är en reportagebok av Lisa Bjurwald. Hon reste runt i ett antal valda länder i Europa. Hon undersöker hur den nutida organiserade rasismen vuxit fram och hur den arbetar idag.
Boken inleds med ett varsitt kapitel om hatet mot judar, dvs Antisemitism, Antiziganism, alltså hatet mot romer, och hatet mot muslimer – Islamofobi.
Sedan tas vi med på en rundresa, som inte är någon munter läsning. I flera länder är fascistpartier i regeringsställning .Rasistiska förföljelser pågår också i flera andra länder.Lisa Bjurwald besöker Ungern, Schweiz, England, Italien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Skandinavien. Hon talar med företrädare för högerextrema partier, besöker festivaler, bevistar demonstrationer, och hon samtalar med forskare och journalister.
Hon vill göra oss varse att hotet mot demokratin och Europas minoriteter är större nu än på länge.Gränserna för vad som anses vara rasism förskjuts. Minoriteterna som är måltavlor utmålas som syndabockar, och man inskränker deras rättigheter (istället för att värna dom).
Vidare säger hon att ju mer mainstreampartierna liknar varandra så framstår de ”radikala” partierna som lockande
Den största faran är dock, menar hon att rasisterna får de andra partierna att anpassa sig till den främlingsfientliga agendan. På samma sätt anpassar sig även medierna, säger hon.
När tex fascister startar kravaller i ett muslimskt område i Italien, eller nazister i Östeuropa mördar romer så framställs det i media inte som avskyvärda rasistiska illdåd – utan som resultatet av misslyckad integration(!).
Arbetslöshet och fattigdom ses,även här i Skandinavien, inte längre som sociala och politiska problem utan istället som invandrings-/integrationsproblem. .
Författaren visar övertygande i sin framställning att hög invandring i sig inte är en orsak till främlingsfientliga partiers framgångar.
Hon redogör också för studier som har gjorts för att hitta strategier mot rasism och högerextremism. Hennes slutsatser blir i korthet att etablissemanget måste stå upp och visa att de är emot diskriminering och rasism, och att rasism måste bestraffas.
Ihop med Maria Bomqist gav hon 2009 ut boken God dag kampsyster: Kvinnorna i extremhögern.Lisa Bjurwald är redaktionsmedlem i Expo och ledarskribent på DN.

Låna boken här.

/leif

Veckans pausfågel: dronten

Denna vecka besöker vi den långsamma bibliotekarien, dronten, som gör allt för att hålla kvar sina låntagare. Dronten tar väldigt lätt på saker och ting, och beter sig som om hen har all tid i världen, vilket hen kanske har också. Men har låntagarna alltid det? Dronten vill ibland prata och prata och delar gärna med sig av sina kunskaper.




/AnnaJ o Per

Eldbärare

Detta är andra boken (av planerade fyra) i den spännande fantasyserien Berättelsen om blodet av Anders Björkelid. Del 1, Ondvinter, har Malin skrivit om här. Eldbärare tar vid där Ondvinter slutar. Tvillingarna Wulf och Sunia har fortfarande mycket att lära om Blodets hemligheter, och tvingas in i olika roller enligt Traditionen, roller som de inte alls trivs med. Enligt Traditionen ska män syssla med sitt och kvinnor med sitt, en separation som tvillingarna är ovana vid. Hotet från Kylan är överhängande liksom ett krig. Men få vill tro att Kylan återvänt och det faller på Sunia och Wulf att försöka varna om hotet. Deras färd tar dem till en avlägsen stad där inget är vad det verkar vara.

I denna del är det främst Wulfs perspektiv som dominerar, i Ondvinter var det lite speciellt med vi-perspektivet, som dock går över i Sunias. Det jag gillar med denna fantasyserie är att det är en välskriven, svensk, klassisk fantasyserie, fast med otraditionella könsroller. Ondvinter var dock snäppet bättre, jag tror att det har att göra med att historien i Eldbärare tappar fart. När tvillingarna vistas i staden Funisburg finner de sig helt plötsligt i en låst position som innebär mycket väntan för karaktärernas del. Denna väntan påverkar även berättelsen som blir lite händelsefattig. Sen tycker jag att Sunia som karaktär är mer spännande än Wulf, vilket kan förklara att jag gillar Ondvinter mer. Denna bok känns mer som en parantes, en transportsträcka. Jag hoppas och tror att nästa del blir mer spännande.

Låna Eldbärare här.

/AnnaJ

Veckans fråga

Förra veckans fråga om meningen med livet blev oavgjord.
"Kärleken" och "Den skapar man själv" fick lika många röster.
Så till veckans fråga.
"En svala gör ingen sommar, men..."
Ja, vad tycker du gör att det känns att sommaren är här?

Röst ur djupet

Röst ur djupet är en bok från 1977 av den egyptiske författaren Nawal El-Saadawi. Det är en rak, realistisk och enkel, men sylvass historia på bara knappa 140 sidor. Boken är en skoningslös kritik av det egyptiska och islamiska samhället med dess kompakta kvinnoförtryck, men blir till en svidande uppgörelse med patriarkatet i sin helhet.
Det är en intensiv text som ger en dokumentär känsla.
En kvinnlig psykiatier ska undersöka en dödsdömd fånge, Firdaus, som har dödat sin hallick.Hon har vägrat att söka nåd och på så sätt få straffet omvandlat till livstids fängelse. Hon vägrar också flera gånger att tala med psykiatern, men sin sista dag i livet väljer hon dock att berätta sitt livs historia för läkaren.
Hon har en mödosam uppväxt i en bondfamilj. Som liten könsstympas hon. Hennes mamma dör när hon är ganska ung, och hon växer upp hos en farbror. Där får hon möjlighet att gå i skola. Men när hon är nitton år tvingas hon gifta sig med en gubbe i sextioårsåldern. Han misshandlar henne regelbundet tills hon en dag flyr. Den enda utvägen för att överleva blir prostitution. Därigenom upplever hon, paradoxalt nog, för första gången i sitt liv ett slags oberoende. Samtidigt växer hennes förakt för männen som utnyttjar hennes kropp.
Firdaus tar sig ur prostitutionen och i några år arbetar hon på en kontor. Efter att ha blivit bedragen och sviken av en man hon förälskat sig i så återvänder hon till den världen.
Självständigheten får ett abrupt slut när en hallick påtvingar henne sitt "beskydd". En dag när han, som vanligt, misshandlar henne så får hon nog och sticker hans egen kniv i honom.
Låna boken här.

/leif

Annorlunda

En på flera sätt annorlunda bok är antologin Annorlunda:unga tankar i text. Den innehåller bl a texter av tjugoen ungdomar från hela landet. De flesta av de medverkande är tonåringar. De yngsta är fjorton år och de äldsta tjugosju. Ungdomarna berättar om hur det är att vara annorlunda. Det handlar om utanförskap, mobbning, att avvika från normer, att bära på en hemlighet, att se ut och vara som man är etc, etc.
Boken ges ut av Effekt som är Rädda Barnens ungdomswebb. De vill visa att att alla är vi annorlunda på olika sätt, och de hoppas att den insikten ska göra oss mer toleranta mot våra medmänniskor.
Bidragen består av dikter, noveller men även av foton och filmer! För det originella med den här antologin är att den är gjord med augmented reality-teknik. I boken finns markörer. Genom att hålla en markör mot en webbkamera så visas ett foto, en film el dyl. Surfa först in på bokens hemsida.

/leif

Kajsa Grytts kamp

Kajsa Grytts självbiografi Boken om mig själv börjar med Tant Struls sista spelning på Roskilde 1985. Därefter rullar skildringen i tre olika tidsplan igång. Det första är barndomen. Tonåren och Tant Strul-epoken det andra, och nuet det tredje. Sakta vävs de samman.Fram växer bilden av en kreativ och envis tjej, med ett skört jag.
Vi får förstås också oss till livs ett stycke svensk rockhistoria. Boken innehåller inget snaskigt skvaller. Den hon lämnar ut är sig själv, även om förhållandet med Plura och förälskelsen i Thåström förstås finns med. Det är skivinspelningar, turnéer, kokainmissbruk, kärlekshistorier, fester, konflikter och den eviga kärleken till musiken.
En musik som hon mestadels inte har kunnat försörja sig på pga sin kompromisslösshet som gjort att hon ständigt har blivit osams med skivbolagsdirektörerna. Boken avslöjar obarmhärtigt hur cynisk, rutten, genomkommersialiserad och manschauvinistisk musikbranschen faktiskt är.
Så Kajsa har, vid sidan av musiken, jobbat som reklammakare, narkomanvårdare och terapeut. Hon har också skrivit fem pjäser. Hela tiden har hon haft ett starkt politiskt och socialt engagemang. På nittiotalet drev hon Feministfestivalen och hon varit med i allehanda politiska manifestationer. Under 00-talet har hon spelat flitigt på fängelser , och hon har gjort en skiva tsm kvinnliga fångar.
Livet har sina motgångar. Men Kajsa Grytt är en kämpe. Fast hon sällan har får den bekräftelse som hon hela tiden söker så går hon envetet sin egen väg - och aldrig ger hon upp!
Låna boken här.

Nedan kan ni se Kajsa framföra en låt.

/leif

Jorden sjunger i B-dur

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Så då är det bara att sätta sig vid tangetbordet och se vad som kommer fram. Gillar jag den? Gillar jag den inte? Den har något visst, men i slutändan är det vissa aspekter som sjunker likt en sten i en överslammad damm. Den lämnar inga ringar på vattnet. Den täcks över och glöms bort, lika snabbt som den sjönk.

OK, omslaget är ju helt fantastiskt lockande. Jorden sjunger i B-dur är Mari Strachans debutbok. Den utspelar sig i en liten by i Wales under 1950-talet. Gwenni är en tolvårig flicka som upplevs som lite konstig, vilket även är moderns största rädsla; att folk ska säga att Gwenni är konstig. Gwenni kan flyga, ser ansikten i tapeten och krusen på hyllorna iakttar henne och familjens förehavanden. Hon är naiv och har svårt att förstå sig på omvärlden samtidigt som hon är väldigt beläst och smart. Berättelsen skildras utifrån Gwennis inre, ett barnperspektiv som är både uppfriskande och frustrerande. En man försvinner och Gwenni försöker i sann detektivanda ta reda på vart han har tagit vägen. Samtidigt blir hennes egen mor mer och mer aggressiv gentemot Gwenni och beter sig konstigare och konstigare.

Varför är detta barnperspektiv både uppfriskande och frustrerande: ja när är det inte uppfriskande att ta del av ett barns tankar och själsliv? Frustrerande blir det när man som läsare hela tiden ligger steget före Gwenni. Sen är hon ju lite konstig på rätt sätt, hon är ett naivt, fantasifullt, sympatiskt och smart barn. Snarare är det omvärldens reaktioner på henne som ter sig smått obegripliga. Det finns trådar som kunde ha utvecklats mycket mer, vissa som bara liksom dunstar bort, även när det handlar om själva upplösningen av gåtan. Trots detta är det en bok som jag tyckte om att läsa. Jag gillar Gwenni, jag gillar tidsskildringen och framför allt miljön. Hur många böcker har jag läst som utspelar sig i Wales? Denna enda? Alla dessa walesiska ord och namn som man bara kan gissa sig till uttalet av. Språket väcker ett intresse för landet och, förstår jag nu, även för boken. Men slutet, slutet lämnar mer att önska, det var som att drivet i läsningen låg i möjligheten att upptäcka att det skulle finnas en till dimension av berättelsen, bara för att inse att den inte fanns, att den aldrig skulle komma att utkristallisera sig. Därav lämnar den heller inget bestående intryck. Annat än att jag känner ett sug efter att utforska Wales då.

Låna den här och avgör själva.

/AnnaJ

Veckans pausfågel; Gamen

Gamen är en bibliotekarie som ser till att äta sig in i låntagarnas döda kompetens och som skyddar sitt dåliga rykte och bo. Idén kom upp efter biblioteksföreningens rapport "Olika syn på saken" som redovisar en undersökning där bibliotekspersonal tycker att de är bättre på bemötande än vad biblioteksbesökarna tycker att de blir bemötta.


Anna J och Karin

Veckans fråga!

Förra veckan var frågan vem som är favoriten bland barnlitteraturens tuffa tjejer. Där vann Händiga Hanna. Denna vecka går vi direkt på det viktigaste och svåraste: Vad är egentligen meningen med livet? Ska bli mycket intressant att få svar på den eviga frågan..

/AnnaJ och Karin

Första helgen i juni

Första helgen i Juni är en seriebok av Matilda Ruta. Sara blir våldtagen första helgen i juni efter en fest. Hon har alltid föreställt sig att det är äckliga gubbar som hoppar på tjejer på hemväg som gör sånt. Men det är en vanlig kille, som hon känner, Jimmy som tvingar sig på henne.
Berättelsen vill tydliggöra att fast hon har druckit en del och fast hon har flirtat med honom, så har han förstås inte rätt att sex med henne mot hennes vilja.
Boken är utgiven av Nationellt centrum för kvinnofrid och den riktas i första hand till unga. Man vill få dem att förstå hur en våldtäkt kan gå till, och få dom att fundera kring, och diskutera, frågor som respekt och gränser.
Låna boken här.

/leif

Ja vi elsker

I dag firar Norge till minne av att de samma datum i Eidsvoll 1814 fick en egen grundlag, Grundvolen, som i dag är Europas äldsta i kraftvarande författning. Att ett land med ett så häftigt firande av en egen lagstiftning skulle gå med i EU är förstås ett skämt.
Men det är spännande land, som står för både konservatism, konstnärligt nyskapande, som på hundra år gått från en av de fattigaste till ett av de rikaste och som av många beresta anses vara ett av världens vackraste. I detta blogginlägg tänker jag fokusera på att presentera något norskt som man få tag på genom biblioteket.

Jag tänker börja med Kaizers Orchestra. Ett band med ett alldeles eget brötigt sound med bland annat trummor, oljefat och ett språk som man får lyssna på ett tag innan man kan tyda, ungefär som optiska bilder, tillsist framträder en annan bild. För mig uppfyller Kaizers Orchestra ett tomrum som jag inte visste att jag hade. Kommer av någon anledning att tänka på Göran Greiders bok "Det måste finnas en väg ut ur det här samhället"som jag inte läst, men det speglar den känslan jag ibland kan få av speciell konst, så Kaizers Orchestra har ett sound som ger förnimmelser om något annat, som jag inte riktigt kan få fatt i, men det är hoppfullt och är som att det ligger en bättre världsordning och lurar runt hörnet. Lyssna här får ni höra:



En annan norsk berömdhet den prisbelönte författaren Roy Jacobsen vars bok Underbarn kommit i år . Det är en finstämd berättelse med många bottnar. Romanen handlar om Finn och hans mamma som bor i en lägenhet i femtiotalets Norge. De hankar sig fram med mammans halvtidsjobb i skoaffären, inackorderingar och brist på änkepension, eftersom den döde fadern gifte om sig innan han dog. En dag blir Finn varse att han har ett halvsyskon, en sexårig flicka, vars mammma är morfinist. Strax därefter flyttar systern hem till dem. Det är en rörande berättelse om Finns kärleks och beskydd över sin syster. Men också en beskrivning av en annan tid då man brukar säga att samhället hela tiden blev bättre och bättre, inte vet jag vad det var man förnam, kanske Kaizers Orchestra, olja, A-ha, eller något annat?

Jag vill sluta detta försök till excentrisitet och upphöjandet av en minoritet som kallas Norge till att rekomendera det vackraste som jag menar finns i bilderboksväg just nu, nämligen Hermans Hemlighet av Stian Hole . Det är svårt att beskriva Holes bildspråk men det är bilder som är gjorda i datorn, men det ser ut som en blandteknik av fotografi och akvarell. Det finns en spänning i bilderna, en jakt efter ett ospecificerat äventyr och i centrum finns Herman, som är ganska rädd och osäker, men samtidigt väldigt nyfiken. På sätt och vis skildrar också böckerna Det obegripliga, det som Herman inte kan förstå på grund av sin ålder eller brist på världsvana men också stjärnhimlen och kärleken. Det är en bilderbok där varje uppslag är så specifikt i ett eget uttryck att helheten blir till något överväldigande.

/Karin

Om någon vrålar i skogen och ingen hör - är det då ett vrål?

Malin Billers självutlämnande självbiografiska serieroman Om någon vrålar i skogen är en mycket fängslande historia om hur hon klarade en sällsynt svår uppväxt. När hon är sju år flyttar familjen från en harmonisk tillvaro i Skåne till Värmland. Där börjar fadern supa och så småningom förgriper han sig på sin dotter. Hon får bla ätstörningar och hon kämpar med utanförskap och pubertet.
Musiken och vännen Anders( som också han bär på en hemlighet) blir tillsammans med upptäckten att hon kan skapa serier de saker som gör att hon får styrkan att överleva. Hon lär sig att leva och bearbeta det hemska som pappan gjorde mot henne.Så trots det blytunga ämnet så blir det här en hoppingivande bok.
Tidigare har Malin Biller gett ut Billerboken, Du vet att du vill! och Lyckobiller. Vi har även kunnat följa hennes humorserier i tidningarna Elvis, City och Pondus.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Äta djur - den mest betydelsefulla boken sedan En obekväm sanning?

Jonathan Safran Foer är kanske mest känd som ena delen av ett ungt hippt författarpar i USA (andra delen utgörs av författaren Nicole Krauss). Han har skrivit romanerna Allt är upplyst (som även filmatiserats) och Extremt högt och otroligt nära. Äta djur är hans första fackbok. Turligt nog får man väl säga, ska man som författare skriva en enda fackbok i sitt liv så ska det vara en sådan bok som ligger framför mig. Ska man bara läsa en enda fackbok i sitt liv så är det Äta djur. Jag skriver att detta kanske är den mest betydelsefulla boken sedan En obekväm sanning, för att den borde vara det. Är det någon bok som kan göra revolution i denna fråga, få oss att tänka om, göra annorlunda, då är det denna bok. Men Äta djur kom ut i USA redan 2009 och även om den har varit väldigt omdiskuterad så har den såvitt jag vet inte haft sådan påverkan på politiken och människors vardag som En obekväm sanning. Nu har den alltså kommit ut på svenska samtidigt som det senast i går rapporterades om att köttkonsumtionen bara ökar. Nedslående? Varför har människan en sådan blindfläck när det kommer till djurätande?

Foers utgångspunkt är frågan vilken mat han ska ge sin son. Han vill veta vad kött är. Själv hade han varit vegetarian on and of i flera år innan han började undersöka ämnet lite mer. Detta är början till en filosofisk diskussion som heter duga. En analys och en redogörelse för förhållandet på djurfabrikerna, djurindustrins påverkan på miljön och framförallt det ofattbara lidande som djuret på din tallrik har fått utstå. Han diskuterar det orimliga i att vi kan äta ko men inte hund, vi kan äta gris men inte katt, i andra kulturer kan du äta hund men inte ko, katt men inte gris. Du kan tortera och lemlästa tusentals kycklingar men inte en häst utan konsekvenser.

Foer argumentarar på ett sakligt och samtidigt lättfattligt sätt varför det inte enbart är (det extremt billiga) priset i pengar som vi betalar när vi köper en bit kött, det är också med hälsan, miljön och djurens liv som vi betalar. Och trots allt detta, trots att vi vet hur illa det ser ut även här i Sverige på grisfarmar, trots att vi vet hur livet och lidandet och döden för dessa djur ser ut, trots detta så fortsätter vi. Vi blundar. Det som gör Äta djur till en så extremt bra bok är Foers sätt att skriva. Han tar avstamp i något personligt, han redogör för sina egna filosofiska funderingar och dilemmor, sina egna tillkortakommanden. Han argumenterar för och emot, han visar på inkonsekvensen i vårt handlande och tänkande. Det är inte bara en uppräkning av hemska fakta, det är en filosofisk betraktelse som man inte kan värja sig mot. De som vill äta sitt kött med gott samvete bör inte läsa den här boken. Men vill man du ta konsekvensen av ditt ätande, vill du inte leva i förnekelse, då är detta boken för dig. Det är ditt ansvar att veta sanningen om att äta djur. Foer skriver lättillgängligt, eftersom han är en romanförfattare i grund och botten, det är en bok om handlingen att äta kött. Han använder sig skickligt av bildspråk. Inga hemska bilder på plågade djur (faktan i sig säger sitt). Det han dock gör är att använda konretiseringar, som rutan som är mindre än bokuppslaget; den ytan har en fullvuxen höna till sitt förfogande.

Detta är det svåraste blogginlägg jag någonsin har skrivit. Jag vet att det är många som inte kommer att läsa den här boken på grund av dess ämne. Jag vill så gärna att alla ska läsa den. Jag är för engagerad, vill för mycket. Låt mig säga så här: genomsnittsamerikanen äter motsvarande 21 000 hela djur under sin livstid. Det är många liv.

Låna boken här och avgör själva.
/AnnaJ

Stjärnlösa nätter

Stjärnlösa nätter är en roman med självbiografiska inslag av Arkan Asaad. Huvudpersonen Amaí växer upp i en traditionell kurdisk familj som bor i en svensk småstad. Han drömmer om att jobba inom filmen. Pappan däremot förväntar sig att han ska bli doktor.
När Amaí är nitton år så åker de på semester till irakiska Kurdistan där de hälsar på tjocka släkten. Han stortrivs med den fina gemenskapen där, och för första gången upplever han att han blir behandlad som en vuxen man. Så småningom går det dock upp för honom att det inte är fråga om någon vanlig semesterresa. Chockad erfar han att pappan har "lovat bort" honom till en kusin.
När han kämpar emot giftemålet så tar släkten till alla upptänkliga medel för att få honom att ändra sig. Det utvecklas till en bitter strid mellan honom och fadern. Om han böjer sig för pappans vilja så slocknar stjärnorna på hans egen himmel. Vägrar han så vanärar han för evigt sin egen familj, och han själv blir en paria utstött ur gemenskapen.
Boken utgår från författarens egna erfarenheter av det som kallas hederskultur (men som kanske istället borde kallas skamkultur?). Tvångsgifte är något som den äldre generationen ofta använder för att försöka hålla ihop släkten. Det är en angelägen, dramatisk och djupt tragisk historia som berättas.
Låna boken här.

/leif

Veckans fråga

Förra frågade vi om ni läser andra bloggar och majoriteten svarade att de läste både bokbloggar och biblioteksbloggar. Denna veckan funderar vi kring förebilder i barnlitteraturen. Eva Wahlström, universitetsadjunkt vid högskolan i Borås ska snart disputera med en avhandling om tuffa tjejer före Pippi Långstrump. Därför tänkte vi fråga er vilka som är era favoriter bland barnlitteraturens tuffa tjejer?
Rösta i veckans fråga till höger ---->

Läs en intervju med Eva Wahlström och mer om doktorsavhandlingen i DN här.

/Anna

Veckans pausfågel; Höken

Veckans pausfågel är Höken. Den skrämmande låntagaren som slår sig ner för att leta efter sitt byte; den felande länken och som bara är lycklig ensam högt uppe på himlen.




/Anna J och Karin

Hitta Violet Park

På väg hem från en sen natt på stan slinker huvudpersonen i denna berättelse in på ett taxikontor för att få transport hem. På kontoret möter han Violet Park. I stunden vet han dock inte att det är så hon heter. Hon talar till hans undermedvetna, vill få honom att ta henne därifrån, vill få honom att förstå att de hör ihop. Kruxet är att Violet är död och ligger i en kremeringsurna. Kvarglömd av någon på ett taxikontor. Huvudpersonen (jag tror han heter Lucas) kan inte glömma Violet och detta slumpartade möte kommer så småningom att uppdaga stora hemligheter och samband. Lucas (om det nu är så han heter) bor tillsammans med sin familj - mamma, storasyster och lillebror. Pappan är försvunnen. Han bara försvann en dag och familjen vet inte vad som hänt honom. Detta är en berättelse om hur det kan vara att ha en försvunnen familjemedlem, att leva med ovissheten. Inledningsvis tyckte jag berättelsen var lite mesig men sedan blev jag fast. Det är en känsligt tecknad historia med ett fint porträtt av en kille i tonåren som försöker skapa sin identitet samtidigt som han brottas med att försöka skapa en bild av en fadersfigur han har svaga minnen av och ett drama han börjar se konturerna av. Violet Park hjälper honom på vägen kan man säga. En berättelse med drag av magisk realism i precis lagom dos, både med varm humor och med viss svärta. Jenny Valentine som den brittiska författaren heter belönades med Guardian Children´s Fiction Prize för denna bok 2007. Ett underbart omslag som ser ut som telefonklotter på ett papper ur ett matematikblock där texten är "inbuktad" (hittar inget bättre ord just nu men det finns säkert tusen bättre termer) efter bläckkpenna. Som om man har tryckt hårt och många gånger över samma linjer. Fint!
/Malin

Lokal dimma

Konstnären och grafikern Eva Björnstrand debuterade för fem år sedan med seriealbumet Kioskvältaren. Nu har hennes nya bok Lokal dimma utkommit, med ett förord om fabler av konstnären Ernst Billgren.
Hon drar in oss i en suggestiv, surrealistisk, ibland mytiskt, och alltsom oftast en komisk värld. Det är distinkta svartvita teckningar i fabelform. Men det är inga ofarliga fabler. Djuren representerar våra drifter och vägar som skär sig med den allmänna normen.
I Räddaren i nöden tex så uppstår en kedja av våld då djur efter djur räddar varandra genom att brutalt slå ned angripare efter angripare. Några hundar med krossade konstnärliga ambitioner, och en gris med storhetsvansinne är några andra medverkande.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Rättelse

I torsdags hade vi vår sista after work quiz för den här gången. Trogna deltagare var med, tävlade och klarade de tuffa (utslagsfrågekaraktär på många) frågorna galant. Deltog gjorde också ett nytt lag som kallade sig Det encyklopediska sällskapet. Likt Zorro dök de upp från ingenstans, svarade rätt på nästan allt, och försvann därefter ut i sommarkvällen. En av de två frågorna de svarade fel på var vilken färg förra årets majblomma hade. När (fel) rätt svar gavs sa en av lagdeltagarna gentilt då att han var färgblind... men det visade sig alltså att det var han inte alls. Förra årets majblomma var turkos/blå och grön och inget annat. Vi ber om ursäkt för slarvet och lovar bättring till comebacken i höst. Mer sång blir det ... kanske.

Skön sommardag!

önskar

Malin

Grattis årets mångspråkiga bibliotek!

Den första internationella bokmässan har ägt rum på Hallunda Folkets hus och bibliotek. Fantastiska dagar med ännu mer fantastiska författare. Det var även försa gången som hederspris Årets mångspråkiga bibliotek delades ut och de värdiga vinnarna blev Fisksätra bibliotek i Nacka. Priset är instiftat av Botkyrka kommun och Internationella Biblioteket och juryns motivering löd:

Med en aldrig sinande energi och entusiasm arbetar Fisksätra bibliotek sedan många år målmedvetet utifrån denna profil med att skapa dialog mellan människor och kulturer. Med projektet ”Språk som rikedom” utvecklade biblioteket ett språkstöd med ambitionen att betrakta språk som ett både ett socialt och individuellt kapital.

Genom sitt framgångsrika arbete är Fisksätra bibliotek ett föredöme och en inspirationskälla för andra bibliotek. Samtidigt som Fisksätras personal är öppen för att ta till sig och lära av andra kollegors sätt att arbeta och på så sätt utvecklar verksamheten vidare.

/Anna

Det skymmer i Kalahari

I sin succébok Gryning över Kalahari tog författaren Lasse Berg avstamp hos Sanfolket i Kalahariöknen när han ville beskriva hur människan blev människa. Han hävdade att vi som art har en genetiskt ärvd fallenhet för bla jämställdhet, monogami och framför allt konfliktlösning genom samtal.
Nu kommer hans uppföljare Skymningssång i Kalahari: Hur människan bytte tillvaro. I bokens början återvänder till Sanfolket, därefter far han vidare runt i världen och besöker grottor, utgrävningar etc. Han samtalar också med en rad ledande vetenskapsmän.
Människan var riktigt illa ute efter den senaste istiden, konstaterar han. För att överleva växte idén om att odla marken fram. Äganderätten uppstod, och staket sattes upp. Dessförinnan hade vi varit solidariska och samarbetat, men då uppkom istället det hierarktiska samhället. Konflikter, våld och krig blev vardagsmat.
Men författaren är obotligt optimistisk när det gäller mänsklighetens framtidsutsikter. Inte ens när han är i folkmordets Rwanda rubbas hans tro på att människan är god. Han ser klimatförändringen som dagens stora hot, och han tror att vi kommer att övervinna den pga dels vår förmåga att samarbeta och dels pga vår enastående kreativa förmåga som gör att vi alltid förmår hitta nya lösningar.

/leif

Utställning om Nordisk mytologi på Gamlestadens bibliotek

Denna vecka har vi haft en praoelev även här i Gamlestaden. Emil har gjort en väldigt fin utställning på ungdomsavdelningen med temat Nordisk mytologi. Om detta och lite mer har han skrivit ett väldigt bra inlägg på ungdomsbloggen Collaget. Läs hans roliga inlägg här. Tack för denna vecka Emil!

/Personalen i Gamlestan

Inställt besök

För en gångs skull en negativ nyhet på bloggen.

På biblioteken och i stadsdelen Östra Göteborg har vi sett fram emot att få fint besök från Kongo Kinshasa, och planerat in konserter och studiebesök för gruppen som består av femton dansare, musiker, bibliotekarier och administratörer.
Tyvärr blir det inget besök eftersom gruppen inte fått sina visum i tid, och de är lika ledsna som vi över detta.
Vi ställer alltså in Afrikalördag i Bergsjön 7 maj samt konserterna på Blå Stället och Stadsbiblioteket 10 och 12 maj.

Vi kan bara säga: TIKALA MALAMU - på återseende, och hoppas att våra vänner från Kongo kan komma en annan gång.

Boktips från prao

Hej!

Mitt namn är Katarina och de senaste två veckorna har jag praoat på Kortedala Bibliotek:)

Det har varit jättekul och eftersom det här är min sista dag så tänkte jag ge er lite boktips. Jag läser väldigt mycket och nu har jag valt ut några böcker som jag tycker är bra!

Den första boken heter The Boyfriend List på engelska och Listan på svenska och är skriven av E Lockhart. Det är en bokserie och den fjärde och sista boken kom ut på engelska i december förra året. På svenska finns bara den fösta boken. De här böckerna är både roliga och sorgliga och det finns massor med kärlek också;)

Här är lite om den första boken:

15 killar, 11 terapitimmar, 4 keramikgrodor och jag, Ruby Oliver. Det här är vad som hände under de två värsta veckorna i mitt liv. Jag förlorade min kille till min bästa vän (och därför förlorade jag också henne), mamma kom på mig när jag drack min första öl, jag bråkade med en kille och gjorde något misstänkt med en annan, dessutom gjorde jag något ännu värre med en tredje. Jag körde på matteprovet, sårade någons känslor och blev veckans klotter på tjejtoan...

Och så här ser boken ut med det engelska omslaget:






















Här är den med det svenska omslaget:






















Det finns också några böcker som håller på att bli till filmer just nu. De flesta väntas komma ut tills nästa år och många säger att de här filmerna/böckerna kommer att bli det 'nya Twilight'.

Det finns framförallt de väldigt populära Hungerspelen av Suzanne Collins. Böckerna handlar om 15-åriga Katniss som bor i Distrikt 12, det värsta av alla Distrikten. Varje år så anordnars en tävling där 23 av 24 deltagare, alla barn, måste dö. Men i år blir det annourlunda. Här är vad som står på baksidan av boken:

24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.Det är årets största tevehändelse. Allt direktsänds. De utvalda ungdomarna stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan ...

Spelens utgång: Den som överlever får åka hem...

En gastkramande framtidsroman om liv och död. Det är upprörande, spännande, romantiskt och omöjligt att sluta läsa.

Det här en fantastisk triologi och man kan inte sluta läsa! Filmen är redan pågång, de har nästan valt alla skådespelare, och filmen kommer ut i den 23 mars, nästa år. Huvudrollerna kommer att spelas av Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson och Liam Hemsworth.

Det finns också en annan bokserie som många spänt väntar på. Den heter The Mortal Instruments och är skriven av Cassandra Clare. Böckerna finns tyvär inte på svenska men de är jättebra och om du tror att du klarar av att läsa de på engelska så borde du verkligen det!

Här är vad som står på baksidan av boken:

Their hidden world is about to be revealed....
When fifteen-year-old Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder -- much less a murder committed by three teenagers covered with strange tattoos and brandishing bizarre weapons. Clary knows she should call the police, but it's hard to explain a murder when the body disappears into thin air and the murderers are invisible to everyone but Clary.
Equally startled by her ability to see them, the murderers explain themselves as Shadowhunters: a secret tribe of warriors dedicated to ridding the earth of demons. Within twenty-four hours, Clary's mother disappears and Clary herself is almost killed by a grotesque demon. But why would demons be interested in ordinary mundanes like Clary and her mother? And how did Clary suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know....

Just nu så vet man bara att Lily Collins ska spela huvudrollen, Clary, och de letar nu efter den andra huvudrollen, Jace.

Nästa bok jag vill berätta om är en bok som jag inte hört ett ont ord om. Till och med Taylor Swift älskar den! Boken heter Anna & The French Kiss och är skriven utav en ny författare, Stephanie Perkins. Boken är den första i en triologi och den handlar om Anna som skickas iväg till Frankrike för att gå på SOAP, en privatskola för rika barn. Här är vad det står om den:

Anna is looking forward to her senior year in Atlanta, where she has a great job, a loyal best friend, and a crush on the verge of becoming more. Which is why she is less than thrilled about being shipped off to boarding school in Paris—until she meets Étienne St. Claire: perfect, Parisian (and English and American, which makes for a swoon-worthy accent), and utterly irresistible. The only problem is that he's taken, and Anna might be, too, if anything comes of her almost-relationship back home.

As winter melts into spring, will a year of romantic near-misses end with the French kiss Anna—and readers—have long awaited?

Man kan inte låta bli att älska karaktärerna och även om det kanske är fel att vara otrogen så kan man inte låta bli att heja på Anna.

Anna and the French Kiss

Den sista serien jag vill berätta om ska också bli en film! Den heter Vampire Academy och är skriven av Richelle Mead, som tidigare bara skrivit böcker för vuxna. Böckerna finns på både svenska och engelska och de är väldigt, väldigt bra. Serien följer en dhampir(halv-vampyr) som heter Rose och tränas för att skydda sin bästa vän, Prinsessan Lissa, som råkar vara den sista kvar i sin linje. Rose och Lissa har ett speciellt band som försvårar allting och kan göra de båda lite galna. Det är därför de rymde från skolan. Men nu blir de släpade tillbaka av en annan dhampir, Dimitri Belikov och Rose och Lissa måste möta nya faror och förbjuden kärlek. Här är en bättre beskrivining:"Det är bättre än att bli full eller hög." Rose Hathaway, 17 år och dhampir, om hur det känns att "donera blod" till en vampyr. Efter två år på rymmen är Rose och Lissa tillbaka på S:t Vladimirs skola - en ganska ovanlig internatskola för unga vampyrer, moroi, och halvvampyrer, dhampirer. Lugna, eftertänksamma Lissa Dragomir är en moroiprinsessa, en dödlig vampyr med magiska krafter. Hon måste hela tiden skyddas mot de odödliga strigoi, de farligaste och mest blodtörstiga av alla vampyrer. I hetsiga och rappkäftade Rose Hathaways ådror flyter människoblod och vampyrblod i en kraftfull blandning. Hon är en dhampir, och hon är Lissas bästa vän. De onda strigoi har svurit att Lissa ska bli en av dem, och det är Roses uppgift som beskyddare att försvara Lissa - till varje pris.

Hoppas att ni kommer att gilla böckerna!

//Katarina

Gracie

Snyggt omslag till denna lättlästa och korta debutroman av Veronika Malmgren. Gracie tilltalar på så många sätt. Vad är det som lockar så med att köra omkring i en cab på ödsliga vägar i ett stekhett Amerika? Den där stora roadtripen som hägrar, som skildras om och om igen i populärkulturen (och ändå kan jag aldrig bli mätt på det)? Visserligen är det ingen roadtrip som genomförs i Gracie, men bilen är ändå central samt känslan av att bara åka vart man behagar genom de stora vidderna. Gracie är alltså namnet på en cabriolet. Gracie är Pennys bil, Penny är den svenska utbytesstudenten Klaras bästa kompis i den lilla sömninga hålan Manning, Kansas. Klara ska snart åka hem till Sverige igen och boken skildrar de två sista månaderna i Kansas med Penny och med människorna runt omkring. Detta är framför allt en bok om vänskap. Den skildrar på ett varmt och realistiskt sätt relationen mellan två tjejer i tonåren. Hur de förutsättningslöst tyr sig till varandra, men ändå inte kan låta bli att hävda sig bakom väl valda gliringar. Hur de har hemligheter, hur svartsjuka kan komma i vägen och om hur kärleken till varandra ändå är starkast. Boken är 159 sidor och inget ord känns överflödigt. Den inbjuder till fortsatta spekulationer om tiden innan och efter. När man avslutat en bok och det känns som om man lätt skulle kunna läsa 200 sidor till, fast den ändå inte upplevs som ofullbordad, ja då är det ett gott omdöme.

Låna den här. Lyssna även på en inläsning av första sidorna (Bokpuffen):

Gracie

av Veronika Malmgren


Ladda hem (Högerklicka, välj "spara som")

/AnnaJ

Omvalet på biblioteken i Östra Göteborg

Den 5-15 maj är det omval till regionen i Västra Götaland på bland andra biblioteken i Gamlestaden, Bergsjön och Kortedala. Förtidsröstningen pågår under bibliotekens ordinarie öppettider.
Tag med ditt röstkort och legitimation om du vill förtidsrösta på biblioteket. Det går också att få sitt röstkort utskrivet på biblioteket. Och om du vill passa på att låna - glöm inte ditt bibliotekskort!

Läs mer om valet HÄR!

Veckans pausfågel; hackspetten

I vår serie veckans pausfågel så hade vi en paus redan första veckan då vi båda försökte ta oss in ett annat bo, men blev utslängda innan vi ens hade kommit in. Nu är vi tillbaka i boet igen och ger denna veckan hackspetten, den enträgne och omskakade låntagaren:



Anna J och Karin

Veckans fråga!

Förra veckan undrade vi om ni skulle rösta i omvalet, och svaret blev med råge Ja. Denna vecka funderar vi lite på detta med bloggar och läsning. Hur ser era vanor ut egentligen? Svara i undersökningen bredvid. Kanske är det till och med så att ni har egna bokbloggar?

/AnnaJ

Cirkeln

Jag tror inte på förhandslanseringar, men jag är nyfiken på dem. Därför så nappade jag på Rabén & Sjögrens erbjudande om att beställa ett recensionsexemplar av den redan innan utgivningen lanserade världssuccén Cirkeln, skriven av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. När boken kom, inpackad i tidnigspapper från i boken påhittade platsen Engelsfors och jag även fick en snygg tygkasse som gjorde reklam för boken så var jag väldigt smickrad, vuxna människan och hade säkert slängt en del av det kritiska tänkandet åt fanders. Frågan är väl kanske varför jag skall ägna tid på den här bloggen att lyfta fram sådant som redan är så väl upplyft, som får så mycket plats, som fick både en helsida och förstadagsrecension i DN (vilket snarast kan räknas som ett religiöst ögonblick med tanke på att det handlar om en ungdomsbok, men Jonas Thente hade väl också blivit smickrad av tygkassar och säkerligen blivit bjuden på releaseparty).

När jag väl satte igång att läsa så tyckte jag ändå att det var en ovanligt välskriven, underhållande och spännande ungdomsbok, som jag verkligen hoppas ska slå globalt. Jag tror att det var när man beskrev Mikael Niemis bok Populär Musik i Vittulla som någon uttryckte att det är när man beskriver det lokala som man kan nå det globala, men kommer nära ingredienser för en klassisk berättelse kanske, där många roller om inte huggna i sten så rätt oföränderliga. Men det finns också en viss mys/rysfaktor över det lilla samhället. Platsen för Cirkeln är Engelfors, en liten håla i Bergslagen, vackert på ytan men full av problem och konflikter. Tjejerna som är bokens huvudpersoner, går första året på gymnasiet, är inte vänner men visar sig alla ha kraften som gör dem till häxor och som gör att de tillsammans skall kämpa mot det onda, eftersom Apokalypsen närmar sig.

Jag tänker också att berättelsen är ett slags upprättelse, inte bara av oss som vuxit upp i sådana här hålor och alltid fått veta så fort vi flyttat till storstaden att det är en miljö som inte är värt något. Uttrycket white trash nämns aldrig i boken, men är på ett positivt sätt närvarande i boken. Sådant som i andra sammanhang beskrivs som smaklöst blir här spännande.

Det är verkligen en spännande magisk berättelse, helt i Hollywoodklass, men utan att vara menlös i vare sig kön eller klassperspektiv som det brukar vara i de sammanhangen, samtidigt som den mytologiserar vårt eget Bergslagen. Lyckat!
Boken finns att låna här.

Det mångspråkig biblioteket

Projektet Det mångspråkiga biblioteket har avslutats och lämnat bland annat insikter, kunskap och nya kontakter efter sig men även en slutrapport som går att läsa HÄR. Ni kan dessutom fortsätta diskussionerna på ningen Mångspråkiga biblioteket. Nu återstår bara att jobba som vi lärt! :)

/Anna

After Work Quiz!

Då var det dags igen för en frågesportkväll! Ta med en vän och fika till självkostnadspris och testa era kunskaper.

Fin fina priser står på spel!

torsdag 5 maj
kl. 19:00
Kortedala bibliotek

Välkomna!

Feministisk bokcirkel avslutar med Att springa

Vi läste och diskuterade Maria Svelands Att springa på vårens sista feministiska bokcirkel. Den beskrivs som en vänskapsskildring men är mer än något annat en skildring av övergrepp och svek. Det är ett viktigt ämne om hur samhället ofta står på förövarens sida. Ingen solskenshistoria, då den även slutar ganska deprimerande. Nåväl nu går vi händelserna i förväg. Den var lättläst och som läsare var det lätt att sugas in i den, men den hänger inte kvar i medvetenadet på samma sätt som till exempel Den stulna romanen och lämnar inget bestående intryck. Språket är som sagt lättsamt, vilket vissa upplevde som positivt, medan andra tyckte att det stjälpte hela boken. Formen går inte ihop med det hemska temat. Som en deltagare fyndigt beskrev boken: "Emo-chicklit". Språket distanserar och förvirrar. Överhuvudtaget var vi ganska överrens om att den är rätt dåligt skriven när det kommer till språkdräkt och uppbyggnad. Som att författaren inte vetat vilken väg hon ska ta förrän efter halva boken. Den påminner på så sätt om Alfahannen då författaren vill ha in så många saker, det blir lätt spretigt. Både Wennstam och Sveland har ju en journalistisk bakgrund och den politiska agendan lyser igenom för mycket. Läsaren måste få utrymme att tänka själv.

Detta till trots så lyckas Sveland väl i miljöbeskrivningarna. Igenkänningsfaktorn är hög och segregationskildringarna väl beskrivna. Bakgrundshistorierna ger en bra bild av karaktärerna och man får en förståelse för deras utveckling. Därför är det synd att så många karaktärer och skeenden bara tappas bort. Läsaren får inte veta vad som händer med dem, de bara skrivs ut ur berättelsen. Och det faktum att det inte finns någon ljusning är kanske trovärdigt men manar också till en viss uppgivenhet. Även om Svelands ilska över sakernas tillstånd lyser igenom så förstår vi inte riktigt målgruppen? Boken är inte tillräckigt bra för att drabba, och att sätta den i händerna på någon som själv gått igenom liknande ger knappast något hopp. Vi funderade på om denna bok inte skulle göra sig bättre som ett reportage? Lite tråkigt också att männen skildras som nästan uteslutande onda. Men det som vi verkligen saknade var fokuseringen på vänskapen. Vart tog den vägen? Att springa beskrivs först och främst som en skildring av vänskapen mellan två unga flickor på gränsen mellan flicka och kvinna. Detta är en jätteviktig berättelse. Men ämnet schabblas bort i denna bok.

Som en deltagare sa, "jag vill tycka om Sveland men gillar inte boken!".

/AnnaJ

Kultur från Kongo Kinshasa

I höstas fick vi i Bergsjöns bibliotek besök av kollegor från Kongo Kinshasa som ville ha ett utbyte med oss...

Kontakten har nu resulterat i att vi får fint besök av kulturarbetare som vill visa oss den kongolesiska kulturen. Det är dansare, musiker, sångare samt en bildkonstnär som kommer att uppträda på olika ställen runtom i stan från 4 till 12 maj.

På onsdag 4 maj kl. 14 - 16 blir det mingel, vernissage och uppträdande i Bergsjöns bibliotek. Vi bjuder på lite bubbel och snacks.

Lördag 7 maj kl. 11 - 15 är det Afrikalördag i Bergsjöns bibliotek, med workshops i dans, musik och bild för alla som vill vara med.

Konsert med dans- och musikgruppen Pende et Compagnie blir det vid tre tillfällen: Fredag 6 maj kl. 18 i Gamlestadens Medborgarhus, Tisdag 10 maj kl. 18 på Angereds Kulturhus Blå Stället och torsdag 12 maj kl. 18 i Stadsbiblioteket, Hörsalen.

Alla är välkomna, fri entré, ingen anmälan.