måndag 19 september 2011
tisdag 13 september 2011
Framtiden
För tre år sedan började journalisten Eric Schüldt arbetet med en bok som var tänkt att bli en lovsång till den digitalala revolutionen, och det mer demokratiska och upplysta samhälle som han trodde den skulle medföra. Men under resans gång blev kom hans inställning att diametralt ändras. Han kom till övertygelsen att istället för att få en ny frihet så håller vi på att bygga vårt eget fängelse.Så han skrev tillsammans med medie- och kommunikationsforskaren Jonas Andersson istället dystopin Framtiden. Det är en skönlitterär berättelse med essäiska inslag. I form av ett anförande från en framtida historiker riktat i du-form till oss som lever här och nu. Det hela blir till en skarp varning till oss alla som har gjort datorn till en del av vår vardag. Deras tes är att maskinerna håller på att ta över och är på god väg att förslava oss. Vi håller på att skapa en Matrix-värld menar de. Internetaktivisterna drivs med en närmast religiös fanatism, hävdar de. De som är emot stämplas antingen som "bakåtsträvare" eller också har de inte förstått att utvecklingen är ofrånkomlig.
Tyvärr så är boken lite väl pretentiös, på dryga 130 sidor försöker författarna ta ett helhetsgrepp på mänsklighetens hela utveckling från första början till våra dagar. Prosan känns också ganska högtravande.
Trots allt är den läsvärd då den väcker en rad intressanta problem och frågeställningar. Bla pekar de på den enorma energiåtgång som digitaliseringen medför, de miljöfaror som uppstår och den exploatering som de som producerar de nödvändiga råvarorna utsätts för. De belyser också farorna med att de sociala medierna, med deras skenbara intimitet, dominerar vårt vardagsliv.
Låna boken i Gotlib.
/leif
Etiketter:
Eric Schüldt,
Framtiden,
Internet,
Jonas Andersson,
kommunikation,
Sociala medier
lördag 10 september 2011
Salongsberusat
Salongsberusat är en antologi med texter som, i princip, har det gemensamma att de en gång framfördes på den Litterära salongen på kafé Copacabana i Stockholm, som var en queerfeministisk kultursalong. Programverksamheten där drevs från hösten 2003 fram till sommaren 2005. Några av bidragen kunde inte framföras när det var tänkt pga sabotage. I några fall har den aktuelle skribenten istället valt att bidra med något nyskrivet. Verket består av en salig blandning av prosa, historik, poesi, vetenskapliga texter, lästips, litterära experiment, och även en serie.Redaktörer är Pia Laskar och Ingrid Svensson. Texterna synliggör och sprider kunskap om samkönad sexualitet. Arton olika skribenter har alla sitt eget personliga anslag.
Själv fastnar jag ffa för utdraget ur Mia Lodalens roman Tiger, och de historiska inslagen om Selam Lagerlöf, Oscar Wilde och Gertrude Stein.
Copacabana utsattes för flera hatbrott och det kulminerade 2004 när en brandbomb förstörde kaféet. Då anordnades en stödfest under parollen Homostraight United. De åttahundra deltagarna samlade in pengar så att det kunde byggas upp igen.
Låna boken i Gotlib.
/leif
Etiketter:
homosexualitet,
queerfeminism,
Salongsberusat,
samkönad sexualitet
torsdag 8 september 2011
Otherland
Jag har tillbringat sommaren tillsammmans med två böcker. Det tog hela första boken att komma in i berättelsen som är komplicerad. Berättelsen utspelar sig i en framtid där den Virtuella världen har kommit att bli en mycket stor del av människors vardag. Där tillbringar både barn och vuxna en stor del av sin tid. En av huvudpersonerna i berättelsen är Renie (egentligen Irene Sulaweyo men hon föredrar sitt smeknamn) som är lärare vid ett universitet i Sydafrika. Hennes yngre bror hamnar i koma efter att ha varit ute på nätet. Renie försöker ta reda på vad som hänt och ramlar in i något som visar sig vara mycket stort och mycket farligt. Till sin hjälp har hon sin elev, bushmannen Xabbu!. En annan av huvudrollsinnehavarna är Orlando, en kille som i verkligheten lider av en svår dödlig sjukdom och som tillbringar nästan all sin vakna tid i äventyrsspel på nätet i sin krigarsim Thargor. Han får under ett spelmoment syn på en bild av en övernaturligt vacker stad och han vill till varje pris försöka ta reda på vad den här staden är för något. En central och underlig figur är en man som heter Paul Jonas. Han är vilse i den virtuella verkligheten (eller vad det nu är). Ja, fler karaktärer rör sig i denna vindlande berättelse som rör sig framåt. Hemska farligheter, mystiska mytologiska varelser och skumma brödraskap...
Serien består av sex delar och heter Otherland, skriven av Tad Williams.
Människan versus naturen är ett återkommande tema; Kampen mellan ont och gott förstås; Om ursprungsbefolkningars rätt till sitt land, Vad är egentligen skillnaden mellan verklighet och fantasi/själsliv? Jag är otroligt imponerad över Williams fantasi och förmåga att beskriva så många fantastiska världar. Jag är helt såld. Skulle helst sitta och läsa dygnet runt men det går ju inte. Lyckligtvis har jag flera delar kvar att läsa. För ovanlighetens skulle blir det bättre och bättre för varje del.
/Malin
måndag 5 september 2011
Sånt jag berättar för Allah
Sånt jag berättar för Allah är en stark berättelse om Jbara en 16-årig tjej som är fåraherde, av Saphia Azzedine. Jbara som är analfabet bor i en gudsförgäten bergsby i Nordafrika. Hennes tyranniske far behandlar henne som en tjänstepiga och hon avskyr honom. Sin förtryckta mor tycker hon synd om, och hon föraktar byns falska mulla. I en värld där hon inte räknas är Allah den enda hon kan prata med.Hon ligger med en man i utbyte mot granatäppleyoughurt. När hon blir gravid så förskjuts hon av sin familj. Men hon blir inte knäckt utan med en stenhård vilja slår hon sig fram i livet. Med hjälp av sin skönhet utnyttjar hon männen och hon är fast besluten att till varje pris bestämma över sig själv. Kärleken till Allah hjälper henne genom svårigheterna . Till slut börjar hon att älska sig själv och sina medmänniskor.
Författaren skapar ett genuint porträtt av en ung kvinna som vägrar att låta sig kuvas. Den här boken är den första i en löst sammanhållen trilogi. Saphia Azzedine är född i Marocko och uppvuxen i Frankrike.
Låna boken i Gotlib.
/leif
Etiketter:
Nordafrika,
Saphia Azzedine,
Sånt jag berättar för Allah
torsdag 1 september 2011
Metro 2034 - försvaret av Sevastopoliskaja
Uppföljaren till spännande Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij lever inte upp till förväntningarna. Det är alltså ca 20 år efter att massivt kärnvapenkrig, världen är förstörd av atombomber och strålningen därefter har gjort jorden obeboelig. Denna har dessutom gett upphov till olika livsfarliga mutanter. De sista människospillrorna lever i Moskvas tunnelbana, rustad för att klara ett kärnvapenkrig. Om det finns några andra överlevande kan invånarna bara spekulera i. I förra boken fick vi alltså följa Artiom, som begav sig ut på ett livsfarlig uppdrag i tunnlarna för att rädda Metron. Uppföljaren utspelas alltså ett år senare på stationen Sevastopoliskaja. En utskickad karavan med syfte att handla varor återkommer inte och oron stiger. Vad har hänt? Återigen hotas Metrons invånare av ett fasligt hot och vi får följa tre karaktärer som försöker lösa det hela. Några karaktärer från förra boken dyker upp och sånt är ju alltid trevligt. Det är en lättläst bok men tyvärr lite substanslös. Själva förutsättningarna är fantastiska och jag önskar att författaren hade gjort något mer av dessa. Det som var så bra med förra boken var alla dessa överraskande styggelser som väntade i tunnlarnas mörker, beskrivningen av de otäckaste stationerna som nästan levde ett eget liv och den krypande stämningen som gjorde läsaren mörkrädd. I denna bok ligger fokus på karaktärernas inre känsloliv, vilket tyvärr vare sig blir intressant eller engagerande. Det är miljön som gör storyn, inte karaktärerna. Känns lite frustrerande efter en sådan bra bok som Metro 2033. Men i denna bok finns det till och med två kvinnliga karaktärer (även om en av dem är med ytterst lite). Kanske har författaren tagit till sig lite kritik? Men sterotypt nog så vill ju den unga tjejen inte annat än att rädda den till det yttre och till det inre förstörda mordiske äldre hjälten. Platt fall.
/AnnaJ
Mod
Journalisten Maria Gerlofson som är chefredaktör för Tidningen PS har gett ut boken Mod: stå upp för dig själv. Hon menar att många av oss är dåliga på att stå upp för oss själva. Vi låter andra gå över gränsen och behandla oss respektlöst. Fast vi menar nej säger vi ja, och tvärtom. Istället för att säga ifrån så knyter vi näven i byxfickan, ursäktar andra och är allmänt småfega.
Enligt författaren är dålig självkänska en tyst folksjukdom. I boken berättar hon sin egen historia för att visa hur lätt det är att bli en vindflöjel, som hela tiden försöker anpassa sig.
När vi hamnar i anpassningsfällan så gör vi inte bara våld på oss själva utan även på människor i vår omgivning. Den som mår bra inombords behöver inte trycka ned andra.
Hon berättar hur hon själv lyckades bli modigare. Vägen dit var att förstå sig själv och att förstå varför hon hade handlat som hon hade gjort. Men samtidigt säger hon att stå upp för sig själv är ett livslångt projekt som aldrig blir riktigt färdigt.
Att öka sitt eget mod handlar förstås om personlig utveckling. Men det behövs också personligt mod för att samhället ska förbättras. Rädda individer för inte utvecklingen framåt, det är orädda människor som gör det.
Låna boken i Gotlib.
/leif
Etiketter:
Maria Gerlofson,
Mod,
psykologi,
självkänsla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
