UNG OCH KÄR

Torsdagen den 13 oktober kl.19.00
Kortedala bibliotek

För högstadiet och uppåt.
Träffa experter från Ungdomsmottagningen Gamlestaden.
Vill du vara anonym - lägg frågan i frågelådan på Kortedala bibliotek. Välkommen!

Ett samarbete mellan Ungdomsmottagningen Gamlestaden, Hälsoteket i Östra Göteborg och Kortedala bibliotek

Vad är kärlek?

Alla har vi väl någon gång funderat på vad kärlek är? I sin bok Allt om kärlek:nya visioner, försöker Bell Hooks ge oss svaret. Hon menar att den traditionella bilden av kärleken som vi matas med i populärkulturen och reklamen är grovt förljugen. Istället försöker hon formulera en radikal feministisk kärleksetik.
Författaren utgår förstås från sina egna erfarenheter på området. Hon betraktar omvärlden och tycker sig se att många människor är rädda för kärlek. Likaså upplever hon att lika många lever sina liv i kärlekslösa relationer.
Den romantiska synen på kärlek sågar hon totalt. För hon hävdar att kärlek inte alls är en känsla, utan istället en handling och viljeakt. Vidare anser hon att det krävs själslig mognad för sann kärlek.
Bell Hooks är professor i engelska vid ett universitet i New York, och hon är feminist, författare och debattör. Allt om Kärlek kom ut år 2000, i svensk översättning 2004. Sammanlagt har hon gett ut ett 20-tal böcker.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Den jag var

En tonårskille i England på sextiotalet har blivit relegerad från ett par internatskolor. Han passar inte in i standardmallen - han är inte framstående i något särskilt ämne, kommer inte från någon framstående familj, ser rätt alldaglig ut, har inga särskilda ambitioner i livet. Nu har han kommit in på ytterligare en skola och han ser inte särskilt mycket fram emot vistelsen. Skolan är för övrigt mycket lik de förra han gått på - genomsyrad av penalism och hierarkiska strukturer. Men en dag när eleverna är ute på hårdexcercis (långlöpning längs stranden) och han (namnet förekommer endast en gång i boken och jag har lyckats glömma bort det) faller ihop och kommer efter de andra, möter han en uppenbarelse som får honom att tappa andan. Det är en kille i hans egen ålder, vacker som en gud. Finn, som pojken heter, bor ensam i ett ruckel på stranden. Han är ensam i världen efter att hans mormor gått bort. Han livnär sig på fiske och på att hjälpa till på den lokala marknaden. Finn kan inte glömma honom. Han gör allt han kan för att smita till Finn, vilket inte är det lättaste. Men han lyckas. De blir vänner. En tafatt och blyg kärlek spirar. Men problem tillstöter när huvudpersonen åker fast och Finns hälsa försämras. Detta är en vacker skildring av tonårslivet, av att vara vilsen i sig själv och sina relationer. Kärleken till Finn är tabubelagd och samtidigt helt naturlig i den helmanliga världen som internatet utgör. Berättelsen innehåller dessutom ett triangeldrama som får tragiska konsekvenser. Tyvärr blev jag lite besviken över upplösningen av boken som går i mer konventionell riktning. Jag ska dock inte avslöja mer än så. Slutet tar sig dock tycker jag. Detta är en berättelse där mycket är skrivet mellan raderna och där filosofiska tankegångar fått stort utrymme. Initialt tycker jag illa om huvudpersonen som faktiskt framstår som ganska osympatisk men allt eftersom berättelsen fortskrider vrids perspektivet om - vidgas. En spännande, vacker och ovanlig kärleksberättelse med drag av klassisk dramatik. Av författaren Meg Rosoff som även skrivit Justin Case och Så har jag det nu, som jag inte läst men nu vill läsa, min ovana trogen att läsa böcker i fel ordning :) /malin

Fire

Fire av Kristin Cashore utspelas några decennier innan Graceling, som jag skrev om här. Fire är ett mänskligt monster, den enda av sitt slag. Med sitt färgstarka hår och sin osedvanliga skönhet väcker hon inte bara åtrå utan också vrede hos människorna och blodtörst hos andra monsterarter i kungariket Dells. Fire har en förmåga att läsa folks tankar och uppfatta känslor, samt påverka dem efter eget huvud. Denna förmåga skrämmer henne och hon lever i en undangömd tillvaro tillsammans med sin bäste vän Archer och hans far. Så blir hon attackerad av en en man vars tankar är dolda av en mystisk dimma. Kungariket Dells lider av den förre kungens härjningar och Fire dras in i en kamp för att hjälpa den nye kungen och hans viljestarka bror att hindra ett nära förestående krig. Hon blir tvungen att ta hjälp av sin förmåga samtidigt som hon brottas av det förflutnas spöken. Dessutom stöter hon på fler och fler fall av människor vars tankar fördunklas av den mystiska dimman. Detta är en fantasyberättelse om att bekämpa sitt förflutna, om att våga, och om kärlek.

Man behöver egentligen inte ha läst Graceling innan, men jag rekommenderar att man gör det. Det finns vissa intressanta detaljer som hänger ihop med förra boken och när den tredje boken kommer ut (Bitterblue, som skrivs just nu) tror jag att man kommer att få hela sammanhanget förklarat för sig. Fire är en klassisk fantasyberättelse, dock med en kvinnlig huvudperson. Cashore är en skicklig berättare och boken är oerhört spännande. Passar utmärkt för en yngre läsarkrets. Men, jag har samma invändning som med Graceling. Det här med kärleken och skönhet. Trots att det är välskriven fantasyberättelse så kan jag inte låta bli att störa mig. Måste de kvinnliga huvudpersonerna vara så fördömt undersköna? I denna bok är hon dessutom så vacker att det är en förbannelse, och visst, detta innebär en hel del bekymmer och visar på problem och trakasserier som många unga kvinnor utsätts för. Men det blir så klyschigt och platt tycker jag. Och sen detta med den stora kärleken. Den är kanske oförutsägbar eller komplicerad, men inte desto mindre är det så att kvinnan finner tröst i den store starke mannens famn (han bryter ihop i hennes famn också för den delen). Ja jag vet inte, trots att det är en inte helt konventionell berättelse så finns grundpremisserna där.

På kort tid har jag läst en del ungdomsböcker (bl.a. Hungerspelstriologin) med starka kvinnliga huvudpersoner (jippie!) men med den stora kärleken som en viktig ingrediens. Jag gillar trots allt Fire, och tycker att både Katsa i Graceling och Fire är skildrade på ett icke könsstereotypt sätt. Jag önskar bara att Cashore hade vågat gå längre i den skildringen också när det kommer till kärlekshistorien. Förstår ni hur jag menar? Hade jag varit sexton år så hade jag nog uppskattat det, men nu är jag bara övermätt på dylika kärlekshistorier. Och eftersom det finns ett oändligt utbud av liknande ungdomslitteratur med liknande kärleksskildringar, behövs det något som vidgar vyerna lite, något som skiljer sig. Cashore är en författare att hålla ögonen på, är det någon som kommer att vända trenden är det mycket möjligt hon.

Låna boken här.

/AnnaJ

Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?

Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? Hur mycket kärlek är tillräcklig för en människa? Är all slags kärlek likvärdig? Vad behöver en människa ha i sitt liv för att det ska upplevas som förverkligat?

Maria Zennströms senaste bok väcker den här typen av frågeställningar. Den är skriven i dagboksform och läsaren befinner sig i ett skrivande nu och får samtidigt ta del av huvudkaraktären Marias förflutna; med små tankesprång förflyttas läsaren i hennes tid och rum.

Att läsa den här boken har känts lite som att vända blad i en väninnas privata dagbok. Det är hemligheter, tankar (rädslor, drömmar) kring tidigare upplevelser, händelser och kring ett liv som pågår, som inte ska läsas av någon annan. Men vi får.

Man kan säga att författaren med boken utforskar hur ett liv ser ut som inte har tillräckligt med kärlek, och frågan om tillräcklig kärlek knyts till:

• Barnet Marias behov av omtanke, omsorg, ömhet (villkorslös kärlek) från föräldrarna
• den vuxna kvinnan Marias behov av omtanke, omsorg, ömhet (villkorslös kärlek/sex) från andra män/kvinnor
• en åldrande Marias frånvaro av barn, rädslan att förbli barnlös, själva tanken på (och omgivningens) att aldrig få uppleva att bära, att föda och uppfostra ett barn.

I dagboken blottläggs inte bara Maria och hennes ihärdiga försök att bli befruktad och/eller finna kärlek, utan även föräldrarna (den kyliga självupptagna modern), brodern (han som fick allt), vännerna – och inte minst – älskarna. Människor och relationerna beskrivs med kroppsliga förtecken; detaljerat och ingående framvisas tecken på kroppslig fåfänga och kroppsligt åldrande och till och med förfall.

”Jag vill inte se Ulf i ögonen, jag ville inte se hans ansikte, gammalt, grovt. Jag ville inte ta i hans långa hår:”

Jag tycker om Zennströms språk, hur hon träffsäkert ringar in karaktärerna med kropp, kläder, uttalanden och gester. Speciellt utmärker sig bilderna av modern och den komplexa, såriga relation Maria och hon har till varandra; tyngd av (arvs)band, skam, skuld, begär, avundsjuka, beroende, ömhet, längtan. De når varandra inte med kärlek, och det är sorgligt.

”Jag visste inte hur man gör”, sa hon vid vårt senaste samtal. ”Ingen har visat mig hur man gör”.

Maria Zennström skriver rättframt och utan åthävor, sårbart och ibland obehagligt men är det också uppriktigt, sant?

”jag tror att det intressantaste finns att se och hämta i verkligheten. Hur jag själv förlitar mig på den. Söker i den. Mitt beroende av den”

Det känns inte så viktigt faktiskt. Att veta om Maria är Maria själv.

Det viktiga finns där samlat mellan två pärmar.

/Susanne.S

Länge leve ungdomsbokförfattarna!

Kanske är det för att vi bor i ett land med många högavlönade och högutbildade som vi odlar så många fördomar om ungdomar. För att vi vill ha trygga och ombonade liv utan att behöva mötas av någon ungdomsrevolt som talar om någonting som vi missat. Eller kanske inte. Men någonstans finns felet. Fullt arbetsföra människor med rösträtt och som menar sig ta samhällsansvar kan prata om ungdomar som de vore paria i en från en annan värld. Som om att de levde i skilda världar på riktigt.

Den mesta rädslan beror förmodligen på att vi lever ganska åldersegregerat och att folk med stigande ålder har en tendens att blanda ihop samhällsutvecklingen med det egna fysiska förfallet. Skrämmande att det får fortgå och att nästan ingen tar ungdomarnas parti. För hur påverkas man av att ständigt få detta bemötande bara genom att finnas till eller kanske följa ett slags mode? Eller skall vi helt enkelt be ungdomarna att klä sig bättre?Fast den typen av fördummande resonemang tog vi väl oss förbi 1968? Nu förstår vi väl bättre? Eller?

Jag är inte alls ute efter att måla upp en värld full av folk som låser in sig i så kallade gathed communities för att de är rädda för ungdomar. Så illa är det faktiskt inte än. Men det är tillräckligt många som odlar ungdomskräck för att det skall vara ett problem.

Ungdomsboksförfattarna sätter försvaret för de unga på pränt och det är viktigt. De gör ofta upp med ungdomskräcken och tittar istället på vuxenskräcken. De är en av flera aktörer som förstår basala faktum som att exempelvis ungdomsbrottslighet beror på en svikande vuxenvärld. Som förstår att man inte kan ställa sig utanför och påstå att just den svikande vuxenvärlden är man inte del av. Eftersom det är just en sådan tanke som gör att man är en del av en svikande vuxenvärld.

En av dessa ungdomaboksförfattare är Vibeke Baeklund Larsen som skrivit Mitt skitliv en kärlekshistoria (Opal 2010). Boken handlar om Clara, en femtonårig tjej som lever med en självmordsbenägen mamma. Deras pappa har flyttat och familjens stora sammanbrott började när Claras lillebror dog. Clara är präglad av att vara rädd för att göra saker som skall få hennes mamma att göra ytterligare ett självmordsförsök. Egentligen borde hon ha fullt upp med sitt eget, allt för tuffa liv , som hon inte hinner bearbeta på något annat sätt än genom snodda sömntabletter.

Det vuxna som finns runt omkring verkar ana eller förstå att det är något problem, men de tar sig inte riktigt tid, eller tycker inte riktigt att problemet är deras bord. Mamman är mest av allt ett vrak. När hon någon gång verkligen försöker vara mamma så beter hon sig på ett sätt som stjälper mer än hjälper. Även om det är en eländig historia så är det en historia med en ljus vändning där det är Clara själv som ser till att ställa allt på rätt köl igen. Men det är ingen sentimental historia, utan en varsamt tecknad berättelse om en ung människa som trots all förtvivlan finner vägar för ett värdigt liv. Det är en historia om vuxna människors okuvliga självupptagenhet. Men framförallt är det en historia om den fantastiska kärleken och det är därför den är så himlans bra.

Karin

Förbjuden kärlek à la Bredow

Nu har det kommit en ny ungdomsroman av Katarina von Bredow. Liksom i flera av hennes tidigare böcker finns även i Bara inte du kärlekstematik med komplikationer. Berättelsen handlar om tjugoåriga Emma som just har flyttat hemifrån till en egen lägenhet. Till en början verkar allt vara frid och fröjd. Hon har sina bästa vänner samlade kring sig på sin inflyttningsfest. Problemen börjar när hon träffar sin väns kille på egen hand och får känslor för honom som hon inte riktigt var beredd på. Emma blir kär i Adrian och ger sig in i ett ångestladdat dubbelspel. Samtidigt blir det komplicerat med Markus - en annan av hennes allra bästa vänner som börjat umgås i skumma kretsar. Ja, relationerna kring Emma trasslar minst sagt till sig. Detta är en välskriven relationsroman med många svåra dilemman och även en hel del action i slutfasen. Åldersöverskridande - god läsning för både unga och vuxna.

Se om Bara inte du finns inne i Gotlib.

/malin

Kärlek Vänskap Hat

Kärlek Vänskap Hat är en novellsamling där kvinnorna står i centrum. De handlar om relationer, vilket i och för sig inte är något ovanligt tema. Parrelationer som utmanas och kvinnor som får betala ett pris för att de lever självständiga liv har vi läst förut, men Mundo har en förmåga att beskriva gedigna kvinnoporträtt som fångar läsaren. Jag låstes fast framför boken med berättelsernas undflyende sorgsenhet och berördes på ett behagligt sätt. Detta är noveller när de är som bäst och kan varmt rekommenderas!


Alice Munro fick internationella Man Booker Prize i somras, som tilldelas för livslånga författargärningar.

/Anna

Lättläst

Bjørn Sortland, som senast skrev den nattsvarta - och vackra - kärleksberättelsen Vad är det som är så skört att det bryts om man säger dess namn?, har nu utkommit med en lättläst ungdomsroman som heter Tricks. Det är en berättelse om en kille som har gått och spanat
hela året på familjens inneboende, Janice, en utbytesstudent från USA. Nu ska hon snart åka hem och han har knappt pratat med henne alls. Hans tjejkompis Ruth tycker han ska bjuda ut Janice på en date. Han planerar att bjuda henne på fin restaurang men måste först jobba ihop pengar. Och sedan händer det saker - men kanske inte det man hade väntat sig. En rolig, spännande kärlekshistoria i kortformat som är mycket lättläst.


För övrigt kan jag även rekommendera Lotta Löfgren-Mårtenssons lättlästa ungdomsböcker. De är mycket populära här. Välskrivna med känsloladdade och angelägna teman.

Se om Tricks finns inne i Gotlib

Se om Löfgren-Mårtenssons böcker finns i Gotlib:

Älskar, älskar inte

Typ jättekär, liksom!

Spegel, spegel på väggen där

/malin

Mannen som älskade Yngve

Mannen som älskade Yngve är en roman av Tore Renberg som utspelar sig i norska Stavanger. Huvudpersonen är Jarle, en tonårskille med flickvän som spelar i ett rockband och har palestinasjal.
En dag kommer det en ny kille till skolan och Jarle blir blixtförälskad i honom vid första ögonkastet, och hela hans tillvaro ställs på ända. Han har aldrig föreställt sig att han skulle kunna bli kär i en kille.
Författaren skildrar förälskelsen, med dess våndor, och alla komplikationer som den medför mycket bra.
Men tyvärr så tycker jag att inte boken håller hela vägen. Det tragiska slutet känns konstruerat och inte alls trovärdigt.
Ändå tycker jag att boken är så pass bra innan dess att den är väl värd att läsa, i synnerhet om man gillar åttiotalet.
Filmatiseringen av boken blev en av Norges största kassasuccéer.
Den finns att låna både som bok, ljudbok och film i GOTLIB.

/leif

Tack för all kärlek!

Tack för alla fina bidrag och små små ord av kärlek som smyckade vår konstvägg!

Nu har vi bytt konstnär så kom och titta på vår nya utställning av Johanna Tjernström från Amnesty med anledning av internationella kvinnodagen som är på söndag 8 mars. Vi har även dukat upp böcker på temat framför, så kom och låna!

Kortedalabornas kärleksdikter

Bär du på en kärleksdikt och vill dela med dig av den? Kom och lämna in den till oss i expeditionen på Kortedala bibliotek eller mejla till kortedala.bibliotek@kortedala.goteborg.se. Vi samlar nu in Kortedalabornas egna kärleksdikter till en utställning inför Alla hjärtans dag.

För info - ring 3653085