De stolta förlorarna

I sin bok De stolta förlorarna ställer Olle & Erik Svenning frågan om den franska republikanska ideologin har någon framtid? De menar att Frankrike är globaliseringens största förlorare. Dess statsideologi har förlorat sin dominerande ställning i Europa, hävdar man. Landets förr så självständiga och inflytelserika utrikespolitik är numera underordnad Natos. Dessutom trasas den republikanska grundtanken om medborgarnas suveränitet sönder av strider mellan vänstern och högern, och av växande etniska och religiösa motsättningar,menar man.
Landet kan ses som den europeiska historiens revolutionära och frihetliga centrum, och traditionellt har man tagit emot flyktingar och invandrare med öppna armar. Men på senare tid har landet blivit alltmer slutet och repressivt mot "papperslösa", och landet kännetecknas av hårdnande klasskonflikter, säger författarna.
Boken inledande kapitel går igenom den franska dagspolitiken med dess partier. Sedan följer en historisk kartläggning från yttersta högern till Kommunistpartiet. Därefter fördjupar de sig i några frågeställningar som Frankrikes förhållande till Europa, den framväxande främlingsfientligheten, fotbollen som symbol för det vinnande mångkulturella samhället mm.
I bokens avslutande del skildras arbetet med att bilda en nationell organisation för de som lever i förorterna. Ett försök att bibehålla social gemenskap , och respekt för republikens traditionella ideal ; egalité, liberté och fraternité.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Ett hårt bultande queert hjärta

Boken Mitt queera hjärta är ca 40 utvalda ledarkrönikor i Aftonbladet av Åsa Petersen från åren 2000 - 2010.
Författaren Birgitta Stenberg har bidragit med ett läsvärt förord och fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin har gjort en intressant svit bilder som också ingår.
Den röda tråden i Petersens spalter är att hon för en kontinuerlig kamp mot diskriminering pga kön, etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder. Att alla människor ska ha rätt att vara sig själva och få leva sina egna liv på sina egna villkor ligger henne varmt om hjärtat.
Hon menar att vi människor blir inlåsta i socialt konstruerade könsroller där vi får lära oss att veta vår plats, våra ramar och hur vi förväntas vara. Vi ska frigöra oss, spränga normerna - och bli människor istället, tycker hon.
Själv är hon ett levande exempel på att man inte nödvändigtvis själv behöver vara HBT-person för att vara HBT-aktivist.
Rakt och enkelt skriver hon klarsynt om olika former av förtryck. När det gäller den sk hederskulturen så är hennes ståndpunkt att den kan leva kvar här landet enbart för att samhället är så oerhört segregerat och för att den strukturella rasismen är så utbredd.
Hon skriver om arbetarrörelsens ovilja att se dem som har ett queert hjärta. Samtidigt hyllar hon Mona Sahlin för att hon utvecklade sitt partis idéarv så att det erkände att det finns andra orättvisor än klass, och för att hon såg det som en politisk uppgift att garantera människor rätten att vara sig själva, och att slippa diskriminering.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Opsis barnkultur om Läsglädje

Sista numret av Opsis barnkultur, nr 2 2011, har läsglädje som tema. Det är ett väldigt intressant och inspirerande nummer. Man tar upp misslyckande som den svenska skolan och barnbiblioteken står inför i och med att läskunnigheten gått ner. Eller Lena Kjersén Edmans slutkläm i artikeln om alla bra läsalätt böcker som nu finns för lässvaga barn: "Ändå finns det något som oroar mig. Den oron handlar inte om de lässvaga utan om de lässtarka. Alltså de av dagens fjortonåringar som har svenska som första språk och som inte har något läshandikapp alls. Är ungdomsböcker som Åshöjdens bollklubb, Tordyveln flyger i skymningen eller En ring av järn allt för komplicerade för dem? I så fall- hur har det blivit så" (sidan 29)

Men trots att numret innehåller dystra sanningar så fläktar den ändå lyckade satsningar och läsglädje. Slutsatsen tycks vara att utveckligen tyvärr inte är någon slump men att det finns många exempel som visar att bot är möjlig. Susanna Ekström skriver om projektet Läs för mig pappa! Birgitta Fransson har skrivit en artikel om satsning i Karlstad där förskolelärare och fritidspedagoger fick lära sig mer barnböcker. Sophie Heine skriver om om hur youtube, fantasy och Pusjkin lockar ryska barn till läsning. Det finns också en intervju med Monika Fagerholm där hon berättar om sin mamma den glamorösa barnbibliotekarien och mycket mycker mer.

Opsis finns att låna här

/Karin

Sedan jag kom till Moskva

Anna-Lena Laurén var bla GP´s korrespondent i Moskva 2006 -2010, och hennes nya bok Sedan jag kom till Moskva handlar om den tiden.
Tidigare har hon gett ut böckerna De är inte kloka de där ryssarna, som ger en bra bild av det poskommunistiska Ryssland, och I Bergen finns inga herrar, som är en lysande skildring av norra Kaukasus och dess olika folk.
Den här nya boken är ingen fördjupning av hennes tidigare om Ryssland. Även om förstås en del ryssar flimrar förbi och en del ryska företeelser återges.
I första hand är det här en personlig skildring av en mognadsprocess en bit in i trettioårsåldern. Hur hennes självbild förändras under vistelsen i Moskva.
Hon lever ett singelliv och rör sig bland andra moderna nomader. Personer med statusfyllda yrken som bor och jobbar utomlands. Givetvis har hon ett stort socialt umgänge, och hon har en del relationer, något som enligt hennes syn på saken kan utvecklas till förhållanden eller kompisskap.Vi får även följa hennes förhållande till föräldrarna och släkten hemma i Finland. Det hela berättas i en lätt kåserande ton.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Badskumt

Under semestern så hann jag med att bli lite klokare och lite mer fylld av ångest. Hur gick det till? Jo jag läste om kemikalier och miljögifter. Katarina Johanssons bok Badskumt: gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg handlar om just det. Hur man har gått från att tvätta sig kanske en gång om året till minst en gång om dagen, hur vi torkar ut huden med hjälp av starka kemiska ämnen och sedan måste använda andra kemikalier för att återfukta huden och hur detta sedan eskalerar i en ond spiral. Johansson tar helt enkelt en titt i badrumsskåpet och listar de mest allergi- och cancerframkallande ämnena liksom mängder av genförändrande och miljöfarliga produkter som finns i var och varannan duschcreme och lotion. Hur många ton det rör sig om vill jag inte ens tänka på. Det mesta spolas ut i våra vattendrag till fiskarna som vi sedan äter upp, övrigt går rätt in i blodomloppet. Vissa ämnen påverkar fertiliteten och många ämnen vet man inte ens vilken effekt de kan ha, men faktum är att de flesta smörjer in huden med otroligt mycket konstigt, kemikalier som du lika gärna kan hitta i garaget. Intressant är det, och det ger en defenitivt en tankeställare. Men att komma ihåg alla dessa konstiga benämnare och veta vad man ska akta sig för, ja det är lite svårare. Men man kan välja att ta till sig vad man vill. Framför allt tycker jag att denna bok ifrågasätter en industri och en konsumtion som är värd att undersökas mer. Kanske behöver man inte använda allt det där varje dag, kanske kan man försöka hålla ögonen öppna för vad som ingår i produkterna och undvika de värsta bovarna. Intressant hur som helst. Det finns även en dokumentär av Stefan Jarl, Underkastelsen, som tar upp samma problematik.



Vill du läsa Badskumt så kan du låna den här. Vill du se Underkastelsen så kan du låna den här.

/AnnaJ

Trädets tid av Christel Kvant

En bok för dig som älskar träd. Har du kanske något träd från barndomen som du värderar särskilt högt? Blir du upprörd när den stora lönnen på gården ska fällas? Trivs du i trädkronors skugga? Trädets tid är en hyllning till träd och dess betydelse för mänskligheten och djur och natur. Kvant tar hjälp av trädens forna betydelse i olika samhällen och den nära kopplingen mellan träd och relgion, överlevnad och kultur för att lyfta fram det livsviktiga uppdraget som ligger för oss idag: att vårda dem. Det är en njutning att läsa. En oerhört charmig bok, fullspäckad med vördnad och intressanta fakta. Jag får ungefär samma känsla som när jag befinner mig under lövkronorna i en grönskande allé. Jag riktigt myser och mår bra när jag läser. Samtidigt lyckas Kvant väcka uppmärksamhet för hur viktigt det är med urskog och grönska och att vårda och plantera. Jag vill ta strid för träden och jag får hopp om framtiden när jag läser om planteringsprojekt i fattiga regioner med torka eller översvämningar och hur träd kan föda familjer. Jag blir till och med sugen på att besöka enskilda träd på semestern. Visste ni att världens äldsta träd finns i Härjedalen. En gran på 9 500 år! Som har stått där sedan istiden. Helt fantastiskt.

Det är bara till att låna denna bok nu. Gör det här.


/AnnaJ

Bluffen

I avvaktan på bokmässan kan vi läsa Unni Drougges satiriska deckare Bluffen vars början tilldrar sig där. Upptakten är att någon försöker mörda Jan Guillou med en insulinpenna när han ska göra ett av sina många välbesökta framträdanden på mässgolvet.
Skvallerjournalisten Berit Hård, som jobbar på den värsta skandalblaskan, råkar filma händelsen och blir indragen i en härva av hyckleri och lögner.
Boken börjar som en deckare men glider gradvis över till en skoningslös salva mot kultur- och mediaetablissemanget. En mansdominerad värld där de som sitter i toppen samrbetar för att trycka ner de andra. Alla i bokbranchen skildras som cyniskt kommersiella eller löjligt pretentiösa.
Det är ju en helt fiktiv historia men författaren låter vissa personer figurera med sina verkliga namn, medan andra kallas något snarlikt sina riktiga namn. Ovan nämnde Guillou och Leif G W Persson behandlar hon särskilt omilt. Författaren själv medverkar också som en charmig feminist.
Den mest spännande karaktären är nog Berit Hård. Hon är en misantrop som föraktar allt och alla, och givetvis sig själv med. En dekadent medelålders kvinna som är lite för mycket av allt, en riktig bitch som tar för sig som en karl.
Låna boken i Gotlib.
Unni Drougge har också premiär idag med sitt eget nya radioprogram som sänds kl. 13 i P1.

/leif