måndag 28 mars 2011

My swordhand is singing

Marcus Sedgwicks My swordhand is singing (på svenska De som går igen) är en ungdomsbok som fungerar utmärkt även för vuxna. Det är en klassiskt uppbyggd skräckhistoria, men den skiljer sig ändå lite när det gäller utförandet. Det handlar om vampyrer, men inte vampyrer så som vi är vana nuförtiden. Författaren använder sig av östeuropeisk mytologi och låter sin historia utspelas under 1600-talet i någon liten skogsby i i något icke namngivet östeuropeiskt land. Vampyrerna liknar mer zombies än något annat. Förutsättningarna är som ni förstår av upplägget väldigt bra för att skrämmas lite. Och det tycker jag att den gör, det finns några oerhört läskga sekvenser, jag blev till och med mörkrädd och var tvungen att sluta läsa för att rysa lite. Och jag är en väldigt inbiten skräckfantast, så det vill inte säga lite.

Tiden är alltså 1600-tal, platsen är Östeuropa. Peter bor i skogen med sin far Tomas utanför en liten by, de har levt ett kringflackande liv men nu äntligen slagit sig ned. Tomas super och är allmänt burdus och mycket av ansvaret landar på Peter. De arbetar som skogshuggare och leverar ved till byn. I byn finns också Peters käresta Agnes, vars far nyligen dött. Rykten florerar i byn om att de döda kommer tillbaka för att hemsöka sina efterlevande. Tomas är väldigt föraktfull inför dessa rykten och kallar dem vidskepelse, men samtdigt är det något i hans förflutna som förbryllar Peter. Vad är det Tomas så nitiskt vaktar i en trälåda under sängen? Och varför har han ansträngt sig så för att isolera dem båda?

Jag gillar Sedgwicks användning av östeuropeisk mytologi (mytbildningen från tiden innan Dracula alltså). Utsattheten, mörkret, skräcken, ja allt bygger upp till en väldigt suggestiv stämning som gör att läsaren befinner sig på helspänn. Jag önskar nästan att boken var skriven med en annan målgrupp i sikte, för om historien hade byggts ut mer, om kärlekshistorien inte varit så... ungdomlig, ja framförallt om författaren hade utvecklat intrigen mer så hade den varit klockren. Nu blir den tyvärr lite för lättsmält. Det handlar väldigt mycket om relationen mellan far och son, som hade varit intressant att utforska mer. Överhuvudtaget tar den slut lite väl fort. Med det sagt, om jag tar på mig mina "ungdomsglasögon" tror jag att den kommer att underhålla många läsare framöver. Och göra en och annan mörkrädd...

Låna boken här.

/AnnaJ

Inga kommentarer: