Boken är rätt sofistikerat upplagt, där de tre inledande kapitlen; "Hej grymma mig", "Hej grymma mobbare", "Hej grymma begär", (i ett försök att kort sammanfatta) tar upp frågan om den egna identiteten, om samhällets svartvita varken/eller-artade genusmobbningssystem och slutligen tar upp frågan om begär. I del två, självhjälpsdelen, listas 101 saker att göra istället för att ta livet av sig. Varje listpunkt är märkt med ett symbolsystem som bland annat definierar svårighetsgrad, effektivitet och trygghetsgrad. Exempel på några listpunkter: 1. Rör på dig; 54. Var rädd, väldigt rädd 67. Kämpa mot alla odds. 73. Ge dig själv ett eget namn. Rubrikerna är fångande, ofta brutala. Därunder döljer sig intressanta resonemang som rör högt och lågt men som sammantaget har en hjälpande varm ton och många stärkande råd för den som mår riktigt dåligt. En självhjälpsbok som sticker ut helt klart.
En invändning. Listpunkt 81. Svält dig ger mig dubbla känslor. Bornstein berättar om ett mångårigt liv som anorektiker, att det hjälpt att hålla vid liv när inget annat hjälpt - man kan i alla fall svälta sig. B skriver också - det är svårt att hitta något mindre självälskande än att svälta ihjäl och skriver också att anorexi kan fungera som respit för att hitta nya skäl att vilja leva. Detta råd är märkt med flera dödsskallar - det är alltså farligt. Rådet som följer efter detta är 82. Byt beroende och där är rådet att byta från ett farligt beroende (tex anorexi) till ett mindre farligt. Ok. Om det hjälper någon från att ta livet av sig. Men anorexi är rejält farligt och något man faktiskt kan tappa livgnistan av så jag tycker det rådet borde strykas. Samtidigt är detta en bok som utmanar tanken och konventionaliteten och jag kan rekommendera den till den som vill utmana sig själv, den som känner sig osäker på sin identitet och känner sig utanför, den som vill få tröst, den som vill lära sig något, den som vill skratta, eller bli arg... Ja, vem som helst faktiskt. Inte nödvändigtvis ungdomar. Ett uppgfriskande tillskott i den annars rätt strömlinjeformade självhjälpslitteraturen (om man nu nödvändigtvis måste definiera litteratur? Eftersom det är endel i mitt yrke har jag lite svårt att låta bli men tycker det är härligt när det är svårt :)
/malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar