Utan titel

Tom och frustrerande intetsägande - det är inte Anna Charlotta Gunnarssons senaste roman trots sin titel (Utan titel). Den kvinnliga huvudpersonen, som går i nian och som förlorat sin mamma i lungcancer för nåra år sedan lever i skuggan av en pappa som högljutt lever ut sin sorg efter hustrun. Han önskar sig en rebellisk dotter medan hon är helt nöjd med att vara icke-rebell. Åtminstonde vid första anblick.

När sorgen efter mamman gör sig påmind - ofta i de lyckligaste stunderna - då tappar X fästet. När närmsta vännerna kärar ner sig till höger och vänster omkring henne drar hon sig istället undan för att smygröka på sitt exklusiva gömställe i skogen. Där får hon vara helt ensam. Tills hon en dag upptäcker att det saknas cigg i paketet. Hon låter paketet ligga kvar för att se om cigarettjuven ska våga sig tillbaka. Sakta men säkert töms paketet och till sist möts de. Uppenbarelsen i grottan är oväntad. Jag vill inte avslöja mer än så.

Dialogen i den här berättelsen är njutbar, de filosofiska resonemangen är befriande och skönt befriade från moraliska pekpinnar. Min enda invändning är att tankegångarna på några ställen känns lite för vuxna för att komma från en sextonåring. Men å andra sidan tycker jag att just dessa åldersöverskridande karaktärer och tankegångar också gör boken intressant eftersom de bryter den förväntande berättarnormen i ungdomsgenren. Därför känns det fel att ungdomsklassa denna berättelse. Det är helt enkelt fin berättelse om en sorgeprocess och om att hitta sin röst. Lättläst på vacker prosa dessutom. Jag har svårt att göra Utan titel rättvisa i skrift känner jag men mina varmaste rekommendationer punkt.
/Malin