Trettio procent av alla vita män har betydligt högre risktolerens än resten av befolkningen. Dvs än alla kvinnor, alla icke-vita män och resten av de vita männen. Den första gruppen är i huvudsak välutbildade, välbeställda, konservativa vita män (alltså de som styr världen), och de bedömer i princip alla risker som låga. Det får vi lära oss i boken Magkänslans anatomi: Om hur vi bör tänka och när vi gör bäst i att låta bli, av Kristoffer Ahlström som är doktor i teoretisk filosofi.
Vi har fortfarande en stenåldershjärna som skapades i en farlig värld där det krävdes snabba beslut för att överleva. Vilket medför att vi fortfarande är benägna att förväxla fasa med verklig fara, och att låta oss vägledas av vår magkänsla.
En annan svaghet vi har är att vi gärna ser orsakssamband i tid och otid, även där det inte finns några. Vidare överskattar vi oss själva och tror att vi har fattat vettiga beslut bara genom att titta på resultatet. Att det är svårt, ofta omöjligt, att veta vad som hänt om vi hade handlat annorlunda är ett faktum som vi gärna bortser från.
Ett roligt exempel i boken på människans irrationalitet är experimentet när man i en affär satte upp en skylt om att ingen fick köpa mer än 12 st burkar av en speciell soppa. Alla konsumenter köpte då 4 - 10 burkar. När man tog bort skylten, men allt annat var oförändrat, så köpte ingen mer än två burkar.
Författaren menar att vi med kunskap och disciplin kan motverka irrationella impulser. Det är ganska teoretiskt avancerade resonemang han för och de blir lite svårbegripliga. På något sätt känns det som om författaren vill berätta för mycket för fort.
Låna boken i Gotlib.
/leif
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar