Strömquist frågar sig även varför våra allra mest älskade torskar kan fortsätta vara sådana mysgubbar och populära bland folket, riktar skarp kritik mot monogami och patriarkatet. Hon beskriver till exempel den något drastiska konsekvensen av uttalandet "Jag är inte kär i dig längre!" med det ofrånkomliga svaret "OK! Då måste jag flytta till en annan bostad, vi kommer aldrig mer att ligga med varandra i hela våra liv, och om jag behöver prata med någon ska jag i första hand vända mig till någon annan!" (s. 123).
Det är skarpt, roligt, träffsäkert och självrannsakande. Men det är tyvärr inte det bästa albumet hon har gjort, det tycker jag faktiskt inte. Och detta kan mycket väl ha att göra med mina skyhöga förväntningar eftersom jag fullkomligt älskade Einsteins fru och 100 procent fett. Ibland blir det för mycket med detaljerna, med teorierna, alla referenserna, och det är lite upprepande från och till. Det är något jag saknar eller i varje fall vill ha mer av, liknande serier som Våra allra mest älskade torskar och De fyras gäng (om fyra manliga TV-komiker och deras sexistiska skämt samt popularitet). Men, och detta är ett stort men, Liv Strömquist är fortfarande ändå ett geni. Det går inte att komma ifrån. Vad hon gör och hur hon gör det är nödvändigt i dagens samhälle. So what att det ibland blir för teoretiskt, ansatsen är trots allt att förklara ett fenomen med hjälpa av sociologiska studier, och det i serieformat! Och guldkornen finns där. Det är bara det att jag ville skratta mig igenom hela albumet som jag gjort tidigare, inte bara vid vissa avsnitt. Men man kan inte få allt i livet. Tydligen kan man inte både ha kakan och äta den...
Låna den här.
/AnnaJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar