Av kärlek kan ingen leva
Mycket pekar på att folkbiblioteken i Sverige inte hämtat sig sedan den ekonomiska krisen på 90-talet. Från 1950 ökade antalet folkbibliotek i Göteborg från 5 till 27 bibliotek och fem bokbussar 1990. I dag har vi 24 folkbibliotek, två bokbussar.
Inför valet 2006 så sa Fredrik Reinfeldt att han ville införa avgifter på biblioteken. Men han fick backa, mötte på motstånd hos de andra regeringspartierna. Alldeles nyligen sa kulturminister Lena Adelsson Liljeroth att hon vill ha flera volontärer i de svenska kulturinstitutionerna.
På vår egen arbetsplats har vi 2 % nedskärningar varje år . Något som man kallar effektivisering men som också kallas osthyvelprincipen. En princip som vi har förstått gäller hela Göteborgs stad.
Att det pågår en allmän nedskärning av offentligt ägda institutioner är inget vi själva hittar på. Exempelvis har vi ett allt för dåligt underhållet järnvägsnät, som var ganska okej för 10 år sedan. Antalet barn på fritids har bara sedan 1998 ökat med 11 % samtidigt som årsarbetarna på fritids minskat med 10 % och så vidare och så vidare.
Förra våren deltog jag, Karin, i egenskap av boende i Linnéstaden i Göteborg i ett antal möten i samband med att politikerna plötsligt och utan förvarning bestämt sig för att lägga ned Linnéstadens bibliotek. Politikerna fick backa, att lägga ner ett bibliotek är inte särskilt enkelt och speciellt inte ett så välbesökt bibliotek som vårt. Att denna politikerfadäs fick så mycket uppmärksamhet var inte heller någon slump eftersom det bor mycket folk från medie- och kulturbranchen i Linnéstaden. Men det är aldrig lätt att lägga ner ett bibliotek, eftersom de som besöker bibliotek ofta äger språket. Där ser ni också en av folkbibliotekens viktigaste uppgifter, en plats där folk kan utveckla sin språklighet och sin person och på så sätt bidra till en samhällsutveckling.
Förra året, i spår av den ekonomiska världskrisen som Sverige nu verkar hämtat sig ifrån, så fanns det många förslag på att lägga ner bibliotek, även om vi inte vet just hur många som faktiskt lades ner. I Göteborg var det tre bibliotek som var på tal, men det blev ett som stängdes igen. I Göteborg just nu så finns ett antal förslag om att slå ihop små bibliotek till färre men större. Det är bra med fler större bibliotek för oss som är rörliga, men för pensionärer och barn är det också viktigt med närhet till biblioteken. Men att i dag tänka på en förtätning av antalet folkbibliotek verkar vara en tanke som inte ens får plats hos bibliotekets försvarare.
I den här bloggen har vi försökt att starta en debatt om folkbiblioteken i just denna julkalender. Det har gått trögt, vi har knappt fått några svar. Att det är så kan ju bero på att det snart är jul. Men vi har i stort sett vänt oss till hela landet, både till privatpersoner och fackfolk, så 24 luckor borde inte vara något problem att få ihop trodde vi. Men där hade vi fel. Varför kan man undra? Kanske för att alltför många tror att det inte finns något att debattera. Kanske för att vi är rädda för att sticka ut hakan. Vi vet inte. Men vi måste tänka på framtidens bibliotek. Att vi måste vässa argument och fundera ut hur våra bibliotek skall se ut. I dag läggs alltför mycket tyngdpunkt vid diskussioner om den tekniska utvecklingen av biblioteken, som på något sätt ändå är självklar. Men hur våra läsinstrument ser ut är väl egentligen mindre viktigt, det är innehållet vi måste diskutera, så vi har svar på tal om hur och varför!
I den värsta av möjliga utvecklingar så blir folkbiblioteken sponsrade, bibliotekslånen avgiftsbelagda och bibliotekarierna ersatta av volontärer. Detta är faktiskt inte en särskilt omöjlig utveckling tjugo, trettio år framåt i tiden om vi inte slutar mumla i skägget och förklarar varför vi behövs.
Må vara att vår julkalender är ett fiasko. Men det är faktiskt inte vår idé som är ett fiasko utan snarare tystnaden. Fast vi kommer inte ge oss. Även om vi så skall skriva varenda återstående lucka själva så skall vi ha biblioteksdebatt ända fram till julafton. Självklart återkommer vi även nästa år.
/Karin & AnnaJ
2 kommentarer:
Visst är det svårt att få igång en vettig lokal biblioteksdebatt, kanske därför att man trots alla nedskärningar tar biblioteken som något självklart, något som ingår i allemansrätten ända tills det faktiskt har stängts eller blivit så utarmat att det inte längre är attraktivt. Att närheten är viktig så man t ex på Lövgärdet, Gårdsten och Norra Biskopsgårdens bibliotek lades ner, de dagliga tidningsläsarna, barnen, pensionärerna, kom inte till Angered eller Biskopsgårdens bibliotek vid Vårväderstorget. Det är bara de mest rörliga och motiverade som tar sig till ett bibliotek längre bort. Värsta hotet är den allmänna utarming som pågår, detta långsamma hyvlande som gör att man nu t ex har samma antal kronor till media som för tjugo år sedan medan priserna och utbudet ökat enormt.
Posten var också självklar - för inte så länge sen.
Skicka en kommentar