Bilderbokcirkel läste Pang!

Vi har läst Pang! En bilderbok av Håkan Jaensson och Kenneth Andersson (Alfabeta 2007). Boken handlar om en familj som skall äta middag. Allt verkar idylliskt. Tills mamman knackar med en vidbränd falukorv i bordet och börjar skrika att pappan har misslyckats med middagen. Därefter bryter kriget ut. Ett riktigt krig med gevär, handgranater och stridsplan. Till sist ropar flickan sluta och då tar kriget slut. När det åter knackats med den vidbrända falukorven i bordet så återgår berättelsen till en normalvärld. Efteråt säger mamman till pappan att det inte var så farligt med middagen.

Kenneth Andersson har ett färgstarkt bildspråk som drar åt det komiska. Även om det är allvarligt med krig så är barnets blick lite för galen, färgerna lite för glada. Humorn lurar även under de värsta bombanfallen. Men visst är det ett rejält krig som bryter ut. Vill man inte att ens barn skall möta krig i någon form så gillar man nog inte den här boken.

I bilderbokscirkel diskuterade vi barnens referenser till krig. Hur kan de känna till en handgranat eller ett stidsflygplan? Genom dataspel, film eller genom egna eller anhörigas erfarenheter av faktiskt krig? Även om vi bor i ett land som är världsmästare i fred så finns erfarenheter av krig hos många barn ändå. Många barn har kopplingar till andra länders krig. Kanske har deras egna familj flytt från krig eller äldre anhöriga som upplevt Andra världskriget. Krig är en viktig ingrediens i många familjers historia.

Vi funderade också över detta med referenser till konflikter. Vad bilden av krig kan spegla hos ett barn och specifikt hos flickan i berättelsen. Försöker hon förstå vad ett krig i världen är genom att relatera till konflikter i sin egen familj eller tänker hon tvärtom, att händelsen är så uppskakande att det enda hon kan jämföra den med är ett krig?

Vi pratade också om att det är en berättelse med föräldrarna i fokus. Barnet blir offer för föräldrarnas bråk. Men det är ändå barnet som är hjälten och fredsmäklaren. Men varför är mamman arg? Är det lågt blodsocker eller för att pappan generellt är extremt klantig? Är det farligt att visa ilska?

/Karin