Misslyckat självmord i Mölndals bro är en svartvit serieroman av Linda Spåman. Den börjar brutalt, på de tjugofem första sidorna försöker hon ta livet av sig med tabletter, vodka, rep och kniv.Men hon vaknar, djupt besviken upp på sjukhusets psykavdelning. Där vill hon bara hem och försöka igen. Läkarna tror dock inte på hennes försäkringar att hon mår bra så hon blir kvar, och hon äcklas och skräms av de andra patienterna.
Hennes cyniska kompis Hanna besöker henne ibland. Fast hon försöker inte direkt muntra upp Linda, snarare tvärtom. Tex så bannar hon Linda för att hon inte använde en plastpåse också.
Det är en ganska enkel historia, i botten finns en olycklig kärlek mm. Men vi får inget djupare porträtt av Linda. Utan det känns som ännu en i raden av alla självbiografiska serier om unga kvinnor som lider av depression och självhat.
Om det inte vore för de fantastiska teckningarna, och det stora, snygga formatet . Det är spretiga, expressiva och klaustrofobiska teckningar, som ofta är medvetet fula och slarviga, och som förmedlar en känsla av naiv smärta.
Linda Spåman är konstnär och illustratör och hon har en magisterexamen i tillämpad konst. Hon skriver i flera fanzines och deltar i olika konstprojekt, bl a Perverskroki.
Låna boken i Gotlib.
/leif
2 kommentarer:
"Utan det känns som ännu en i raden av alla självbiografiska serier om unga kvinnor som lider av depression och självhat."
Hur många sådana finns det då?Inte så många egentligen,men vilken tröttsam inställning Leif!
Jag upplever det nog som att jag har läst en hel del sådana de senaste åren.
Det kommer mycket bra serier nu, särskilt av unga tjejer.De flesta av dom,som jag har läst iaf, handlar om tjejer som mår dåligt på olika sätt. Ofta är det självförakt och depressioner.
Jag tycker inte att storyn i Linda Spåmans serieroman är särskilt originell.Den är rätt ordinär,och i och med att det inte ges något djupare porträtt av huvudpersonen känns själva historien lite tunn.
Däremot är teckningarna fantastiskt fina!
Hade storyn varit hälften så bra som bilderna så skulle resultatet ha blivit magiskt!
Men det blir det kanske nästa gång.
Skicka en kommentar