onsdag 4 maj 2011

Cirkeln

Jag tror inte på förhandslanseringar, men jag är nyfiken på dem. Därför så nappade jag på Rabén & Sjögrens erbjudande om att beställa ett recensionsexemplar av den redan innan utgivningen lanserade världssuccén Cirkeln, skriven av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. När boken kom, inpackad i tidnigspapper från i boken påhittade platsen Engelsfors och jag även fick en snygg tygkasse som gjorde reklam för boken så var jag väldigt smickrad, vuxna människan och hade säkert slängt en del av det kritiska tänkandet åt fanders. Frågan är väl kanske varför jag skall ägna tid på den här bloggen att lyfta fram sådant som redan är så väl upplyft, som får så mycket plats, som fick både en helsida och förstadagsrecension i DN (vilket snarast kan räknas som ett religiöst ögonblick med tanke på att det handlar om en ungdomsbok, men Jonas Thente hade väl också blivit smickrad av tygkassar och säkerligen blivit bjuden på releaseparty).

När jag väl satte igång att läsa så tyckte jag ändå att det var en ovanligt välskriven, underhållande och spännande ungdomsbok, som jag verkligen hoppas ska slå globalt. Jag tror att det var när man beskrev Mikael Niemis bok Populär Musik i Vittulla som någon uttryckte att det är när man beskriver det lokala som man kan nå det globala, men kommer nära ingredienser för en klassisk berättelse kanske, där många roller om inte huggna i sten så rätt oföränderliga. Men det finns också en viss mys/rysfaktor över det lilla samhället. Platsen för Cirkeln är Engelfors, en liten håla i Bergslagen, vackert på ytan men full av problem och konflikter. Tjejerna som är bokens huvudpersoner, går första året på gymnasiet, är inte vänner men visar sig alla ha kraften som gör dem till häxor och som gör att de tillsammans skall kämpa mot det onda, eftersom Apokalypsen närmar sig.

Jag tänker också att berättelsen är ett slags upprättelse, inte bara av oss som vuxit upp i sådana här hålor och alltid fått veta så fort vi flyttat till storstaden att det är en miljö som inte är värt något. Uttrycket white trash nämns aldrig i boken, men är på ett positivt sätt närvarande i boken. Sådant som i andra sammanhang beskrivs som smaklöst blir här spännande.

Det är verkligen en spännande magisk berättelse, helt i Hollywoodklass, men utan att vara menlös i vare sig kön eller klassperspektiv som det brukar vara i de sammanhangen, samtidigt som den mytologiserar vårt eget Bergslagen. Lyckat!
Boken finns att låna här.

Inga kommentarer: