I denna del är det främst Wulfs perspektiv som dominerar, i Ondvinter var det lite speciellt med vi-perspektivet, som dock går över i Sunias. Det jag gillar med denna fantasyserie är att det är en välskriven, svensk, klassisk fantasyserie, fast med otraditionella könsroller. Ondvinter var dock snäppet bättre, jag tror att det har att göra med att historien i Eldbärare tappar fart. När tvillingarna vistas i staden Funisburg finner de sig helt plötsligt i en låst position som innebär mycket väntan för karaktärernas del. Denna väntan påverkar även berättelsen som blir lite händelsefattig. Sen tycker jag att Sunia som karaktär är mer spännande än Wulf, vilket kan förklara att jag gillar Ondvinter mer. Denna bok känns mer som en parantes, en transportsträcka. Jag hoppas och tror att nästa del blir mer spännande.
Låna Eldbärare här.
/AnnaJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar