På väg hem från en sen natt på stan slinker huvudpersonen i denna berättelse in på ett taxikontor för att få transport hem. På kontoret möter han Violet Park. I stunden vet han dock inte att det är så hon heter. Hon talar till hans undermedvetna, vill få honom att ta henne därifrån, vill få honom att förstå att de hör ihop. Kruxet är att Violet är död och ligger i en kremeringsurna. Kvarglömd av någon på ett taxikontor. Huvudpersonen (jag tror han heter Lucas) kan inte glömma Violet och detta slumpartade möte kommer så småningom att uppdaga stora hemligheter och samband. Lucas (om det nu är så han heter) bor tillsammans med sin familj - mamma, storasyster och lillebror. Pappan är försvunnen. Han bara försvann en dag och familjen vet inte vad som hänt honom. Detta är en berättelse om hur det kan vara att ha en försvunnen familjemedlem, att leva med ovissheten. Inledningsvis tyckte jag berättelsen var lite mesig men sedan blev jag fast. Det är en känsligt tecknad historia med ett fint porträtt av en kille i tonåren som försöker skapa sin identitet samtidigt som han brottas med att försöka skapa en bild av en fadersfigur han har svaga minnen av och ett drama han börjar se konturerna av. Violet Park hjälper honom på vägen kan man säga. En berättelse med drag av magisk realism i precis lagom dos, både med varm humor och med viss svärta. Jenny Valentine som den brittiska författaren heter belönades med Guardian Children´s Fiction Prize för denna bok 2007. Ett underbart omslag som ser ut som telefonklotter på ett papper ur ett matematikblock där texten är "inbuktad" (hittar inget bättre ord just nu men det finns säkert tusen bättre termer) efter bläckkpenna. Som om man har tryckt hårt och många gånger över samma linjer. Fint!
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar