Matsjukt

Så här i påsktider är maten i fokus som vid alla våra stora högtider. Våren är tid för återfödelse och liv och med maten, exempelvis ägg som är en fruktbarhetssymbol i många kulturer, markeras detta. I den kristna traditionen markerar påsken slutet på fastan. I Sverige idag kanske inte så många fastar precis men mycket ägg, sill, lax och godis äts vid påsk. Mat och ätande är ju något centralt och såväl fysiska som sociala hörnstenar i våra liv, något helt naturligt och trevligt för de flesta. Men om man har en ätstörning är kanske just påsken en tid där problem med ätandet ställs på sin spets.

Det finns en hel del böcker om ätstörningar, såväl i skönlitterär som i faktaform. Att ge boktips i denna genre är riskabelt eftersom ätstörningsproblematik tenderar att ”smitta”. Personer med ätstörningar kan så att säga få tips av andras sjukdomsbeteenden. Nuförtiden finns ju dock Internet som ett gigantiskt forum för information även när det gäller ätstörningar. ”Pro ana”-sidor är en etablerad internetföreteelse där personer med anorexi utbyter information och där man ser anorexi som en positiv livsstil. Med tanke på detta tycker jag det är motiverat att ge tips om bra litteratur i ämnet – både för anhöriga, drabbade och de som är allmänt intresserade. Jag menar att ungdomar idag har tillgång till hur mycket information om ätstörningar som helst - såväl god som farlig - och tänker att tips om en riktigt bra bok kanske kan hjälpa någon.

För egen del har jag svårt att läsa skönlitterära böcker om ätstörningar med alltför stort fokus på sjukdomsbilden, utan ser helst att det är berättelser som håller i sig själva, det vill säga med bra språk, personporträtt osv. Det kan tyckas vara en självklarhet men jag tycker det är särskilt viktigt i böcker om ätstörningar. Det krävs ett friskt författarperspektiv på en sjukdom (eller en grupp sjukdomar) som i mångt och mycket definieras av kontrollbehov, mat- och kroppsfixering.

Kan till exempel rekommendera Vårfrost av Anna Ehn, som ger en fin och känslig bild av en tjej som blir sjuk i anorexi. Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo som är nyutkommen, är också en mycket fin berättelse om Jenny, en tonårstjej som blir mobbad i skolan och som inte trivs riktigt med hemsituationen - eller med livet. Hon finner anorexi och bulimi som en utväg. Här får man en ruskigt träffande bild av hur tankar och känslor förvrängs ju längre sjukdomen fortskrider. Hon blir vän med några år äldre Betty, som också är sjuk och här får man en bild av hur tjejerna smittar varandra med sjukdomserfarenheter. Även de anhörigas svårigheter att hantera situationen får man en inblick i. En mycket fin och hjärtskärande berättelse om ett tungt men angeläget ämne. Och det viktigaste av allt – här finns hopp om tillfrisknande.

De kallade mig Ilse av Medeleine Krell är ytterligare ett tillskott i genren. Jag har hört vissa som tycker om den men själv kom jag inte in i den. Tyckte den var alltför fokuserad på ätstörningsproblematiken på ett tråkigt sätt. Stalins kossor av Sofi Oksanen rör också ätstörningsproblematik och ger ju samtidigt en komplex bild av relationer och samhällsfenomen.

Bra facklitteratur i ämnet:

En närståendes handbok: Praktiska råd för dig som har någon med ätstörning i din närhet

Mattillåtet: praktiskt vägledning för dig som har en ätstörning av Gisela van der Ster

För fler tips och bra information om ätstörningar, se Anorexi-bulimikontakt: Riksföreningen mot ätstörningar

/malin