Ja vi elsker

I dag firar Norge till minne av att de samma datum i Eidsvoll 1814 fick en egen grundlag, Grundvolen, som i dag är Europas äldsta i kraftvarande författning. Att ett land med ett så häftigt firande av en egen lagstiftning skulle gå med i EU är förstås ett skämt.
Men det är spännande land, som står för både konservatism, konstnärligt nyskapande, som på hundra år gått från en av de fattigaste till ett av de rikaste och som av många beresta anses vara ett av världens vackraste. I detta blogginlägg tänker jag fokusera på att presentera något norskt som man få tag på genom biblioteket.

Jag tänker börja med Kaizers Orchestra. Ett band med ett alldeles eget brötigt sound med bland annat trummor, oljefat och ett språk som man får lyssna på ett tag innan man kan tyda, ungefär som optiska bilder, tillsist framträder en annan bild. För mig uppfyller Kaizers Orchestra ett tomrum som jag inte visste att jag hade. Kommer av någon anledning att tänka på Göran Greiders bok "Det måste finnas en väg ut ur det här samhället"som jag inte läst, men det speglar den känslan jag ibland kan få av speciell konst, så Kaizers Orchestra har ett sound som ger förnimmelser om något annat, som jag inte riktigt kan få fatt i, men det är hoppfullt och är som att det ligger en bättre världsordning och lurar runt hörnet. Lyssna här får ni höra:



En annan norsk berömdhet den prisbelönte författaren Roy Jacobsen vars bok Underbarn kommit i år . Det är en finstämd berättelse med många bottnar. Romanen handlar om Finn och hans mamma som bor i en lägenhet i femtiotalets Norge. De hankar sig fram med mammans halvtidsjobb i skoaffären, inackorderingar och brist på änkepension, eftersom den döde fadern gifte om sig innan han dog. En dag blir Finn varse att han har ett halvsyskon, en sexårig flicka, vars mammma är morfinist. Strax därefter flyttar systern hem till dem. Det är en rörande berättelse om Finns kärleks och beskydd över sin syster. Men också en beskrivning av en annan tid då man brukar säga att samhället hela tiden blev bättre och bättre, inte vet jag vad det var man förnam, kanske Kaizers Orchestra, olja, A-ha, eller något annat?

Jag vill sluta detta försök till excentrisitet och upphöjandet av en minoritet som kallas Norge till att rekomendera det vackraste som jag menar finns i bilderboksväg just nu, nämligen Hermans Hemlighet av Stian Hole . Det är svårt att beskriva Holes bildspråk men det är bilder som är gjorda i datorn, men det ser ut som en blandteknik av fotografi och akvarell. Det finns en spänning i bilderna, en jakt efter ett ospecificerat äventyr och i centrum finns Herman, som är ganska rädd och osäker, men samtidigt väldigt nyfiken. På sätt och vis skildrar också böckerna Det obegripliga, det som Herman inte kan förstå på grund av sin ålder eller brist på världsvana men också stjärnhimlen och kärleken. Det är en bilderbok där varje uppslag är så specifikt i ett eget uttryck att helheten blir till något överväldigande.

/Karin