måndag 20 april 2009

Tunnlar med bismak


En excentrisk vetenskapsman och arkeolog och hans son, med samma brinnande intresse, tar sig ner mot jordens innandömen och möter allehanda fasor och fantastiska fenomen på vägen... Känns historien igen? Detta är huvuddragen (mycket förkortat, boken är TJOCK) i Roderick Gordons och Brian Williams Tunnlar. Boken har saluförts med förutspåelser om att bli en lika stor succé som Harry Potterböckerna. Boken verkar också haft stora framgångar i Storbritannien.

Jag har läst boken och visst, det är en spännande historia med en bra intrig. Men den lämnar en obehaglig bismak. Det handlar alltså om en far och en son som delar ett stort intresse för arkeologi. Tillsammans gör de utgrävningar i Londons underjord och det visar sig snart att den rymmer mer än fornlämningar. De stöter på underliga tunnlar, underliga illaluktande män i 1700-talskläder och underligt lysande glober. En dag försvinner fadern och Will som sonen heter, ger sig tillsammans med sin vän av för att leta rätt på honom. De gräver sig neråt. Ok, det är spännande och bitvis riktigt fantasieggande men tonen är samtidigt mycket rå och våldsam i vissa partier på ett sätt som känns omotiverat. Skulle inte rekommendera den till 9-12 åringar, så som den är biblioteksklassad, utan snarare till 13-15. Dessutom lider berättelsen av en rejält trist kvinnosyn. Den enda tjej som har en något sånär framträdande roll är Wills lillasyster som behandlas som skit av männen i familjen trots att hon i princip är familjens piga som sköter hela hushållet. Här finns i och för sig en liten överraskning och kanske blir nästa bok bättre på denna front. Det kan man ju alltid hoppas i alla fall. Nej, för mig är detta inte på långa vägar i Harry Potter-klass. Sammantaget: rekommenderas inte.
/malin

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack. Då behöver vi inte slösa vår tid med den.