Den slutna psykvården är i mångt och mycket just en sluten värld som få har inblick i. Jag lyssnade Anna Odells sommarprat och tyckte det var intressant att få höra hennes motiv. Ambitionen att rikta ljus mot en sluten institution tycker jag är bra eftersom de som berörs ofta kanske inte är så starka att de kan föra sin egen talan. Tyvärr blev ju inte detta riktigt resultatet i den infekterade debatt som drogs igång, ljuset kom att riktas åt andra håll.
Beate Grimsrud riktar i sin senaste roman En dåre fri inte bara ljuset utan hela strålkastarbelysningen mot denna värld. Beate Grimsrud är författare av skönlitteratur för vuxna och barn. Hon har skrivit dramatik och gjort film. Hennes bok Jag smyger förbi en yxa nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 1999. Uppföljaren Vad är det som finns i skogen barn handlar om ett syskonpar som söker sin försvunne bror i fjällvärlden. En mycket vacker bok som handlar om ensamhet och om att bli vuxen. I sin senaste roman En dåre fri, skriver Grimsrud med självbiografisk grund. Berättelsen handlar om Eli, som växer upp med sin stora familj, fyra syskon, mamma och pappa. Namnet Eli kan vara både ett manligt och ett kvinnligt namn, vilket också passar på Eli som inte känner sig hemma i sitt långa flickhår och söta utseende. En dag, när hon spelar en roll i en skolpjäs (nio-tioårsåldern) flyttar en av pjäsens rollfigurer i henne. Det är en pojke som heter Espen. Senare kommer rösterna att fyllas på av fler pojkar av olika karaktär och ålder. Man får följa Elis uppväxt, hennes kamp för att hitta rätt i världen och i sig själv. Hon testar alkohol, droger, Gud men inget funkar. Hon hamnar i psykvården, blir bältad och medicinerad halvdöd otaliga gånger. Parallellt med uppväxtskildringen får man följa Eli i vuxen ålder när hon går i kognitiv terapi för att försöka lära sig leva med rösterna, att lära sig kontrollera dem. Detta är en fantastisk berättelse skriven på ett flödande rikt språk och full av både humor och svärta som talar detaljerat om hur det är att leva i psykoser och vara osäker på sin könstillhörighet. Vem är egentligen normal? Vem bestämmer vad som är verkligt och inte? Detta är befriande läsning som väcker många viktiga frågor tycker jag.
/malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar