Bakom denna intrigerande titel döljer sig en liten pärla till bok. Åtminstone om man vill ha en stunds intressanta iakttagelser och funderingar över naturen, livet, litteraturen och musiken, och sänker sina förväntningar på explosioner, massmord och action. Fast boken börjar visserligen med lite vardags-action, när författaren försöker ta sig in till en inhägnad betesmark på jakt efter prydlig pärlemorfjäril i sitt inventeringsarbete av Skånes dagfjärilar.”Det finns ögonblick när man saknar barndomens glesa, slappa och rostiga taggtrådsstängsel. Nutidens är ofta välskötta. De är höga, flertrådiga och hårt spända.”
En väldigt konkret reflektion som samtidigt har ett metaforiskt djup. Det greppet är något som genomsyrar boken.
Med avstamp i väldigt konkreta naturnära skildringar av sitt arbete med att kartlägga fjärilar skriver Staffan Börjesson om skönhetsbegreppet hos Chet Baker, Platon och Thomas av Aquino, om fjärilen i musikhistoria, och kanske framför allt om Vladimir Nabokovs liv och fjärilsintresse som genomsyrade hans stora romanproduktion. För många är han ju mest, och kanske endast, känd för Lolita. Men han skrev oerhört mycket mer, även poesi och dramatik. Och inkomsterna från sitt författarskap använde han för att bekosta sina fjärilsstudier, som var hans stora passion. Mycket i hans romaner anspelar på fjärilar och efter hans död har fjärilsforskarna börjat erkänna hans vetenskapliga bidrag, bland annat en metod för artbestämning, och flera nyupptäckta arter har fått namn från hans romaner.
Man får också en inblick i en fjärilsforskares eller ”lepidopterologs” syssla och den misstänksamhet de ofta möts med, speciellt om de har håv med sig, om de nu inte helt enkelt betraktats som rubbade.
”Om jag enbart medför kikare passerar jag sannolikt som fågelskådare, vilket inte är lika underligt som fjärilsskådare, om nu någon överhuvudtaget har hört talas om en sådan. Med en håv i utrustningen blir jag troligen föremål för mer än en blick och därför försöker jag ha den diskret instucken under armen när en bil passerar.”
Och hur var det nu med grönsnabbvingen? Jo, den är unik bland svenska fjärilar med sina gnistrande helgröna vingundersidor, medan ovansidan är entonigt mörkbrun. Och vänligt nog sitter den ofta med hopslagna vingar och visar upp sina vackra undersidor under sitt karakteristiska snabbvingesittande.
/Per
P.S. Kunde inte undgå att lägga märke till en notis i Metro 14 oktober: ”Med hjälp av öl och honung hittades nattfjärilsarten strecktecknat backfly i Skåne. Arten troddes vara utdöd sedan 20 år. TT”
Tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar