tisdag 24 maj 2011

Röst ur djupet

Röst ur djupet är en bok från 1977 av den egyptiske författaren Nawal El-Saadawi. Det är en rak, realistisk och enkel, men sylvass historia på bara knappa 140 sidor. Boken är en skoningslös kritik av det egyptiska och islamiska samhället med dess kompakta kvinnoförtryck, men blir till en svidande uppgörelse med patriarkatet i sin helhet.
Det är en intensiv text som ger en dokumentär känsla.
En kvinnlig psykiatier ska undersöka en dödsdömd fånge, Firdaus, som har dödat sin hallick.Hon har vägrat att söka nåd och på så sätt få straffet omvandlat till livstids fängelse. Hon vägrar också flera gånger att tala med psykiatern, men sin sista dag i livet väljer hon dock att berätta sitt livs historia för läkaren.
Hon har en mödosam uppväxt i en bondfamilj. Som liten könsstympas hon. Hennes mamma dör när hon är ganska ung, och hon växer upp hos en farbror. Där får hon möjlighet att gå i skola. Men när hon är nitton år tvingas hon gifta sig med en gubbe i sextioårsåldern. Han misshandlar henne regelbundet tills hon en dag flyr. Den enda utvägen för att överleva blir prostitution. Därigenom upplever hon, paradoxalt nog, för första gången i sitt liv ett slags oberoende. Samtidigt växer hennes förakt för männen som utnyttjar hennes kropp.
Firdaus tar sig ur prostitutionen och i några år arbetar hon på en kontor. Efter att ha blivit bedragen och sviken av en man hon förälskat sig i så återvänder hon till den världen.
Självständigheten får ett abrupt slut när en hallick påtvingar henne sitt "beskydd". En dag när han, som vanligt, misshandlar henne så får hon nog och sticker hans egen kniv i honom.
Låna boken här.



/leif

3 kommentarer:

L8Jo sa...

Varma klippor i solnedgången. Det är sommar det.

Anonym sa...

Men nu har du ju berättat PRECIS hela handlingen! Varför ska någon då låna boken?

Leif sa...

Nja,det håller jag inte riktigt med om.
Det här är ingen bok som man läser "för att se hur det ska gå".
För det får man veta redan på bokens första sidor.
Sen har jag självfallet inte fått med allt på mina få rader.
Även om vi får historien i stora drag i början så tycker jag att den är väl värd att läsa ändå.I sin enkelhet är det en knivskarp berättelse som griper tag i läsaren och engagerar.