Bengt Ohlsson ger barnet en röst

Senast var Bengt Ohlsson ett barn. Han har också varit präst, och kvinna.
Nej, han har varken bytt yrke eller kön. Författaren Bengt Ohlsson är bara otroligt bra på att leva sig in i andra människor och deras världar. I Gregorius gav han prästen en röst, och i Hennes mjukaste röst var berättarrösten en kvinna. I hans senaste roman Syster är det barnet, närmare bestämt den nioåriga flickan Marjorie, som är berättaren.

Marjoires syster Miriam försvinner under mystiska omständigheter Föräldrarna går helt upp i sökandet efter Miriam, och Marjorie får flytta till faster Ilse under tiden. Hos Ilse ska Marjorie få lite lugn och ro. Ilse berättar historier. Både sanna och påhittade. Om drottningen som slutade tala, och om hur hennes pappa var som barn. Marjorie kan inte få nog av historierna. Så hon kan glömma. Så hon kan sluta tänka på Miriam. Hon brottas med dubbla känslor inför Miriams försvinnande. Skuld, skam och avundsjuka. Vill hon att Miriam ska komma tillbaka? Miriam, den duktiga storasystern. Och Marjorie som alltid stått i hennes skugga. Under läsningen får vi se tillbakablickar från familjelivet innan Miriams försvinnande. Bilder från "världens roligaste familj", som Marjorie beskriver dem. Eller? Kanske är det inte så enkelt.

Bengt Ohlsson är en mästare på att fånga stämningar. Så även här. Ändå kan jag tycka att hans tidigare roman Hennes mjukaste röst var strået vassare. Men det bästa med Syster är hur Bengt Ohlsson, på ett fenomenalt sätt, lyckats fånga barnets känsloliv. Det händer egentligen inte så mycket i boken, men det händer desto mer inuti människorna. Den handlar också om konkurrensen som kan uppstå mellan syskon, och de olika roller vår plats i syskonskaran tilldelar oss. Jag vill varmt rekommendera en eftertänksam roman, där stämningar och språk skildrar familjelivet och de känsliga relationerna inblandade.

Här hittar du boken i Gotlib

/Elin J