Många är de böcker som blivit film. Enligt min åsikt är det ganska sällan som filmen gör boken rättvisa, eftersom det är så många detaljer och så mycket substans som försvinner. Men ibland blir det en fullträff, där filmmusiken och det visuella lyckas fånga och förstärka en bokupplevelse, som med Sagan om Ringen trilogin, och filmatiseringarna av Neil Gaimans Stardust och Coraline (och, törs jag säga det, filmerna till och med är bättre än förlagorna).
Mindre lyckade exempel är bland många andra filmatiseringen av Richard Mathesons I am legend, Christopher Paolinis Eragon, Alex Garlands The beach och Anne Rices Lestat (eller som filmen heter, The queen of the damned). Sen tycker jag kanske inte att Eragon var så bra som bok heller, men bra mycket bättre än filmen. Det finns förstås de som är bra både som film och bok, men beroende av om man läst boken innan man ser filmen är upplevelsen skiftande. Stieg Larssons Män som hatar kvinnor fungerar, Ian McEwans Försoning och vissa Harry Potterfilmer likaså. De flesta filmatiseringar av Jane Austens böcker tycker jag också är relativt lyckade. Sen finns det självklart hur många andra filmatiseringar av böcker som helst som är väldigt bra men där jag inte läst boken och en jämförelse är svår.
Själv föredrar jag ändå att läsa boken innan jag ser filmen, trots att filmerna ofta förlorar på detta. Varför inte ha ett litet tema på läsningen, läsa litteratur som filmatiserats och sen se filmen? Eller varför inte läsa förlagan till alla de där bra filmerna som man har sett.
I höst ser jag fram mot filmatiseringen av Cormac McCartys The road och Lewis Carrolls klassiker Alice i underlandet, som regisseras av ingen mindre än Tim Burton och där Johnny Depp spelar Hattmakaren. I 3D dessutom!
Håller du med om mina exempel eller har jag helt fel? Vad tycker du? Vad har jag missat att nämna? Skriv i kommentarna.
/AnnaJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar