Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta

Den iranska dokumentärfilmaren Siba Shakib gav 2002 ut Till Afhanistan kommer Gud bara för att gråta och den är fortfarande i mitt tycke den i särklass bästa dokumentärromanen om Afghanistan.
Huvudperson är Shirin-Gol, som betyder Den Söta Blomman. Hon föddes i en avlägsen bergsby där livet bestämdes av Koranen och gamla traditioner och präglades av stor fattigdom och kvinnoförtryck.
Siba Shakib träffade henne i ett flyktingläger och fascinerades av hennes levnadsöde, som tyvärr är alltför typiskt för afghanska kvinnor.
Sovjet invaderar landet. Männen går med i Mujaheddin och kämpar mot inkräktarna, deras by förstörs och hon och de andra kvinnorna flyr till Kabul. Där sätter ryssarna henne i skola och hon upptäcker hur mycket rikare livet blir med utbildning och kunskap.
Hon tvingas dock att gifta sig med en man hon inte känner som betalning för en spelskuld. De och deras barn, kommer att leva som flyktingar i två decennier, ibland i grannländerna Pakistan och Iran, ibland i hemlandet. Emellanåt har de hyfsade levnadsförhållanden men för det mesta är det oerhörda umbäranden.
Våldet, svälten och övergreppen slår förstås hårdast mot barnen och kvinnorna. Landet som redan innan hade ett sällsynt hårt kvinnoförtryck förvandlas till ett veritabelt helvete för alla kvinnor när talibanerna tar makten.
Allting är inte nattsvart i boken, utan det finns hela tiden ljus i mörkret och Shirin-Gol är fortfarande obruten och stark när författaren möter henne. Därför blir läsningen inte bara uthärdlig utan även givande. Dessutom är hela boken vackert skriven.

Låna Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta i Gotlib.

/leif