onsdag 30 juni 2010
Boken du väntat på?
Nu kan vi dock glädja er med att många av 2009 års mest populära böcker finns hemma på våra bibliotek i väntan på att bli utlånade. Kommer du dessutom till oss på Kortedala och Gamlestadens bibliotek har du också möjlighet att låna dem till sommarlån och behöver inte lämna tillbaka dem förrän 1 september.
Det här är de fem mest utlånade vuxenböckerna förra året:
Sin ensamma krop av Elsie Johansson, Fruset ögonblick av Camilla Ceder, Sjöjungfrun av Camilla Läckberg, Ett annat liv av Per Olof Enquist och Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson.De finns alla inne på Gamlestadens bibliotek i dag. Vill du ha tips om någon annan bok så hjälper vi gärna till med det.
Varmt välkommen!
Karin
tisdag 29 juni 2010
Föräldrarnas tvärtemotbok
måndag 28 juni 2010
Star Wars och vårt behov av myter
"Det som Goethe sade i Faust men som Lucas har klätt i modern språkdräkt - att tekonologin inte kan bli vår räddning. Våra datorer, våra instrument, våra maskiner räcker inte till. Vi måste förlita oss på vår intution, vår sanna varelse."
(Campell, Moyers, Svenska Dagbladet, 1988, sidan 13)
Myternas makt är en fantastiskt bok om myternas betydelse för samhällens utveckling. Boken bygger på diaolog mellan Joseph Campbell och Bill Moyers som varit med i teveprogram. Programmen har förövrigt delvis spelats in hemma hos George Lucas på Skywalker farm.
Kursen ger oss också en enastående möjlighet att samarbeta med astronom Carina Persson från Onsala rymdobeservatorium. Carina kommer att vara med på kursen för att berätta för barnen om sin rymdforskning och förståss om sitt Star Wars- intresse. Carina som höll tal för den svenska deligationen när Christer Fuglesang for iväg med Discovery. Här kommer förresten en länk till Christers twitter
Karin
lördag 26 juni 2010
Dirty Havanna
Pedro Juan Gutiérrez Dirty Havanna Havannatrologin, Lind och Co
Det är svårt att skriva om den här boken för det är en bitvis alltför ensidigt snuskig och enahanda miserabel bok. Men bara bitvis. Här finns också historier som kommer att stanna kvar hos mig länge. Teckningar av människor som inte liknar något annat jag läst. Det är en bok som handlar om Havannna på 90-talet efter Sovjetunions fall som satte Kuba i en ekonomisk kris. Romanen väcker frågor om merkantilism, om vad fattigdomen ställer till med, var gränserna går för ett värdigt liv. För historien handlar om vad som verkar vara Havannas allra fattigaste människor, som lever i den allra trasigaste delen av tillvaron där hunger är den största drivkraften. Det är inte för inte som boken är förbjuden på Kuba. I berättelsen om dessa liv som befinner sig i spillrorna av en civilisation skymtar svar på frågan om vad som saknas. Som i en av berättelserna där någon råkar läsa en intervju av Frank Lloyd Wright från 1957 där det står: ”Hur länge kan en civilisation överleva utan själ? Vetenskapen kan inte frälsa oss: den har fört oss till avgrundens rand. Det måste bli konsten och religionen som är civilisationens själ” Men det som slår mig allra mest är att vi aldrig kommer kunna komma till rätta med någonting i samhället om vi inte lär oss lyssna på de allra fattigaste, de som fått utstå det vi andra innerst inne inte vill höra talas om. Om vi inte lär oss att lyssna på de riktiga förlorarna i vårt samhälle så vet man inte vad som kommer att hända. Det vi inte vill se och inte vill höra kommer att göra sig starkare och aggresivare. Då kommer vi stå oss slätt med våra borgerliga individinriktade livstilsprojekt. Jag tänker närmast på boken som Linnea Nilsson och Emil Schön skrivit; Fult folk (Karneval, 2010) där de beskriver hur Sverigedemokraterna har lyckats fånga en väljarkår som alla andra partier inte lyssnar på. Ja i detta finns också en ingång till årets debatt om den nya arbetarlitteraturen, om den är viktig, eller fin nog och om det ens är något att sträva efter att den skall efterlikna de medelklassiga formlerna för god litteratur. I detta är jag kluven och har inga svar. Men Pedro Juan Gutierrez lyckas göra det självbiografiska materialet litterärt genom att hålla en hårdkokt och osentimental distans till sitt berättarjag, som är ett regelrätt svin. Berättelsen skapar förståelse för berättarjaget samtidigt som det är omöjligt att tycka om honom. Det är stort! Läs men var beredd på att det tar kanske 200 sidor för att se det stora som till sist reser sig bakom alla berättelser om skörlevnad och förtvivlad fattigdom som alltså inte alls är så torftiga och likriktade som de först verkar.
Karin
tisdag 22 juni 2010
Dominanta damer
I bokens upptakt hittas en naken man död fastbunden,hängandes i ett rep i ett garage. Spåren leder till en sexstudio som frekventeras av män som vill tillfredsställa udda böjelser.
Det är inte så mycket våld och action i den här kriminalromanen utan det är snarare en kärv vardagsrealism, med ett radikalt och feministiskt perspektiv. Författaren skriver förvisso spännande och medryckande men det är inte bara om det som händer på ytan utan mer om det som döljer sig därunder.Hon skildrar de prostituerades situation mycket initerat och hon sätter träffande fingret på männens dubbelmoral när det gäller sexhandeln.
måndag 21 juni 2010
Avgrunden mellan dröm och verklighet
Fototekniskt ville han också återskapa något svunnet. Fram till 50-talet tog man bilder med storformatskameror, oftast uppifrån läktaren, på matcherna. Där kunde man inte bara se planen och spelarna utan bakrunden var knivskarp, så man såg allt runtomkring. Nu vill tidningarna bara ha bilder när stjärnorna gör mål, så oftast ser man nuförtiden bara ett par spelare och bollen, medans bakrunden är suddig.
Van der Meer klättrar upp på en stege, arrangerar en landskapsbild och väntar tills "matchen kommer in i bilden". Spelarna är bara förgrunden. Fångade i sitt drama på planen förminskas aktörerna av den omgivande stadsbilden eller naturen. Så börjar t ex Medelhavet där spelplanen slutar på en bild från Marseille, och de grå hyreskasernerna vakar över spelarna i Budapest. Amatörfotboll handlar, precis som livet självt, om den gapande avgrunden mellan dröm och verklighet. Deras skådespel blir en metafor för den mänskliga existensens meningslöshet.
/leif
Ta en stund och kolla in Ny Nordisk Fotografi 2010
Vill du lära dig hur du själv kan ta vackra fotografier så kan du till exempel låna Blixt: fotografering i kamerblixtens ljus av Joe McNally.
/AnnaJ
söndag 20 juni 2010
May the force be with you!
fredag 18 juni 2010
Vegan soul kitchen
Boken innehåller även faktarutor om råvarorna och små trix som underlättar i matlagningen. Om du tycker att det är bökigt att recepten står i amerikanska mått så kan jag tipsa om en omvandlingstabell på nätet.
Vegan soul kitchen finns även på facebook.
torsdag 17 juni 2010
Pippi letar saker
Vill du vara med och göra soprummen fräschare och roligare och samtidigt återanvända skräp? Kom till Gamlestadens bibliotek på måndag 21 juni kl 10-12. Sarah berättar sagan om Pippi som sakletare och sedan blir det pyssel. Ta med något som du hittat och kan använda i din dekoration! Anmälan på tel 031-365 30 80.
I samarbete med Poseidon.
onsdag 16 juni 2010
Darth Vader, Luke och Årtusende Falken intar biblioteket!
Med anledning av Star Wars-kursen här på Gamlestaden så har vi fyllt en monter med massor av häftiga, retro Star Wars leksaker. Här kan du se Dödstjärnan, Endor, Yodas hem, Leia, Luke, Darth, häftiga rymskepp och mycket mer. Kom och kolla!
Tack till Denise på Bergsjöns bibliotek och hennes familj som lånat ut alla häftiga leksaker!
/AnnaJ
tisdag 15 juni 2010
Fynda på Gamlestadens bibliotek!
söndag 13 juni 2010
Månadens Kulturgärning: Seriehörnan
Månadens kulturgärning är tänkt att bli ett återkommande inslag som ska lyfta fram någon person eller verksamhet/organisation som gör något gott för kulturen utan att det basuneras ut eller stöds av storkapitalet. Månadens gärning handlar om serier.
(Bilden tagen i Seriehörnan med Tony Lundin)
Det är inte så länge sedan man (läs1950-tal och läs föräldrar, pedagoger, bibliotekarier sic!) i Sverige såg på serier som något av ondo. Det är andra tider nu – perspektiven har förskjutits något. Om serier tidigare betraktades som en sämre sorts litteratur, vilken dessutom ansågs ha dålig och rent av skadlig inverkan på barn och unga, ser man idag att serier blir recenserade på kultursidor och intresserar vuxna i större utsträckning. Och det kanske något förklarar den förändrade bilden. Serier är numera främst en angelägenhet för vuxna.
Man kan också se att det finns en etablerad seriekultur: serieskola, kursutbud med serier/serieteckning på universiteten, serier/serieteckning på skolschemat och som pedagogiskt material, serier på Internet, utställningar på museer och bibliotek. En stad har till och med serier som sin profil – Malmö seriernas stad.
Trots att många inom branschen ändå talar om kris och avveckling, vilket kanske ter sig naturligt från förläggares, seriehandlares och serietecknares sida – ingen läser, ingen köper, och ger ingen inkomst att leva på – framstår det för oss läsare som att strömmen av spännande, kreativa och väldigt ”happening” serier är strid både vad gäller svenska och utländska serier.
Det finns alltså ett väldigt brett utbud, inte minst med hjälp av den ”nya” tekniken (seriesidor/fanzines på nätet bla), med många olika genrer representerade (Serieteket har en utmärkt genreförteckning). Och i det breda utbudet är det tydligt tjejer/kvinnor, vilket är tankeväckande, som står för det mer intressanta och kvalitativa. Med (ofta) självbiografiskt innehåll och/eller ett uttalat kritiskt, reflekterande budskap visar de på samhällets (dolda) agendor och aktualiteter.
Att det inte råder någon brist på kreativitet, fantasi och kvalitet i produktionen av serier innebär dock inte att serier når ut till (nya) läsare. De mindre förlagen/utgivarna och de små seriehandlarna har ofta inga medel att lägga på marknadsföring, och kan inte konkurrera med storföretagen i att synas. Fortfarande finns det inte heller någon ”naturlig” avnämare för serier förutom biblioteken och, de små ”ideella”, seriehandlarna som trots sina vinstintressen (överlevnad!) har det smala och alternativa kulturutbudets bästa för sina ögon.
Den här Månadens Kulturgärning gör Seriehörnan, en liten seriebutik som för en minst sagt undanskymd tillvaro på en av Linnestadens bakgator. Seriehörnans gärning ligger i att ha det stora utbudet i det lilla formatet, att ihärdiga i sin existens och hålla hyllmetrar med svenska aktuella serier men också förmå bevara ett äldre seriebestånd som kan vara svårt att få tag på.
Vi åkte till Linnestaden och intervjuade ägaren Tony Lundin.
Butiken Seriehörnan startade 1986 i Linnéstaden på Värmlandsgatan och har sedan dess flyttat tre gånger och ligger idag på Sveagatan. När vi intervjuade Tony pratade vi en hel del om tidigare serier, om hur det ser ut för serier och situationen för mindre seriebutiker.
När Tony var barn och läste serier handlade det mest om Kalle Anka, Fantomen, diverse västernserier som Buffalo Bill och Tomahawk och om Buster. På den tiden gick man inte till biblioteken för att låna och läsa eftersom det var förhållandevis billigt att köpa.
Vi pratar om att barn inte längre på samma sätt och i samma utsträckning läser (varken lånar eller köper) motsvarande serier för barn och unga. Den utveckling för de seriegenrer (äventyr, komik, superhjältar bl.a.) som påbörjades under 1950-talen, och hade sin höjdpunkt under 1970-talen, har nästan helt avstannat och Tony – som påpekar att det ju inte handlar om utveckling utan snarare avveckling - tror att det kan bero på att det finns mycket annat som konkurrerar om barnens uppmärksamhet och intresse idag. Bland annat konkurrensen med tv- och datorspel. Denna avveckling medför att många mindre seriehandlare i dag lägger ner sina butiker. Med Manga i början av 2000-talet såg Tony viss uppgång i försäljningen, men endast av mangaböckerna – haussen gjorde inte att de yngre upptäckte andra serier.
Vi säger att vi ser att yngre fortfarande lånar manga på biblioteket men att fler serier för vuxna, framförallt feministiska serier, är väldigt populära och efterfrågas. Vi frågar om det nu är vuxna som köper och läser i stället och Tony menar att trots att det ju kommer ut en hel del serier för vuxna, som han köper in, så är konkurrensen med nätet stor. Tony menar att en stor orsak till att yngre inte köper, och läser, serier är att de idag kostar för mycket – man har inte lust att lägga 50:- på en serietidning eller mer för ett album.
Det är också så att serier ofta hamnar i skymundan både på biblioteken och hos de stora bokhandelskedjorna. Tony påpekar att serier länge setts som något mindre värt och att det kan spela in, men att det nu råder mer frihet och skapas mer ” konstärligt” inom seriernas värld som höjer deras status.
Det är kanske dags att omdefiniera hur en serietidning ska vara och vem den typiske serieläsaren är. Serien som medium kan vara en bra inkörsport för annan läsning och framförallt en inspiration till att själv vara kreativ och rita av serier eller skapa eget. Vissa serier får också ett mervärde genom att till exempel sättas upp som pjäs eller filmatiseras
Vi frågar om Tony rekommenderar något nyutgivet och då nämner han Tredje Testamentet, Sir Arthur Benton och Bouncer, utgivna av Albumförlaget. Tony säger att illustrationerna, och i de ovan nämnda är de fantastiskt snygga, är det viktigaste när det gäller serier då de ju skapar det första intrycket. Men man får inte bortse från att en bra story spelar väldigt stor roll för många läsare. Många som inte är så bra på att teckna ger ut riktigt bra politisk vardagsrealism, menar Tony och nämner Liv Strömqvist. Vi pratar lite om personliga preferenser och att många bibliotekarier är intresserade av serier. Detta menar Tony är mycket viktigt, att man i dag kan få tag på serier på biblioteken och att bibliotekarie kan mediet, annars kan läsningen av serier tappas bort.
Vi avslutar intervjun med att fråga vilken seriefigur Tony själv skulle vara: ”Svårt, men det får bli Långben (naiv, härlig och cool på samma gång).
Våra recensioner av ett par nyutkomna serier:
Susanne har läst: Ankomsten av Shaun Tan
Det här är en bok där enbart bilder berättar och för fram en historia. När jag sitter med den här boken i mina händer är det som jag bläddrar i ett gammalt privat fotoalbum med sepiatonade och korniga fotografier av familjeliv och människoöden.
Bitvis är bilderna också likt filmrutor som med minimala förskjutningar ger berättelsen ett tidsflöde. Detta är en njutning i sig, att se hur skickligt Tan bygger upp sina bilder och sin berättade ordlösa historia – hur väl de går hand i hand.
En man tvingas lämna sitt hemland och sin familj för att söka ett nytt land (ny värld) där de kan leva och ha en framtid.Mannen, och senare hustrun och dottern i familjen, flyr en totalitär stats förtryck och kommer till ett främmande (på många olika sätt) land som är tillåtande och rymmer en mångfald nationaliteter och kulturer.
I mötet med det nya landet (en blandning av kulturer som Kina, Japan, Ryssland, Amerika och diverse fantasyutopier) som myllrar av krumelurer och gåtfulla tecken; djur hämtade ur en Pokémonvärld och människor hämtade från olika tidsresor, måste mannen lära sig nya seder och bruk. I det gamla landets bilder syns alla de familjära, vardagliga föremålen i realistiska illustrationer medan de i den nya världen synes, om än fortfarande igenkännbara, surrealistiska och något främmande. Lika annorlunda ter sig beteenden, seder och bruk.
Möten med andra ”flyktingar” blir en integrerande hjälp. Flyktingarna berättar sina historier som rymmer erfarenheter av ofrihet, våld, tvång och utrensning. Mannen möter bland andra en kvinna från ett land där läsning av böcker var förbjudet och straffbart, och en man som berättar om hur hans folk (och bilderna illustrerar hur liten man som människa kan känna sig inför en övermakt) sögs upp och utrotades.
För mig handlar Tans bok om förståelse och ödmjukhet för människors olika erfarenheter och öden, om förmågan att ge tillbaka och föra vidare. Jag tycker om den här boken. Och mest gör jag det för att Tan både förmedlar den där känslan av aha-upplevelse när man ser något bekant, något man träffat på förut men samtidigt fyller en med den sköna känslan av att saker och ting ”are not what they seem to be“, den känslan som kittlar fantasin.
Något som kan ses som ett smärre smolk är att Tans bok är just som ett gammalt fotoalbum – tillbakablickande och nostalgiskt. Kan säger jag, om man vill "läsa" illvilligt. (ankomsten är utgiven på Kabusa Förlag)
Anna J. har läst: Hetero i Hägersten av Sofia Olsson
Hetero i Hägersten av Sofia Olsson, utgiven av Galago, är en smårolig heterobetraktelse. Den handlar om livet som sambo och anpassningen till en annan person. Serien har några riktigt slående poänger och är roligt tecknad. Ibland är den verkligen mitt i prick. Men ganska ofta är den lite… meh… Det är inget livsomvälvande utan mer lite mysigt vardagligt sådär. Skarpsynt men ingen Liv Strömquist eller Nina Hemmingsson. Jag brukar kolla in Sofia Olssons hemsida ibland och i det lilla, kortare enruteformatet gör hon sig bäst. Jag hade alltså ganska höga förhoppningar när jag fick detta album i min hand. Men tycker inte riktigt att det håller hela vägen. Om vi säger så här: när jag tänker tillbaka på den så är det inget som riktigt har fastnat. Men när jag nu bläddrar i den inser jag ju att det finns jättemycket som är väldigt roligt. Så kanske inte något man ska sträckläsa utan mer njuta av i små doser?
/Susanne & Anna J.
Svalornas lek
Den utspelar sig under en enda natt i hennes barndomshem i Beirut. Det låg precis brevid den "gröna linjen" som skilde västra Beirut från resten av landet. Granatbeskjutning och grannar som dödades var en del av vardagen där.
Föräldrarna är ute och Zeina och hennes bror sitter samlade med grannarna i hallen som är husets säkraste plats när projektilerna regnar. De försöker hålla paniken borta med lekar och genom att berätta historier för varandra.
fredag 11 juni 2010
Fängelset Iran
Regissör är Daryush Shokof och han var inbjuden till visningen i Göteborg. Men den 24 maj kidnappades han i Köln. Förra helgen återfanns han i stadens utkanter chockad, blodig och medtagen.
Han är utbildad skulptör och konstnär och har gjort ca 15 experimentella filmer. Den kanske mest kända är Seven Servants med Anthony Quinn i huvudrollen.
Update
/AnnaJ
skräckpoesi
Genom ett transparent plaströr
pumpas
stora klumpar ljus marmelad
in i mamma
som blir farlig.
(s.29)
Något som återkommer i dessa dikter, vars fysiska prägel är framträdande, är sönderfall och sammanfogning. Det är mycket kroppsdelar som sprids och sätts samman (Frankensteins monster tittar självklart fram). Verklighet och film vävs samman. Livet är en film eller vice versa? Vissa partier har drag av essäer och där är filmtematiken uttalad. Här är dikternas utgångspunkter olika filmtitlar, som exempelvis Cujo, Hellraiser och Motorsågsmassakern. Själv tycker jag bättre om de dikter vars utgångspunkter inte är lika tydligt uttalade. I denna samling hittar man också en bibliotekstant, vilket är roligt ... eller?
Hon är en bibliotekstant
som berättar för de minsta: det gäller att pressa samman
traditionellt manliga och kvinnliga element
till förtätningar, symptom
(ur dikten Ett av två bombdåd avstyrt, fjärde strofen, s.84)
Jag kan för övrigt varmt rekommendera Holmstrands tidigare samlingar: Stekelgång (2002), Går vidare i världen (2005) och Myror (2008)
Med hälsningar från föräldraledigheten
/Malin
torsdag 10 juni 2010
Väggen
onsdag 9 juni 2010
Ingenting sett, ingenting hört. Kanske en svensk tiger? Nej tre Apor
Tre apor av Stephan Mendel-Enk, Atlas förlag 2010
Tre apor är ett motiv från den japanska konsten. En apa håller för ögonen, en annan för öronen och en tredje sitter bara ner. Tanken är att dessa aporna inte skall göra något ont. De skall inte se något ont, inte höra något ont och inte säga något ont. Helt enkelt inte sprida någon dålig energi som man kanske skulle säga i dag Det finns en intressant psykologi i detta att just inte göra något. Att inte göra något betyder inte att man valt det goda bara att man aktivt tänker på att inte välja det onda.
Romanen Tre apor romanen handlar om tre generationer judar i Göteborg. Här finns en familjetragedi som börjar med att föräldrarna till berättarjaget, den 13årige Jacob, skiljer sig. Det är en roman som bjuder på mycket intressant. En svensk berättelse om att tillhöra en minoritetskultur. Vi behöver sådana berättelser i det svenska litterära blodomloppet! Det finns alldeles för få sådana här berättelser fortfarande idag trots att det idag finns betydligt fler minoritetsgrupper än i det svenska åttiotal som beskrivs i romanen. Mendel Ek skildrar utanförskapet från ett barnsperspektiv. Det blir ett dubbelt utanförskap dels judendomen i det svenska samhälle och i Göteborg, men också barnet i vuxenvärlden.
Mendel- Enk har ett bra språk. Han bjuder in i en privatsfär och håller samtidigt utanför genom att som de tre aporna inte berätta något ont. Förklaringen till boktiteln ges genom att farfadern är väldigt lik en apa och gillar apor. Men kopplingen till de japanska tre aporna är knappast någon slump. Mendel Ek har använt apornas tigande estetik för att hantera ett själbiografiskt material och göra det litterärt. Jag tycker inte det här är någon storartad roman så som den lyfts fram i flera tidningar. Jag tycker författaren gjort för enkelt för sig . Jag hade önskat mig en mustigare historia! Antingen mer självbiografisk eller också mer fritt och litterärt fabulerande. Men Mendel Ek vill inte vara för självutlämnande och det fanns en självupplevd historia ville bli skriven, så detta var förmodligen enda sättet som fanns. Samtidigt är det en roman om tunga känslor och att det är svåra kapitel är ändå något som romanen lyckas förmedla. Det osagda skapar något, en känsla som är svår att få fatt i, och det kanske är just det som är bra, det som jag inte vet vad det är, ett ofattbart inte.Sommaröppet
Nomad
Att familjen är dysfunktionell beror på att islam skapar icke-fungerande familjer, menar hon. Islam bygger på sexuell ojämlikhet och förtryck av kvinnorna, och det visar sig bla i att man tillåter barnäktenskap, könsstympning, våldtäkt inom äktenskapet mm mm.
Författaren har själv fått betala ett mycket högt pris för sin kamp mot könsapartheid. Sedan flera år lever hon under ständigt dödshot från islamiska fundamentalister, och hon är dygnet runt skyddad av livvakter.
Uppväxande muslimska ungdomar i väst är desorienterade och en tacksam rekryteringsbas för extrema fundamentalister, säger hon. Radikala islamister är ett reelt hot mot det öppna samhället. Författaren pekar på att det är många fler än hon som lever med samma dödshot, och att terrorn är effektiv den gör att många hukar och inte vågar ta debatten.
Liksom många andra anser hon att det behövs en reformation/upplysning inom islam. Vidare tycker hon att feministerna, den kristna rörelsen och samhället borde göra mer för att hjälpa flickor och kvinnor som utsätts för hedersvåld och könsförtryck.
tisdag 8 juni 2010
Biblioteket to the rescue!
Biblioteket saves the day!
/AnnaJ
måndag 7 juni 2010
Handbok för backpackers
Vi får praktiska råd om förberedelser, packning, blåsningar att akta sig för, hur vi turistar miljömedvetet och hur det är att arbeta som volontär. Men den innehåller också mer udda tips som hur vi överlever en attack av krokodiler eller hajar. Eftersom den riktar sig till lågbudgetreseneärer så får vi också hjälp att beräkna hur mycket pengar det går åt, och hur vi får pengarna att räcka längre.
Författarna vill också ge inspiration så boken innehåller olika reseberättelser från ungefär trettio olika backpackers, många av dem har tips på äventyr som är lite utöver det vanliga.
fredag 4 juni 2010
Sex, drugs & Rock n' roll på Gamlestadens bibliotek!
onsdag 2 juni 2010
Francys evangelium
Francys evangelium är en spänningsroman om en gangsterdrottning av Amanda Lind, som är en pseudonym för Johanna Nilsson. Uppslaget kan förefalla lysande med en hustru, mor och maffiaboss som både ammar och slår ihjäl. Det är välskrivet i så motto att författaren har en briljant språkbehandling.
Boken börjar lovande i hårdkokt actionstil men det blir alltmer skruvat och osannolikt ju längre handlingen fortskrider. Amanda Lind är visserligen väldigt inspirerad av Sopranos, men tyvärr är skildringen av den undre världen inte alls trovärdig vare sig när det gäller kriminellas handlingar, psykologi eller moral.
Än värre är den förlegade könsrollssynen. Sensmoralen verkar vara att uppträder en kvinna som en man så blir hon själv bara olycklig. Detsamma gäller givetvis alla i hennes omgivning med, och en man som tar ansvar för sina barn blir föraktad av alla, i synnerhet av sin fru. Riktigt unket blir det när huvudpersonen blir kidnappad och våldtagen. Hon blir smått förälskad i våldtäktsmannen (!). När hon sedan får chansen att fly så ser hon först till att få lite sex med honom igen.
Slutet är inte mycket bättre. Jag ska inte förstöra spänningen genom att avslöja det,men det känns mycket konstruerat, om jag ska uttrycka mig milt.
Louise Bourgeois (25/12-1911 – 31/5-2010)
”Minna arbeten har alltid varit registreringar av mina känslor. Det är inte ett koncept jag är ute efter, utan en känsla som jag vill behålla eller göra mig av med. Alla mina skulpturer förmedlar sårbarhet och ömtålighet. Sexualitet är ett tema som är sammanbundet med dessa två levnadstillstånd.”
Hon var så cool! Hon var en av vår tids främsta skulptörer. Här är en trailer för dokumentären Louise Bourgeois: The Spider, The Mistress and The Tangerine från 2008:
En kärleksförklaring till Bowies rymdtema
För mig handlar den här låten om kreativitet. Låten skrevs under Bowies Ziggy Stardust period, där han explicit skapade ett alter ego för att söka vägar för sin konst och detta lyckades väldigt väl. Jag tycker att Space Oddity är nära det romantiska idealet om författaren som gudomligt inspirerad. Jag ser fantasin och kreativiteten som en inspirationskälla som berikar den fysiskt bundna världen. Space Oddity åskådliggör en alternativ okänd värld som vi kan komma i kontakt med om vi gör som Bowie sjunger: ”leave the capsulel if we dare”. Men det är en farlig resa som man inte vet var den skall sluta
”And I´m flotating in a most peculiar way
And the stars look very different today
Here am I floating round in my tin can far above the world
Planet Earth is blue and therés nothing I can do"
Det är ett universum där inte logik eller förnuftet råder och där föreställningar kan bli ett hot mot den vanliga förnuftiga verkligheten. Samtidigt som det är en trygg värld där man kan luta sig tillbaka med vetskapen om att allt går inte att veta, allt går inte att förstå. Det är känslans värld. Bowies texter tar strid för det ologiska och låter man sig bara förföras så är det tryggt att finna sig i att man inte behöver förstå eller att det begripliga bara är en illusion. Det är därför vi behöver konsten! Den bjuder till något annat och visar på ofullkomligheten och torftigheten i en värld bara uppbyggt på förnuft. Bowie låter oss ta del av sitt alldeles egna kreativa universum och ger oss möjligheten att följa med Major Tom i hans rymdskepp.En kreativ kraft som i låtar med rymdtema som Space Oddity och Life on Mars ger en förnimmelse av oändligheten.
Eftersom vi redan visat en video med Space Oddity så klipper vi in Life on Mars.
Karin
tisdag 1 juni 2010
Lördagsstängt
Kortedala bibliotek
Gamlestadens bibliotek
Däremot är det lördagsstängt redan från och med 5 juni.
Space oddity
/AnnaJ