Reckless av Cornelia Funke

Reckless är en ungdomsroman av den tyska författaren Cornelia Funke. Jag vet inte vad det är med Funke, men hon är en av de få fantasyförfattarna som jag verkligen står ut med. Normalt har jag svårt att ta mig in i fantasyvärldar. Men i Funkes värld landar jag mjukt, som på ett moln av dun, trots att det ofta är ganska mörka historier med tung samhällskritik. Dunkänslan kommer kanske av att Funke ger förklaringsmodeller för världen i sagoskepnad och som läsare hamnar man oförbehållsamt på den goda sidan och det är väl det som ger känslan av välbehag, att om än bara för en stund känna sig alltigenom god.

Funke befinner sig i samma magiska tradition som Michael Ende, kommen ur en annan värld vill jag helst tro. Reckless handlar om bröderna Will och Jakob Reckless som tar sig till en annan värld genom en spegel i vardagsrummet. Will som är den yngste av bröderna drabbas av en sjukdom som sakta gör honom förstenad och till en annan sort.Men Jakob försöker rädda sin bror tillbaka till ett liv som människa. Förändringen är först fysisk men förändrar så småningom också Wills inre, så att han inte längre känner igen sin bror och istället lierar sig allt mer med de onda eller den sort som han förvandlas till (goyler). Historien som är ett äventyr, håller sig spännande genom oväntade vändningar och ett fint språk. Funke väver också in andra sagor som hon ger nya tolkningar av och på så sätt blir Reckless ett mästerverk. Brödernas namn anspelar så klart på ett par andra bröder med samma förnamn, nämligen bröderna Grimm och det är just deras sagor som man kan hitta i Reckless, men på helt andra sätt än man är van vid. Därför blir det också en lustfylld läsning.

Men vad skulle Jakobs sjukdom kunna jämföras med i denna världen ? Att han blev narkoman, gick in i en psykos eller kanske blev klassförrädare? Ja förvandligen av en människa till oigenkänlighet kan ske på många sätt och riktigt stora berättelser ger också oändliga möjligheter till tolkningar.

Det gladde mig också att när jag såg boken i bokhandeln i Hamburg också kunde konstatera att romanen stod på skrythyllan på disken bland andra romaner, för vuxna. På barnavdelningen på biblioteket i Lübeck hade man textat en skylt över boken där det stod "Romanen das Jahres" (årets roman) Något sådant skulle aldrig kunna hända i Sverige, men i Tyskland gör man tydligen inte skillnad på bra romaner och bra romaner.De är stolta över sina fantastiska barn- och ungdomsboksförfattare och skam vore väl annat.

/Karin

Premiär för nya bloggen!

Ohh! Ahh! Jösses vad snyggt! Ja som ni ser har vi en ny layout här på bloggen.
Hoppas ni gillar det.

/AnnaJ och resten av gänget

Med en uppenbar känsla för stil...

/AnnaJ och Karin

Backlash på svenska

Hösten -95 var det i praktiken klart att Mona Sahlin skulle bli landets första kvinnliga statsminister. Men i oktober så briserade Tobleroneaffären. Författaren Petra Ulmanen säger i boken (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, från 1998, att den våldsamma hetsjakten mot Sahlin inte främst berodde på att hon hade missbrukat kontokort.
Historien började fyra år tidigare då nätverket Stödstrumporna bildades. Det bestod av kvinnor som hade posititioner så att de kunde få genomslag i medierna som Maria-Pia Boethius, Agneta Stark, Ebba-Britt Wittström, Nina Lekander m fl. Målet var att förbättra kvinnors villkor, och för att kunna göra det koncentrerade de sig på några få punkter. De saluförde parollen ”Hela lönen och halva makten” och hotade med att bilda ett kvinnoparti. Dessa krav fick stort gensvar i opinionen. Alla partier, utom Ny Demokrati och Moderaterna, ökade andelen kvinnor väsentligt på sina riksdagslistor för att förebygga uppkomsten av ett nytt parti. Efter valet -94 fick vi så en rekordstor andel kvinnor i riksdagen. Mona Sahlin blev jämställdhetsminister och tillika vicestatsminister. Den nya regeringen bestämde också att jämställdhetsarbetet skulle genomsyra varje aspekt av regeringsarbetet.
Men bland allmänheten fanns en stor besvikelse kvar över att Stödstrumporna inte hade bildat ett parti. Istället blev nu flera av dess företrädare anställda i Kanslihuset som sakkunniga.
Samtidigt rådde djup ekonomisk kris och den nedskärningspolitik som fördes drabbade främst kvinnorna. De höga ambitionerna till trots.
Författaren hävdar att ett tungt vägande skäl till att Sahlin tvingades bort var en motreaktion från etablissemanget mot den offensiva jämställdhetspolitik som hon representerade. Några enskilda stödstrumpor försökte mobilisera ett upprop till stöd för Mona Sahlin, och därmed var nätverkets öde beseglat. Den nye statsministern Göran Persson rensade ut de tidigare medarbetarna och förflyttade jämställdhetsfrågorna till periferin.
Samtidigt växte en borgerlig feministisk vision fram och det blev den som satte dagordningen under resten av nittiotalet. Deras budskap var att både den offentliga sektorn och jämställdhetspolitik förtrycker kvinnorna.
Petra Ulmanen säger att hon skrev boken för att hon tycker att det är viktigt att bevara och synliggöra kvinnohistorien.

/leif

Inför After work quizen

Vi vässar våra frågor och laddar för fullt inför nästa veckas After work quiz. I väntan så bjuder vi på en filmsnutt med Galenskaparna.



After Work Quiz
2 december, kl. 19:00
Kortedala bibliotek

Några biljetter kvar

Vem ska trösta knyttet? En teaterföreställning efter Tove Janssons klassiker på Gamlestadens bibliotek lördagen 27 november kl 12.00. Med Teater Pellerin. För barn mellan 3 och 7 år.

Det finns några biljetter kvar att hämta på biblioteket.

Grattis Pippi!

Grattis Pippi Långstrump som idag fyller 65 år! Böckerna om Astrid Lindgrens mest kända figur har översatts till 92 språk och populariteten tycks inte tryta. Fortfarande väcker den nioåriga flickans upptåg både spänning och uppseende. Pippi har även filmatiserats och illustrerats i många variationer men för mig kommer det alltid vara Inger Nilssons rolltolkning som är den "riktiga" Pippi. Låna en bok eller film om Pippi i GOTLIB.

/Anna

Tantvarning

Bor det en liten tant i dig?

Att vara tant är en livsstil så du behöver i och för sig inte vara särskilt gammal för att vara kvalificerad.

När Anna Eriksson fick en 40-års kris gav hon sig ut på tantspaning för att bli av med sin egen tantnoja. Resultatet sammanställde hon i den klämkäcka, och ofta träffsäkra, rikt illustrerade humorboken Tantvarning. Den är förstås söt rosa - som en riktigt tantig bakelse.

Hon sätter fingret på de små detaljerna som gör tanten, som tex att alltid ha en extra påse i väskan ifall man skulle råka på något att handla. Vi möter olika typer som kulturtanten, Tant Raffa m fl, och det finns faktarutor som exempelvis fikabröd för tanter och en lista över vad en tant har i handväskan. För den som törs så finns det förstås också ett tanttest som kan göras med jämna mellanrum.

/leif

Det händer nu

Sofia Nordins Det händer nu nominerades till Augustpriset i år och hon nominerades även 2009 för prisade Natthimmel. Det händer nu är en fin och rak berättelse om populära tonårstjejen Stella, som är hemligt tokkär i sin bästa kompis Sigrid. Hon är så kär så kär så hon nästan spricker och vill skrika ut sin kärlek. Men samtidigt skulle det ju vara katastrof om någon någonsin fick veta, allra värst om Sigrid skulle förstå hur det ligger till. Eller skulle det vara det värsta? Stella brottas med malande tankar om "tänk om..?".

Allting skildras utifrån Stellas tankar och känslor. Jag är alltid positivt inställd till berättelser om icke-normativ kärlek och så även denna gång. Speciellt när det riktar sig till ungdomar eftersom det är så svårt att som tonåring veta var man står och det sociala trycket och samspelet är extra viktigt. Sen är jag lite ovan vid att läsa ungdomsböcker. Jag gillar inifrån-perspektivet men när Stella brevväxlar med en äldre lesbisk dam är ordvalen lite... jobbiga att följa. Typ, ba, säkert osv. Det liksom skär i mig lite, jag är sannerligen ingen språkpolis men att läsa det och att höra det är olika saker. Berättelsen är snabb och lättläst och går kanske inte på djupet riktigt. Vissa komplikationer och händelser sveps snabbt förbi vilket är lite synd. Vad jag menar när jag då säger att jag inte är så van vid att läsa ungdomsböcker är att det kanske fungerar jättebra för en viss ålder. Som mer van läsare kanske man har andra krav, jag vet inte? Är det så? För boken är inte dåligt skriven, tvärtom. Det kanske mer är formen, uppbyggnaden. Asch nu babblar jag på: som ungdomsbok tror jag att den är utmärkt!

Läs den eller rekommendera den för närmaste ungdom. Låna här.

/AnnaJ

Visa & Poesi 25 november

Torsdag 25 november kl. 19.00 är det dags igen

För Visa & Poesi, alltså, på Gamlestadens bibliotek.

Kvällen bjuder på:

Matilda Wahnström - Estradpoet, vinnare av vårfinalen i Göteborgs Poetry Slam 2010

Ida Ivarsson - grubblig vissångerska från Halland

Lyssna på Ida på: http://www.myspace.com/idaivarsson

Robert Meriruoho - Estradpoet, vårfinalist i Göteborgs Poetry Slam 2010

Petter Lantz och Johnny Enqvist - Poet/Vissångare med Tenorsaxofonist

Petter, som givit ut flera böcker med bl.a. palindrompoesi kan man se och höra mer av här: http://surgub.be/

Därefter Öppen Scen

Fri entré

Fika till humana priser

Visa & Poesi - scen för poeter och vissångare, ett samarbete mellan Gamlestadens bibliotek och ABF Göteborg

/Per

Veckans fråga

Förra veckan undrade vi vilken som är den bästa framtidsskildringen och där vann Kallocain, tätt följd av Hungerspelen. Nu undrar vi över vad ni tycker är det värsta med julen? För mig är det jämnt mellan stressen och bristen på Arne...

Rösta i undersökningen här bredvid!

After work quiz

En frågesportkväll fylld med aktuella begivenheter och en och annan historisk händelse. Ta med en vän och fika till självkostnadspris och testa era kunskaper.

Det är fin fina priser som står på spel!

Torsdag 2 december
kl. 19:00-20:30
Kortedala bibliotek

Välkomna!

Feministisk bokcirkel avslutar med Alfahannen

Igår var alltså höstens sista träff med den feministiska bokcirkeln här på Gamlestadens bibliotek. Det blev en del delade åsikter om boken vi hade läst kvällen till ära: Katarina Wennstams Alfahannen. Wennstam har tidigare gett ut de två dokumentära böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman, samt spänningsromanerna Smuts och Dödergök, där Alfahannen är den senaste.

Cirkeln tyckte att boken var bra eftersom den tog upp ett aktuellt ämne med sexism inom skådespelabranschen och synen på offer vid våldtäktsfall. Dock tappade den på att författaren skriver en på näsan lite och vill för mycket. Vissa tyckte även att språket var rent bedrövligt. I jämförelse med de andra böckerna vi läst så faller den ganska platt rent litterärt men om man jämför den med andra böcker i deckargenren tyckte en del att den var bra just eftersom den inte var en typisk deckare. Boken är väldigt lättläst och tyvärr på sina håll ytlig, den framställde karaktärerna ganska onyanserat och klyschigt. Bokens bad guy demoniseras, alfahannen Jack Rappe framställs som enbart manipulativ och ond. Någon liknade det lite vid att se på en film, man kom inte karaktärerna under huden. Jacks manipulering av Emma var en viktig del av boken. De få avsnitt där hans egna misär sken igenom var extra bra. Sedan var beskrivningen av Emma och hennes tankar väl skildrade eftersom de visade på ambivalensen mellan hennes kärlek till Jack och samtidigt rädslan och avskyn för honom som samexisterade. Var går gränsen till en våldtäkt? Två karaktärer har följt med från både Smuts och Dödergök och den sidoberättelsen kändes ganska stereotyp och onödig. Framförallt var det i beskrivningen av sexet som det bara blev för mycket. Dåligt skrivet men framförallt blev det som ett övertydligt exempel på hur bra sex ska se ut, i relation till Jacks och Emmas förhållande.

Vi diskuterade även Wennstams tidigare böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Är spänningsromanerna ett sätt att nå ut med budskapet till en bredare massa? Vi var ganska överrens om att de två dokumentära böckerna är betydligt bättre och att Wennstam i romanform tar upp samma ämnen men inte lika effektivt. Att gå från den ena formen till den andra kanske inte är helt problemfritt. I Alfahannen gick budskapet och åsikterna före berättelsen och det var därifrån känslan kom av att bli skriven på näsan. Dock är det fortfarande viktiga ämnen som behöver belysas.

Vid en jämförelse mellan handlingen och feminismen i Pennskaftet, Rädd att flyga och Alfahannen konstaterades för det första att man brottas med samma problem då som nu, samtidigt som mycket har hänt. Böckerna säger något om samtiden, i Pennskaftet var det kvinnlig rösträtt som var temat, i Rädd att flyga kvinnlig sexualitet och i denna sexism och mäns förtryck av kvinnor. Vilket ändå funnits som element i alla tre böckerna.

Vi får tacka för denna gång, förmodligen blir det en fortsättning på cirkeln till våren. Har man förslag på böcker med ett feministiskt tema kan man gärna ge dem i kommentarerna.

Nu har jag lovat att ge receptet på fudgekakorna som jag bakat till gårdagens träff. De är sjukt goda och smockfulla med socker. Receptet har jag fått från min syster som har fått det av en kompis som verkar ha fått det från Norrmejerier. Ja så är det i Norrland...

Fudgekakor:

200g smör
3 dl socker

2 ägg

1 dl kakao

2 dl vetemjöl

4 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

glasyr:

2 dl grädde

2 dl socker

2 msk sirap

100 g blockchoklad

100 g smör

Till kakan: smält smör i en kastrull, rör ned socker och ägg, rör ned resten. Bred ut på bakplåtspapper i en långpanna. Grädda i 175 grader i ca 15-20 minuter.

Glasyr: Koka allt utom smör i ca 15-20 minuter tills det tjocknar. Blanda i smör och bred sedan över den kalla kakan. Låt svalna och skär i rutor. Mums! (Passar väldigt bra att ätas med en bra bok i knät, se upp för kladd bara...)

/AnnaJ

Grattis!

Till årets Augustprisvinnare, tre kvinnor blev det i alla klasser:
Pris för Årets svenska skönlitterära bok fick Sigrid Combüchen för Spill. En damroman.
Årets svenska fackbok gick till Yvonne Hirdman för Den röda grevinnan.
Årets svenska barn- och ungdomsbok har tilldelats Jenny Jägerfeld för Här ligger jag och blöder.
Alla tre är jag väldigt sugen på att läsa. Och tänka sig vilken tur, imorse hade Här ligger jag och blöder kommit till mig! Kul!

/AnnaJ

What It Is - What is it?

Det formligen flödar av intressanta frågeställningar i Linda Barrys grafiska novell ”What It Is” (Drawn & Quarterly, 2008.
Sida efter sida inbjuds läsaren att fundera kring frågor som på ett eller annat sätt rör medvetande, minne, kreativitet och konst.
Vilka förhållanden finns mellan minne, kreativitet och skapande? Vad är föreställningar/bilder egentligen? Var har de sin hemvist, var finns de under tiden fram till dess de skapas (dyker upp)? Vad är det förflutna vi minns och återberättar egentligen? Bevarade sinneserfarenheter i form av bilder, förnimmelser av smaker, dofter, ljud och beröring? Eller konstrueras de allt eftersom av en kreativ hjärna? Kan man ha samma minne två gånger? Är drömmar och minnen självbiografiska eller fiktion?
Linda Barry har med sitt prisade (Eisnerpriset 2009)alster skapat en på så många sätt fantastisk bok. På en och samma gång en sjävbiografi, en självhjälpsbok för konstnärliga själar med skaparkramp och en handledning i hur man återerövrar barnets ännu oförstörda skaparförmåga.
Med collageteknik värdig en dadaist fogar Barry text och bild, låter urklipp (från tidningar, serier, sagor bl.a.) samsas om utrymmet med kalligrafiskt penselmålade teckningar. Bild och text flödar över sidorna. Tydligt är att den fysiska rörelsen -att röra penseln, pennan över arket för Barry är en utgångspunkt och en direkt ingång till minnet. För Linda Barry är tänkandet före, analyserandet, kontraproduktivt.
”What It Is” handlar om Linda Barrys egen, inte alltför rosenskimrande, uppväxt och är både en resa tillbaka till den tiden (till individen Barry var då) och ett undersökande av (letande efter)den kreativa skaparprocessen.
Att vara delaktig i skapande processer(själv utföra, betrakta,berätta och lyssna till bilder och berättelser) synes Barry vilja säga, är en livsnödvändighet och är what it is.
Jag överrumplades av Linda Barry. Det var så mycket på en och samma gång att det till en början var svårt att få fäste i Barrys horror vacui värld. När det slutar gunga och man tar till sig de branta tankesprången och bildrikedomen börjar det.

Susanne.S/

Museum eller välgörenhetsprojekt? Ett inlägg i biblioteksdebatten.

/Karin & AnnaJ

stentungt

Christina Wahldén är journalist och författare. Hon tar ofta upp svåra ämnen. Självmord, trafficking, våldtäkt och hedersmord är teman som behandlats i hennes böcker. Jag tycker hon är modig som vågar ta upp dessa ämnen i skönlitterär text. Ibland tenderar hon dock att bli lite väl arketypisk i sina personporträtt. Journalistådran med en tydlig ämnesvinkling lyser igenom, som exempelvis i hennes senaste ungdomsroman Fallen flicka som handlar om hedersmord. Se recension i GP.

Även i sin senaste ungdomsroman, I Gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, tar Wahldén upp ett tungt ämne som mord och massvåldtäkter i Kongo. I denna berättelse möter man Ombeni, en tonårstjej som kommer från sydöstra Kongo. En dag kommer en rebellgrupp till byn, dödar Ombenis mamma, pappa och lillebror. Hon och hennes två systrar blir våldtagna och tillfångatagna av rebellerna. Detta är en fruktansvärd krigsskildring och en berättelse om ett mycket traumatiskt livsöde. Ombeni lyckas fly och får tillslut hjälp av en nunna att ta sig långa vägen till kalla och mörka norra Sverige. Här hade man ju hoppats att berättelsen skulle ljusna men tyvärr är Ombenis möte med Sverige allt annat än ljust. Vuxenvärlden sviker – på socialkontoren, på flyktingmottagningen, i skolan och i familjehemmet. Ett par människor och en hund gör dock livet lite lättare. Detta är som sagt mycket tung läsning och i vissa fall kan jag tycka att personpoträtten är lite väl stereotypa. Men det är en bra berättelse med ett slut som faktiskt går mot ljusare toner. Tur det. Annars hade det varit outhärdligt. Denna bok ska man helst inte läsa ensam, vare sig man är tretton eller nittiotre. En liten varning utfärdad alltså – sätt den inte i händerna på någon som vill ha något lättläst och mysigt. Faktatexten i slutet om Kongo och svenskt flyktingmottagande är nödvändig. Bra diskussionsunderlag.
/malin

Fråga mig!

/AnnaJ & Karin

Corpus Delicti

Det är 2058. Sjukdomar är utrotade. Alla lever i en hälsodiktatur där det är en plikt att kontinuerligt rapportera sömn, näringsintag och fysisk träning till myndigheterna. Så är förutsättningarna i Juli Zehs dystopi Corpus Delicti.
Anslaget är spännande. Var går gränsen mellan friskvård och hälsofascism? I vilken utsträckning har vi som individer rätt att missköta oss?
Handlingen är att Mia Holl vill försvara sin bror, som felaktigt anklagats för våldtäkt och därefter begått självmord. Historien utvecklas till en filosofisk tvekamp mellan henne och hälsodiktaturens chefsideolog Kramer. Hennes dröm om ett fritt liv står mot myndigheternas garanterade sunda liv.
Från början var detta en pjäs, och det märks. Förmodligen fungerar materialet bättre i det formatet. Författaren har inte, enligt min mening, lyckats omforma det till en bra roman. Tyvärr känns materialet statiskt och lite tråkigt. Det är synd för författaren slarvar bort ett brännande ämne och ett briljant uppslag.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Diskutera folkbiblioteken i vår julkalender!

Vad ska vi med folkbiblioteken till? Svara med en lucka i julkalendern i KG biblioteksblogg!

Under december månad bjuder vi in till diskussion om folkbiblioteken på vår blogg. Varje dag får en enskild person eller organisation lov att skriva något om folkbiblioteken, i dag eller i framtiden. Vi vänder oss till hela landet och vill gärna ha inlägg av både låntagare och fackmän. Eftersom folkbiblioteken är en skattefinansierad institution som vänder sig till alla invånare i samhället så borde det vara en angelägenhet för alla. Hur skall framtidens folkbibliotek se ut? Vilka brister har dagens folkbibliotek? Dessa är några av de frågor som vi tror att ni vill diskutera.

Vill ni vara med så skicka ert bidrag i en word-fil till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

Vi tar emot bidrag fram till den 23 december, men ni får gärna lov att skicka in förslag till innehåll i luckorna d.v.s. debattinlägg redan nu.
Man har viss frihet i formen på inlägget, i vilken form man vill skriva eller om man kanske vill skicka in ett filmklipp (i så fall en längd på högst 4 minuter). Vill man skriva under pseudonym går det bra men då vill vi att ni skickar er riktiga identitet till oss. Vi förbehåller oss rätten att själva välja ut vilka bidrag som kommer med, men förespråkar åsiktsmångfald. Någon ersättning utgår ej.

Hälsningar
Kortedala och Gamlestadens bibliotek

Ett inlägg i biblioteksdebatten: Visioner, finns dom?

/AnnaJ och Karin

Veckans fråga

Beträffande förra veckans fråga så trodde de flesta att boken skulle samexistera med digitala varianter i framtiden.
Så till veckans fråga. Jag har alltid gillat att läsa framtidsskildringar, och då framför allt dystopier. I tonåren slukade jag klassikerna som Orwell, Boye, Bradbury, Clarke, Zamjatin m fl.
Men det har kommit några bra på senare år som Metro 2033, Hungerspelen och Vägen för att nämna några.
Rösta här till höger på den bästa framtidsskildringen som du läst.
/leif

Hungerspelen - slutet

Den avslutande delen i Suzanne Collins succétrilogi Hungerspelen heter Revolt. Serien inleddes med Hungerspelen och fortsatte med Fatta eld. I en nära framtid är Amerika en totalitär diktatur och regimen styr med järnhand och manifesterar sin makt med en sällsynt grym dokusåpa där 24 pojkar och flickor slåss på liv och död tills bara en återstår.
Katniss har som segrare i spelen blivit en symbol för upproret mot diktaturen och rebellerna vill utnyttja henne för sin sak. Hon tvekar, vad hon än väljer så kommer många människor att dö.
Det råder fullt inbördeskrig och alla medel anses tillåtna. Civilbefolkningen offras hänsynslöst. Hela kriget direktsänds i TV. Upprorsmakarna har en spelledare som styr kriget och ser till att det blir rätt bilder i rutan. Motvilligt går Katniss med på att låta sig användas som propagandasymbol. Men vem är vän och vem är fiende?
Det är spännande och välskrivet, men jag tycker att den här sista delen inte är lika bra som de två första. Men dom var å andra sidan riktigt, riktigt bra. Frågor väcks om vem som egentligen är god eller ond? Hur ska vi kunna veta vad vi ska tro på? Vad är rätt för en själv?

Låna böckerna i Gotlib.

/leif

Dikter av fångar, som fångar

Det är inte ofta jag läser dikter, det är inte det första jag väljer. Men när jag stod framför nyhyllan på biblioteket så fångade Pockettidningen R min uppmärksamhet med I statens blommiga nattlinne - Dikter av fångar. Det en samling av interners dikter från 70-talet fram till idag. Det är svårt att sätta sig in i situationen att vara inlåst och frihetsberövad men ändå finns det igenkänningsfaktorer med livet utanför murarna. Längtan, bekräftelsebehov, vem kan man lita på... Dikterna ger en bild av livet där inne och att det kanske inte är helt lätt att komma ut heller, en erfarenhet som vi vet att inte bara fångar delar.

/Anna

Hjärta och smärta

När Gunnar Ardelius debuterade med Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himlans mycket år 2006 så fick jag läsa boken innan den var en färdig bok, eftersom jag skulle recensera den för Bibliotekstjänst (BTJ). Det var en läsning som gav mig självförtroende, eftersom jag då var ny lektör på BTJ men ändå verkligen förstod att det var en bok som fler än jag skulle tycka var märkvärdigt bra, och så blev det. Boken belönades med debutantpriset Slangbellan och Augustprisnominerades.

Boken är en kärlekshiststoria i kortprosa om tonåringarna Betty och Morris. Nu har Ardelius skrivit en fortsättning, Bara kärlek kan krossa ditt hjärta, som är en roman om Morris. Betty är i bakgrunden, dyker upp lite då och då, som kapitlet som skall avslutas, men som ändå dröjer sig kvar. Berättelsen handlar också om Morris förhållande till sina föräldrar och hur han blir tillsammans och kär i Lena.

Morris föräldrar är skilda. Morris som går i gymnasiet bor tillsammans med sin mamma. Hon bantar, får distanshealing och letar efter kärleken. Morris träffar sin pappa så gott som varje dag. De joggar tillsammans. Pappan är bipolär och Morris slåss en del med tankar om sina likheter med fadern. I slutet av boken åker han tillsammans med sin pappa och sin flickvän Lena på vad de kallar ett träningsläger i Malmö. De tränar för att springa halvmara och då det händer något verkligt ödesdigert.

Det är en stillsam berättelse om svårigheten att vara ung i en värld där de vuxna mest är upptagna av sina egna problem. Det är fin beskrivning av Morris kärleksproblem, förhållandet till pappan och om hur han försöker fjärma sig från sin mamma och den närhet som finns som en självklarhet eftersom de bor ensamma i en lägenhet. Mycket i romanen handlar också om att bli vuxen och att se sina föräldrar i ett annat ljus. Men främst är det kanske en bok om olika dimensioner av hjärta och smärta.

Jag tycker det är en välskriven bok som är skriven med ett känsligt språk om en klassisk ungdomsproblematik, som ständigt behöver uppdateras med berättelser för nya tider. Jag har funderat lite på övergången från kortprosan i den första berättelsen till en roman, men har inte hittat något bra svar. Vilka bevis har jag för att det verkligen är samma personer som det skrivs om? Att det är samma författare och att personerna har samma namn är inte svar nog för mig, för det här känns så annorlunda. Det är som att namnen bara är ett trick för att lura läsaren att tro det är samma personer som i succédebuten. Men när allt är färdigläst så lyckas jag ändå övertygas om att det är samma Betty och samma Morris som i första boken. Jag vet bara inte hur det gick till.
/Karin

Inlägg i bibliotekdebatten om mediainköp

Frihet är det bästa ting...

I debattboken Till frihetens försvar argumenterar Dilsa Demirbag-Sten och Per Bauhn kraftfullt mot vad de kallar den normativa multikulturalismen, som de menar har växt fram de senaste årtiondena. Detta är en föreställning att kulturell tillhörighet kan kopplas samman med specifika moraliska rättigheter och skyldigheter för en grupp. Den idén hotar individernas fri- och rättigheter, i religionens och kulturens namn, säger de.
Författarna hävdar att det är individerna som skapar kulturer, och inte tvärtom, och att medborgerliga rättigheter och skyldigheter är oavhängiga av kulturell identitet. Istället är det den enskildes rätt till frihet som är det grundläggande. Tanken om lika rättigheter för alla är den bästa lösningen på svåra frågor i ett mångkulturellt samhälle, anser de. Vare sig det gäller rätten att bära slöja, äktenskap, religonens roll i samhället etc, etc. Respekterar vi inte individens rätt till frihet så kan vi varken ha kultur eller demokrati.
Vidare säger de att främlingsfientlighet och multikulturalism är varandras spegelbilder. Båda dessa tankemodeller reducerar individerna till bärare av gruppidentiter och man vill ge eller ta ifrån individer rättigheter pga deras kulturella eller religiösa bakrund.
Den normativa kulturalismen hotar att inskränka såväl den personliga friheten som yttrandefriheten i stort menar de, och dessutom kan den leda till motsättningar mellan olika grupper i samhället när den omsätts i praktisk politik, då den snarare motverkar integration än bidrar till den.

/leif

Bloggar om bibliotek

Debatterandet om bibliotek i bloggvärlden är aktuellt inte bara här utan på en mängd andra sidor. BibloBuster har lagt ut en lista på bloggar som skriver stort och smått om biblioteksfrågor. Kolla själv: Biblioteksbloggar

/Anna

Veckans fråga!

Förra veckan frågade vi om ni kunde tänka er att läsa Carl XVI Gustaf: den motvillige monarken och resultatet visade att nejsidan vägde över ganska rejält, eller i alla fall att ni var tveksamma. Denna vecka undrar vi vad ni tror om den tryckta bokens framtid. Kommer den att finnas kvar om 20 år eller är det digitala lösningar likt läsplattan som kommer att dominera? Rösta i veckans fråga i spalten till höger.

/AnnaJ

Länkskafferiet

Länkskafferiet är en hemsida med länkar till 4500 webbplatser och andra digitala lärresurser. Länkarna riktar sig till elever, pedagoger, bibliotekarier och andra nyfikna som tex föräldrar. Jag blev extra förtjust när jag fick se alla ugglor i trädet som representerade olika ämnen. Prata kan de också!
Klicka på bilden ovan eller gå in på: http://lankskafferiet.skolverket.se/

/Anna

Ett inlägg i biblioteksdebatten: Det nya biblioteket

/AnnaJ och Karin

Föreläsning: Stress

Hälsoteket och Kortedala Bibliotek bjuder in till en föreläsning om STRESS.

Lagom är bäst!
Men vad är stress och vad händer i kroppen?
Vad kan jag göra själv när jag är stressad?
Teori varvas med praktiska övningar.

OBS! OBS! OBS! NY TID!
När; 11 november kl 19-20.30
Var; Biblioteket Kortedala Torg

VÄLKOMMEN

Känslans kommunikation

" Det som är värt att göras, är värt att göras dåligt, så att vi gradvis lär av misstagen"
Marshall Rosenberg


Nonviolent Communication, som även kallas Giraffspråket, är ett empatiskt sätt att tala och lyssna som utvecklades av den amerikanske psykologen Marshall Rosenberg på sjuttiotalet. I boken Giraffspråket: känslans kommunikation en väg till kontakt och förändring, beskriver Anne-Christine Smith det här kommunikationsverktyget.
Inledningsvis förklaras Giraffspråkets fyra grundläggande steg. Först gäller det att skilja på vad vi verkligen ser och hör (observerar), och vår egen tolkning av detta. Sedan ska vi bli medvetna om vad vi känner, och det utan att analysera eller skuldbelägga någon. Därefter kommer det tredje steget , som är det viktigaste, där vi uttrycker våra behov inför oss själva och andra. I det sista steget ska vi framföra våra önskningar på ett konkret och positivt sätt.
Vi behöver också kunna plocka fram vår empati då vi lyssnar på andra människors känslor och behov och vi kan då på motsvarande sätt använda den här modellen.
Syftet med NVC är att vi ska få bättre kontakt med såväl andra som oss själva genom att vi kommunicerar våra våra känslor och behov, med fullt ansvar för oss själva och med medkänsla. Tanken är att om vi vågar öppna oss lite grand ,och visa våra känslor och vad vi står för, så leder det till att våra medmänniskor kommer att lyssna mer på oss. En bärande tes är att sann kommunikation förutsätter att vi i varje ögonblick är beredda att ändra vår ståndpunkt.
Det här är en pedagogiskt anlagd bok som avslutas med exempel på praktiska övningar i ämnet.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Kura skymning 8 november på Gamlestadens bibliotek

/Per

Min kamp av Karl Ove Knausgård

Foto: Christina Ottosson
Jag såg ett teveprogramm för ett tiotal år sedan där John Irving sa något om att riktiga författare använde sig av fantasi och fabulerande men att skriva en roman där man bara använde sigav självbiografiskt material var något annat än att författa.



Jag minns att jag tyckte att Irving med denna hållning till romanskrivande var sprungen ur en tradition av sagoberättare med bland andra Selma Lagerlöf, Nikolaj Gogol och Boris Vian, som jag gärna läste, då jag var trött på den samtida litteraturen där allt för många författare skrev romaner om författare som skrev romaner eller om sammanträffande på barer i andra länder. Det var på sätt och vis som att den svenska romanen försökte vara som bilderna i Christer Strömholms Vännerna från Place Blanche, men utan att komma riktigt nära vare sig nerv elller orginalitet. Jämsides med detta pratade man om den postmoderna berättelsen som något upplöst utan början och slut. Det var heller ingenting som jag kunde greppa eller kände någon särskild entusiasm inför.

Det här skriver jag för att förklara att jag inte alls var särskilt positivt inställd till Karl Ove Knausgårds Min kamp. Men jag var nyfiken, eftersom den fått så mycket uppmärksamhet och för att det var något ganska genialiskt att kalla böckerna för Min Kamp , ett slags klargörande över författarens distans till sig själv i och med anspelningen på Adolf Hitler. Det är väl också det som blev mitt huvudtema i läsningen av boken, att författaren sätter sitt liv i en filosofisk kontext och gör det till stor litteratur, för jag tycker att det är riktigt bra.

Knausgård har ett eget sätt att bryta ner allt i beståndsdelar och skapa ett sammanhang mellan ting och händelser. Det är en ruggig berättelse, om en sons uppriktiga avsky för sin far. Men det är också en modern berättelse skriven i en tid då jaget som varumärke är ett ständigt tema och ett bevis för att berättelserna finns i våra liv och att vi själva kan hitta början och slut. Det är inte bara Knausgård som visat att samtidsromanen har kommit loss. Jag tror tveklöst att 2010-talet kommer at bli ett sjuhelvetes romandecennium. Det här är bara i början. Hurra hurra hurra hurra!
/karin

Veckans fråga

I förra veckans fråga så identifierade sig flest med Ronja Rövardotter men det var på håret. Anna i Barnen från Bullerbyn kom tvåa direkt efter.

Den här veckan undrar vi vad ni tycker om den omdiskuterade biografin om kungen som kommer ut den 9 november. Är hans hemligheter och privataste privatliv intressant? Kommer du att läsa den? Rösta i veckans fråga som du hittar i spalten till höger ----->

/Anna

Lyssnarjury till Sveriges Radios Romanpris

Apropå radio så söker Sveriges Radio nu en lyssnarjury på sju personer som ska läsa sex svenska romaner utgivna under 2010. Tillsammans ska juryn sedan utse den bästa boken och författaren tilldelas Romanpriset 2011. Fram till 15 november kan du skicka in en motivering om varför just du ska få vara med i lyssnarjuryn. Så om du gillar läsning och bokprat är det bara att börja fila på brevet! Läs mer här!

/AnnaJ

Var med i radions bokcirkel om Jayne Eyre

I går började Sveriges radios bokcirkel om Jayne Eyre av Charlotte Brontës. De som pratar i radion om boken är Alexandra Coehlo Ahndoril, Björn Ranelid och Johan King. Men som vanlig läsare kan du chatta med Alexandra, Björn och Johan efter programmen. Radion vill också ha kontakt med cirklar som vill läsa boken med dem. En länk till första programmet och information om bokcirkeln finns här.

/Karin

Inte bara sushi

Sushi är det första de flesta tänker på då de hör orden japansk mat. Men det japanska köket är mångsidigt vilket Emi Komatsuzaki visar i sin kokbok Inte bara sushi! ; japansk vardagsmat. Hon har bott i Sverige i många år och hon gjorde den här boken till sin son som ville ha recept på god och hälsosam vardagsmat.
Japan är omgivet av hav så naturligt nog äter landets innevånare mycket fisk men ris och rikligt med grönsaker hör så gott som alltid till en japansk måltid. Svamp, bambuskott och bönor är vanliga råvaror och måltiderna består oftast av flera olika smårätter som serveras samtidigt.
Porslin och upplägg är lika viktigt som smaken. Vilket vi får rikligt med tillfällen att studera i den här boken tack vare Juki Nakamuris läckra bilder, och han har kryddat dessa med vackra foton från japanska landskap och vardagsinteriörer.
Det här är en lättfattlig och närmast komplett kokbok med ett varierat utbud där ca hälften av de dryga sextio recepten är vegan eller vegetariska.

/leif

Ett inlägg i biblioteksdebatten: kontraproduktivitet och kåranda

/Karin och AnnaJ

Aimée och Jaguar

Aimee och Jaguar av Erica Fischer är en snyftbok och vad kan inte passa bättre nu när vi är inne i november? Under andra världskriget träffas Lilly och Felice och deras vänskap blir till en kort men passionerad romans. Fischer skriver även rätt mycket om de historiska händelserna under perioden, vilket jag tycker skulle kunna kortas ner lite men man får en tydlig förståelse av vilken kontext kvinnorna lever i. Detta har även betydelse för deras relation och krånglar till det ytterligare när Lilly får veta att Felice är judinna och jagas av Gestapo... Boken är baserad på intervjuer av Lilly och läsaren får ta del av kvinnornas brevväxling. Mycket läsvärd biografi men som sagt ha pappersnäsdukar i beredskap.

/Anna

Låna boken i GOTLIB.