Bilderna är bedövande vackra och suggestiva. Hon fångar landskapet och karaktärerna med sina flyhänta teckningar. Tidsandan är på pricken och det är lite lagom vemodigt och mycket stämningsfullt. På det hela är det en begåvad skildring av hur det kan vara att vara ung. Samtidigt inrymmer den en del diskussioner om meningen med konsten och dess roll i samtiden.
Jag tycker att den här boken är betydligt bättre än fjolårets August & jag. Det är utan tvivel befogat att Anneli Furmark av många anses som en av de mest lovande unga svenska serietecknarna. Givetvis inser jag att det är medvetet som hon har gjort den här berättelsen lite sävlig, men jag skulle önska att hon i sina framtida skapelser för in lite mer nerv, tempo och dramatik.
/leif
2 kommentarer:
Snälla, skriv inga inlägg med LJUSBLÅ text. Det blir ju oläsligt.
Tack för påpekandet Janne.
Nu har jag ändrat till en färg som jag hoppas fungerar bättre.
Skicka en kommentar