Mumin 65 år!

Mumin jubilerar

I år firar man runt om i världen en naiv och högst empatisk liten tjockis 65-års jubileum. Närmare bestämt firas att det är 65 år sedan den första boken om Mumin, Småtrollen och den stora översvämningen, gavs ut 1945.

Mumin som tecknad figur föddes emellertid redan någon gång på 1930-talet– det finns inte ett exakt födelsedatum – och enligt en historia uppstod han efter ett smärre gräl av filosofisk art mellan Tove Jansson och hennes bror. När argumenten i grälet tröt, och Tove såg sig förlorad, sprang hon till sommarställets utedass och ritade i vredesmod den fulaste varelse hon kunde tänka sig. Den första Mumin var född!

De tidigaste figurerna såg mest ut som spöken eller som hatifnattar och var ibland vita och ibland svarta. Figurerna var smalare i kroppen och hade en lång smal nos, spetsiga öron, två ben och ingen svans. Så småningom, när Tove utvecklade det lilla trollet som signum för sina illustrationer i tidskrifter, blir han ”rundare och mindre kritisk och skaffar sig familj och bekanta och hus, just som det brukar gå i efterhand”.

Den första textboken om Mumin kom till under finska vinterkriget, till vilket brodern inkallats, och konstnärinnan Tove tyckte då att det ”kändes gagnlöst att måla [för] hela världen var upp och ner. Färgerna dog, allt blev grått”. Orden fick ersätta färgerna och blev en väg bort från oroliga tankar.

Utöver Småtrollen och den stora översvämningen, skrev Tove Jansson ytterligare 8 textböcker om Mumin och illustrerade tre bilderböcker (from 1969 är det brodern Lars som tecknar Mumin). Böckerna finns översatta till över 40 språk.

• Kometjakten (1946); kometen kommer (1968)


• Trollkarlens hatt (1948)


• Muminpappans bravader (1950); Muminpappans memoarer (1968)


• Farlig midsommar (1954)


• Trollvinter (1957)


• Det osynliga barnet (1962)


• Pappan och havet (1965)


• Sent i november (1970)

Bilderböcker: Hur gick det sen? (1952), Vem ska trösta Knyttet? (1960), Den farliga resan(1977).

Det är alltså flera generationer som har ett förhållande till Mumindalen med dess mångfald av invånare. Och kanske är det precis mångfalden som är muminvärldens främsta styrka, att Jansson i sina böcker låter olika/olikhet vara det som ger liv åt världen. Jansson införlivar både det stora och det lilla som ryms i livet och räds inte att visa på människans komplexitet med alla hennes behagliga och mindre behagliga sidor. I böckerna kan vi känna igen oss i dalmänniskornas längtan, frustrationer och rädslor.

I bibliotekets utställningsfönster pågår just nu en utställning med böcker, om och av Tove Jansson, och fantastiskt fina figurer från muminvärlden tillverkade av Laila Svanholm.

Susanne