$uperclass

Aldrig i mänsklighetens historia har så få haft så mycket makt. De rikaste två procenten av jordens befolkning äger över hälften av jordens tillgångar.
I sin bok $uperclass – hur den nya globala makteliten styr världen, visar David Rothkop hur oerhört koncentrerad den ekonomiska makten är, och han kartlägger makthavarna och deras nätverk. De är ca 6000,givetvis är de flesta vita västerländska herrar i sextioårsåldern, 94 (!) % av dem är män. De styr regeringar, storföretag, media, militärkomplex, finansinstitut, religioner och terroristgrupper.
Författaren har själv rört sig i de kretsarna då han har varit vice handelsminister hos Clinton, han har arbetat för Kissinger, han är skribent i New York Times, Washington Post och Financial Times, och han är nu verksam som rådgivare åt internationella storföretag och politiker.
Det är ingen lättläst eller lättsmält bok men det är en initierad skildring av den styrande globala superklassen gjord av en skribent som är personlig vän med många av dem, och mot den bakrunden är det tankeväckande hur hårt han dömer dem.
Enligt författaren är de en samling samvetslösa narcissister som totalt saknar medkänsla med sina medmänniskor, och allt de gör syftar till att bibehålla och öka den makt och rikedom de tillförskansat sig.
Han slår hål på myten att en fri marknad grundas på förnuftsmässiga beslut. Genom intervjuer med makthavare visar han att de viktiga besluten, t ex i organisationer som Världsbanken och Internationella Valutafonden, tas på informella möten och styrs av egenintressen och vänskapslojaliteter. Superklassen är en homogen grupp som pga. att de har snarlika intressen naturligt fattar beslut som gynnar varandra.
Tråkigt nog publicerar han ingen namnlista. Hans motivering härför är att personerna byts ut för snabbt för att en sådan skulle bli meningsfull.
Rothkops slutsats av sin granskning är att den styrande klassen är en fara för världen då de ökande klyftor som deras maktutövning medför leder till instabilitet. Han hävdar att de behöver kontrolleras av ett nytt världsomspännande demokratiskt organ, så att det kan bli jämvikt mellan marknad och stat, mellan tillväxt och jämlikhet och mellan frihet och rättvisa.
Hur det skall gå till i praktiken säger han dock inget om.
Det är också lite synd att boken skrevs före den stora ekonomiska krisen.
Min i allra högsta grad amatörmässiga reflektion är att nu tror jag mig förstå lite om orsakerna till krisen, samt att det blir lite mer begripligt varför så gigantiska pengasummor förs över från staten till finansinstituten( i synnerhet i USA), och varför dessa pengar tycks försvinna i enorma svarta hål på nolltid.

Låna $uperclass i Gotlib.
/leif