Metro 2033

Dmitrij Gluchovskij har i Metro 2033 skapat en dystopisk, postapokalyptisk värld i Moskvas metro. Jorden har blivit förstörd i ett kärnvapenkrig och är obeboelig för människan. Istället har de få överlevande Moskvaborna tagit sin tillflykt till Moskvas tunnelbanesystem. Allt som allt ett tiotusental personer. På ytan är strålningen och muterade varelser ett ständigt hot och mutanterna har även lyckats ta sig ned i själva metron. Livet i metron är inte en dans på rosor. Stationerna där överlevarna bor har förvandlats till små stater där olika religioner, ideologier och styrelseskick har makten, och dessa strider ofta med varandra. I tunnlarna härjar oförklarliga faror och det eviga mörkret. Unge Artiom, som knappt minns livet på ytan, bor på stationen VDNCh, som angrips av "de svarta", blodsugande varelser som sätter skräck i metrons invånare och hotar mänsklighetens sista utpost. Artiom måste bege sig ut på en farlig resa genom tunnlarna, där vad som helst kan vänta bakom nästa hörn, på ett uppdrag för att rädda VDNCh och i förlängningen hela metron. På resan stöter han på den ena faran efter den andra, både i form av mutanter, övernaturliga fasor och fanatiska människor.

Detta är en bok som tilltalar mig i allra högsta grad, jag älskar postapokalyptiska historier. och Metro 2033 gör mig inte besviken på den punkten. Det är ruskigt, oerhört spännande och fascinerande. De ryska namnen är långa och svåra att uttala, men jag blir samtidigt väldigt intresserad av Ryssland och Rysslands historia. Boken är svår att lägga ifrån sig, och kommer även ut som TV-spel. En filmatisering borde väl vara på gång tycker jag. Med detta sagt har jag ändå några små invändningar: ibland blir storyn lite för otrolig, övernaturliga saker blandas in när det redan är fantastiskt så det förslår med t. ex. strålningens påverkan på naturen och evolutionen, fast vad som är verkligt och inte är svårt att säga. Artiom kommer ibland undan från faror på ett lite väl mirakulöst sätt, även om detta är något som diskuteras i boken. Och var är kvinnorna? Detta är nog det största minuset: i en värld där det värsta redan hänt, varför är kvinnorna förpassade till att ta hand om barnen. Om man står inför ett hot mot mänsklighetens överlevnad, är det då verkligen troligt att männen "skyddar kvinnor och barn" och tar till vapen, borde inte kvinnorna också kunna strida? Överhuvudtaget är det inte med någon kvinna bland karaktärerna, det är hårdföra män som det handlar om. Någon enstaka gång nämns en mamma, en liten flicka eller grupper av prostituerade kvinnor. Försöker författaren göra en poäng av att man i hårda tider går tillbaka i samhällsutvecklingen eller är han helt enkelt, vilket jag misstänker, helt omedveten om den mansvärld som han har skapat i Metro 2033? Sammanfattningsvis: en oerhört spännande bok med en tråkig (icke existerande) kvinnoskildring.

Se om boken finns inne i katalogen: Gotlib.

/AnnaJ