På 1930-talet bildades allmännyttan som ett verktyg för att ge alla en bra och billig bostad. Bostadsbyggandet, även det privata, subventionerades med statliga lån. Systemet avskaffades på nittiotalet och bostadsbyggandet sjönk till en rekordlåg nivå. Förebilden var Margaret Thatcher som rivstartade sin samhällsrevolution med att ta bort hyresregleringen och med att sälja ut en miljon (!) kommunala bostäder.
Författaren skildrar i boken i huvudsak ombildningen av hyreslägenheter till bostadsrätter i Stockholm. Det är ju där som förvandlingen har varit störst och snabbast. Bostadsbristen är också som störst där.
Han menar att bostadspolitiken har avvecklats och att politikerna har frånhänt sig instrumenten för att påverka tillgången på bostäder. Nu är det istället upp till var och en att slå sig fram. Några blir vinnare och andra förlorare. Ungdomarna är tyvärr paradigmskiftets stora förlorare. Ni kan läsa mer om ungdomars situation på bostadsmarknaden i Susannes blogginlägg Hem ljuva hem från i somras.
Givetvis finns det en motbild till Wernes åsikter. Förespråkarna av den marknadsliberala lösningen vill ta bort hyrestaket för att få balans mellan utbud och efterfrågan. När hyrorna rusar i höjden i attraktiva områden kortas köerna där och omvänt, menar de, kommer hyrorna att sjunka i områden där ingen vill bo.
Werne hävdar att de senaste tjugo årens utveckling är ett kvitto på att bostadskrisen aldrig kan lösas om inte staten tar ett visst ansvar för bostadsbyggandet.
Låna boken i Gotlib.
/leif
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar