torsdag 24 mars 2011

Mot ljuset: emancipation på flera plan

Jag säger det med en gång; Elin Boardys andra roman Mot ljuset är oerhört bra! Läs den! Jag sträckläste den under helgen och var totalt uppslukad. Med den hyllade debutromanen Allt som återstår, visade Boardy vad hon går för, en författare att hålla ögonen på. Även om Allt som återstår var en oerhört säker debut känns Mot ljuset säkrare i tonen, som att författaren har mognat in i rollen. Detta kan dock vara en efterhandskonstruktion, eftersom Boardy känns som en så van och erfaren författare att jag möjligen letar efter något som redan är. Debuten utmärktes av ett ganska säreget språk, vilket känns igen i Mot ljuset, samtidigt har det tonats ned (utvecklats?) och anpassats efter just denna boks speciella karaktär.

Vad handlar den då om? 23-åriga Elly från Göteborg följer med sin yngre syster Annie och hennes man Laurids på deras bröllopsresa till Malaya. Det är precis efter Andra Världskrigets slut och Annies danske make ska praktisera som läkare på plantagerna i Malaya. Med i sällskapet är även Laurids vän Niels. Elly själv är kartritare med konstnärsambitioner. I den kvava djungeln i Malaya börjar Elly sakta upptäcka sig själv. Medan Annie är behaglig och växer in i hustrurollen vantrivs Elly i de åtsittande och obekväma kvinnokläderna, hon avundas männen deras självklara sätt, ifrågasätter att hon som kvinna ska behöva skyddas. Hon betraktar sin omvärld, tecknar och börjar få upp ögonen för en annan värld. En värld med sociala orättvisor. Samtidigt blir hon intresserad av den upproriske Niels och under ytan bubblar missnöjet på plantagerna. Läget i landet blir allt mer instabilt och Elly kämpar både med att finna sig själv och sina relationer till det övriga sällskapet.

Detta är en vackert berättad historia som är både stillsam och fängslande. Det finns ett driv i berättelsen som gör den svår att lägga ifrån sig. Boardy arbetar mycket med stämningar och lyckas måla upp en värld som känns oerhört närvarande. Hela tiden utifrån Ellys tankar och tolkningar. Som läsare kan man ana vartåt det barkar men vet samtidigt inte mer än vad Elly uppfattar. Mot ljuset innehåller en del överraskningar och språket är vackert och finstämt fylld med välskriven dialog. När jag lagt ifrån mig den vill jag bara ha mer, mer, mer. Varför kan den inte fortsätta i all evighet? Detta är en berättelse som jag kommer att bära med mig länge och jag önskar att Elin Boardy kunde komma ut med en bok i veckan, minst.

Låna den här.

/AnnaJ

Inga kommentarer: