Ammonite

Efter minutiösa förberedelser lämnar soldaten och antropologen Marguerite Angelica Taishan (Marghe) rymdstationen Estrade för att stiga i land på planeten Jeep. De många luftslussarna stängs igen bakom henne och så även vägen tillbaka. Marghe är antropolog som kommer till den bebodda planeten för att testa ett nytt vaccin mot det dödliga virus som drabbar alla som kommer dit, som dödar alla män och en tredjedel av kvinnorna. Hon vill utforska den värld där kvinnorna reproducerar sig själva, en värld av odjur, elektriska stormar, och en mänsklig kultur som levt och utvecklats till något unikt under de århundraden som gått sedan människor först kom till planeten.

Marghe ger sig ensam ut på en vansinnesfärd rakt ut i kylan och hon möter många minst sagt svåra hinder på vägen i denna skickligt dramaturgiserade berättelse som dessutom innehåller fantastiska miljöskildringar med stor detaljrikedom och intressanta biologiska resonemang. Det mest centrala i den här berättelsen är dock den inre resan – kvinnornas (och framförallt Marghes) utveckling i mötet med en ny kultur och mötet med sig själv. Hon färdas dessutom bokstavligen runt i sitt eget inre eftersom hon besitter en kroppskontroll utöver det vanliga.

För mig som inte är så van vid att läsa på engelska blev det långsam läsning med fördelen att Nicola Griffiths berättelse räckte längre. Jag kan dock varmt rekommendera ordlistan på slutet, för den innehåller massor av ord som inte förekommer någon annanstans än i Ammonite.

Griffiths uttalade avsikt med boken är att den ska vara en motkraft mot alla de böcker i genren med stereotypa kvinnoskildringar och unken kvinnosyn. Andra böcker av Griffith i Gotlib. Tyvärr finns ingen ännu översatt till svenska.

/Malin