Udo och Allan lever tillsammans. Udo Bismarck arbetade när han var ung som flygare inom militären. Allan Lindström sålde lampor i en affär. Nu är de ett gammalt strävsamt par som glidigt isär. Udo är bister och tvär. Men så händer något.
”Udo” viskar Allan och rör vid Udos hand.
”Ta oss härifrån, till drömmarnas land.
Jag tror att balkongen är en hemlig perrong.
Jag har sett duvor lyfta och försvinna.”
Sedan somnar båda två
i soffan i sin lilla vrå.
Drömmen ger Udo sina forna vingar tillbaka. Ut över staden flyger Udo och håller Allan under sig som ett roder. I drömmen tappar Udo Allan ner i mörkrets grund medan han själv flyger vidare.
När de vaknar efter drömmens otäcka färd, minns de ungdomens ljuva tid. De tar varandra under armen ut på en promenad och konstaterar. ”Man kan vara två. Den ena kan förklara och den andra kan förstå varför mörkret är så stort och stjärnorna så små.”
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar