Nej detta är inte ett inlägg om TV-spel. Likt hjälten Link ger sig dock Lina Neidestams Zelda ut på jakt, men inte efter en prinsessa, utan i ett sökande efter sig själv. Första seriealbumet om feministen Zelda var uppfriskande och vasst med glimten i ögat. I detta uppföljande album har det precis tagit slut med pojkvännen och Zelda börjar på konstskola för att förverkliga sig själv. Det blir inte så mycket konststudier som sexstudier och vilda debatter om könsroller och en del avundsjuka på mer lyckade studenter. Zelda är befriande för att hon är så rättfram och samtidigt både klyschig och motsägelsefull. Hon står benhårt fast vid sina ideal, så länge som det passar henne. Serien är skapad med en stor dos självironi vilket jag uppskattar. Det är lättsamt och tänkvärt på samma gång och snyggt tecknat. Ibland upprepar sig Neidestam väl mycket och vissa poänger försvinner i och med att de är förutsägbara, vilket är trist men samtidigt hör det till Zeldas charm att hon är så förutsägbar och gör samma misstag om igen. Hon är med andra ord precis så klyschig, velig och motsägelsefull som vem som helst. Bara lite roligare, framåt och tuffare. Låna Zelda 2 här.
/AnnaJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar