Kurdo Baksi må ha grumliga motiv för skapandet av sin bok Min vän Stieg Larsson, men resultatet har blivit rätt intressant. Enligt egen utsago har han skrivit boken för att lyfta fram hans envetna kamp, så att denna inte skyms av Larssons litterära framgångar. Jag förstår dock inte hans resonemang. Det som slår mig vid läsningen av hans bok är att Millenniumtrilogin framstår som en en logisk fortsättning på Stiegs livsverk.
Det remarkabla med böckernas gigantiska framgångar är att de är så starkt feministiska. Glasklart visar de hur mäns våld mot kvinnor genomsyrar hela samhället. De har dessutom det radikala budskapet att kvinnor måste göra motstånd, måste försvara sig. Visserligen har andra sagt samma sak förut, men ingen har väl fått sånt genomslag?
Hans arbetskamrat Baksi säger själv att i princip allt Larsson skrev på ett eller annat sätt skildrar kvinnor som blir utsatta, misshandlade och mördade för att de stod upp mot patriarkatet.
Den här boken tecknar inget fullödigt levnadsporträtt .Främst skildras författarens yrkesverksamma liv. Fram träder bilden av en person som verkligen brann för sin kamp för demokrati, jämställdhet och alla människors lika värde.
I ett utslag av den svenska avundsjukan har det flammat upp en nonsensdebatt om vem och hur egentligen Stieg Larsson var. Det skulle vara betydligt fruktbarare med en diskussion om vad böckerna står för, och vad dess enorma succé säger om oss och om vår samtid.
/leif
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar