Göteborgs filmfestival pågår för fullt, men än har jag inte sett en enda film på festivalen. Dock såg jag i helgen filmatiseringen av Cormac McCarthys fantastiska bok The Road (eller Vägen som den heter på svenska). Jag älskade boken, om en man och hans sons färd genom ett öde landskap. Jorden och allt liv håller på att dö, det är aska i luften och på vägarna härjar överlevande kannibaler. Filmen var jag ju bara tvungen att se, jag älskar nämligen katastrof- och postapokalypsfilmer. Med boken i färskt minne var jag förstås förberedd på att det skulle vara deppigt. Men att det skulle kännas så hopplöst och nattsvart... Underbart skådespeleri av Viggo Mortensen. Barnet tyckte jag iof var lite störigt på ett gnälligt sätt men det kan vara så att det hör till rolltolkningen? Och fotot! Ja ibland kändes det som att de spelat in delar av filmen i Sverige (Göteborg) en riktigt grådaskig vinterdag. Känslan av gråhet, kyla, brist på färger och liv som boken förmedlar är skickligt överförd till duk. Det är någonting med att uppleva det så pass visuellt som gör det extra verkligt. Oerhört deppig och tankfull och hopplös satt jag tyst på vagnen hem. Hur ska jag ställa mig till denna film? Vill inte direkt rekommendera depp till någon, samtidigt som den var väldigt bra. Avgör själva!/AnnaJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar