Stillheten

Stillheten av Attila Bartis är en ungersk roman som har blivit mycket uppmärksammad internationellt och den har också filmatiserats. Författaren kommer från en rumänsk familj som flydde till det något friare Ungern 1984. Men Ungern var också en diktatur och personerna i boken mals ner av förtryckarapparaten.
Den utspelar sig före kommunistregimens sönderfall. Huvudpersonen, författaren Andor Weer, har en familjesituation som påminner om en Norén-pjäs, eller en roman av Jelinek. Hans mor har varit en uppburen skådespelerska, men efter att dottern hoppat av till Österrike blir hon svartlistad och får inte längre några roller. Efter några fruktlösa försök att få dottern att återvända, så att mamman kan bli återupprättad isolerar hon sig i femton år i den lägenhet hon delar med Andor. I princip är hennes enda kvarvarande sysselsättning att domptera och försöka förvända synen på sonen. En dag får hon för sig att låtsas att dottern är död, och hon iscensätter en skenbegravning av henne i familjegraven.
Andors och moderns symbiotiska förhållande skildras osminkat och närgånget. Hennes depressioner, sinnrika manipulationer, omsorger och tom sexuella närmanden är uttryck för en sjuk människas maktutövning mot sitt barn. Vanmäktigt betraktar han hennes förfall.
Hans enda andningshål är när han reser runt och föreläser, samt en förbindelse med en kvinna, Ester. Men det som de först trodde var kärlek visar sig bara vara en gemensam känsla av tomhet och ensamhet.
Romanen handlar om hur svårt det är att frigöra sig från det förflutna, från blodsbanden. Trots allt försöker Andor rädda sin mamma undan psykiatrins elchocker, och när hon slutligen dör är hans känslor ambivalenta.
Låna boken i Gotlib.

/leif