Hungerhuset av Loka Kanarp och C/M Edenborg är en spökhistoria i den grafiska romanens form. Så här när det är höst, kallt och mörkt ute och dessutom Halloweenfirande och Allhelgona på en vecka, ja då tycker jag att det passar extra bra att mysa (eller rysa) lite med en klassisk spökhistoria.De två syskonen Elsa och Fredrikes mamma har nyligen dött i en tragisk olycka och pappan är frånvarande. De tas om hand av några fisförnäma fosterföräldrar och vantrivs oerhört. För att komma undan lite beger de sig till ett förfallet ödehus inne i skogen. Ett ondskans hus som väntar på dem med en outsäglig hunger. Besöket förändrar storasyster Elsa, hon är inte sig själv längre, något som ingen annan än lillasyster Fredrike märker. Det finns en väldigt obehaglig scen när Elsa medvetet gör sig själv illa vid matsalsbordet samtidigt som hon stirrar intensivt på Fredrike. Ibland glömmer jag att det är en serie som jag läser eftersom den känns så filmisk.
Hungerhuset lutar åt psykologisk skräck och använder enkla medel för att förmedla känslor. Kanarp står för bild och text och Edenborg för text, något som harmonierar väl med varandra. Jag skrev att de använder sig av enkla medel, med det menar jag främst det avskalade bildspråket där färgerna är antingen svart, vitt eller orangebeigt med tjocka svarta linjer. Det är en väl uppbyggd historia i text såväl som i bildspråk. Det är en spännande, obehaglig och krypande berättelse som fungerar väldigt bra i det här formatet. Synd att den tar slut så snabbt bara, hade gärna läst mer!
Låna Hungerhuset här!
/AnnaJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar