Jag har hopp för Oksa Pollock

Jag har läst Oksa Pollock Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf. Det är första boken i en fantasyserie från Frankrike, som där blivit omåttligt populär. I flera sammanhang har man presenterat Oksa som en fransk Harry Potter.

Det är en spännande bok om högstadietjejen Oksa Pollock. Oksas pappa är i restaurangbranchen och i början av boken flyttar de till London där pappan skall öppna sin första egna restaurang. Oksa vill inte emigrera men till tröst är att hennes vän Gus och hans familj också flyttar med. Oksas farmor kommer också att precis som i Paris bo i en våning i samma hus som Oksa. Snart visar sig flytten bero på en flykt. Oksa och hennes pappas släkt kommer från ett magiskt land som heter Edefia. Oksa är det sista hoppet som skall föra familjen tillbaka till Edefia. I vår värld finns fiender som vill förhindra att familjen tar sig tillbaka till det fantastiska Edefia, bland annat en lärare på Oksas och Gus nya skola. I London upptäcker Oksa också sina egna magiska förmågor, som exempelvis att med tankens kraft förflytta föremål. Till familjens tjänst finns småfolk också med övernaturliga förmågor, vars enda uppgft verkar vara att serva familjen.

Det är en spännande berättelse med många roliga magiska utsvävningar. Men maktstruktren i historien är rent förfärlig. Det handlar om familjens upphöjda plats i Edefia och Oksa som ett slags räddande kronprinsessa för makten. Gammaldags könsroller syns bland annat i att Oksas mamma inte verkar ha något eget liv och dessutom blivit förd bakom ljuset i fråga om sin mans ursprung. De här uppassande småvarelserna gör att berättelsen också tangerar skräck, fast det skall vara lite lustigt. Man kan inte heller undgå att fundera över alla magiska örtbaserade medel familjen stoppar i sig för att få övernaturliga förmågor i stundens hetta. På goda grunder skulle man kunna påstå att ett spår i handlingen är en berättelse om en knarkande kriminell flyktingfamilj i restaurangbranchen. För nog är man kriminell om man använder kemiska stridsmedel för att påverka motståndarnas medvetande? Eller är allt tillåtet i kampen för det goda?

De knasiga strukturerna är så övertydliga så att jag under hela läsningen väntar på att de skall ifrågasättas. Man får inte glömma att Oksa är en tonåring i vardande. Finns det någon mer konservativ grupp i samhället än trettonåringar? Finns det någon mer upprorisk grupp än sjuttonåringar? Och se där i slutet av boken får man också läsa lite kritiska röster om det tidigare så skönmålade Edefia. Någon vågar ifrågasätta, vilket självklart gör Oksa Pollock och hennes farmor mycket upprörda. Jag tror på den Franska revolutionen i berättelsen om Oksa Pollock. Här finns verkligen möjlighet till utveckling och uppror. Finns det något härligare? Men om upproret uteblir så tycker jag nog författarna bör dra något gammalt över sig. Boken finns att låna här.

/Karin