Hej Vacker av Ann- Helén Laestadius
"Hej vacker" är en fristående fortsättning på "Sms från Sopppero" som kom ut för några år sedan. När jag bokpratar i skolklasser om "Sms från Soppero" har det hänt att jag frågat ifall någon vet vart Soppero ligger. Det har varit många gissningar, som exempelvis Italien, Afrika, men nästan aldrig har någon gissat rätt, att Soppero är en sameby i Lappland. Men den viktigaste poängen fångar de flesta ändå, att Soppero är något exotiskt, något inte så svenskt. Att det handlar om att ha en kärlekshistoria med någon som kommer från någon annanstans.
Agnes som dessa böcker handlar om bor i Solna och har en mamma som är same, född i Soppero. Agnes är fascinerad av samekulturen och blir kär i en samekille från Soppero. Första boken handlar om förälskelsen, men också detta att inte känna sig riktigt förankrad någonstans. I Nacka känner hon sig som en same och i Soppero som en svensk. Det är en problematik som Agnes delar med många av de ungdomar som växer upp i dag. Samtidigt så är det en problematik som inte är så lätt att komma åt, eftersom särskiljandet oftast inte är tydligt, uttalat eller medvetet. Jag tycker att Laestadius är duktig på att synliggöra var problemen finns.
I "Hej Vacker " åker Agnes upp till Soppero över sommaren. Att stanna längre innebär att hon också får möjlighet att förstå varför hon känner sig så utanför. Det beror ju inte bara på hennes egen osäkerhet utan också på att man ser henne som stockholmaren, någon som inte är riktig same. Mamma till Henrik som hon är kär i är väldigt avvogt inställd till Agnes, vilket ställer till en del problem. Samtidigt så finns det en sidohistoria i boken om en kvinna i Soppero som Agnes kommit i kontakt med. En kvinna som inte är respekterad på grund av något som man tror hon som ung gjort mot den samiska kulturen.
"Hej vacker" är liksom "Sms från Soppero" en bra kärleksbok om de problem som kan finnas för barn och ungdomar med dubbla identiteter. Den är fin för den dömmer inte utan nyanserar förklarar, men pekar ändå på enskilda personers ansvar.
Jag gissar och hoppas att det kommer en tredje bok, som säkert kommer att handla lite mer om Henriks mamma och varför hon är som hon är. Det skulle vara så spännande att få läsa om.
Passar att läsa från 11 år.
"Hej vacker" är en fristående fortsättning på "Sms från Sopppero" som kom ut för några år sedan. När jag bokpratar i skolklasser om "Sms från Soppero" har det hänt att jag frågat ifall någon vet vart Soppero ligger. Det har varit många gissningar, som exempelvis Italien, Afrika, men nästan aldrig har någon gissat rätt, att Soppero är en sameby i Lappland. Men den viktigaste poängen fångar de flesta ändå, att Soppero är något exotiskt, något inte så svenskt. Att det handlar om att ha en kärlekshistoria med någon som kommer från någon annanstans.
Agnes som dessa böcker handlar om bor i Solna och har en mamma som är same, född i Soppero. Agnes är fascinerad av samekulturen och blir kär i en samekille från Soppero. Första boken handlar om förälskelsen, men också detta att inte känna sig riktigt förankrad någonstans. I Nacka känner hon sig som en same och i Soppero som en svensk. Det är en problematik som Agnes delar med många av de ungdomar som växer upp i dag. Samtidigt så är det en problematik som inte är så lätt att komma åt, eftersom särskiljandet oftast inte är tydligt, uttalat eller medvetet. Jag tycker att Laestadius är duktig på att synliggöra var problemen finns.
I "Hej Vacker " åker Agnes upp till Soppero över sommaren. Att stanna längre innebär att hon också får möjlighet att förstå varför hon känner sig så utanför. Det beror ju inte bara på hennes egen osäkerhet utan också på att man ser henne som stockholmaren, någon som inte är riktig same. Mamma till Henrik som hon är kär i är väldigt avvogt inställd till Agnes, vilket ställer till en del problem. Samtidigt så finns det en sidohistoria i boken om en kvinna i Soppero som Agnes kommit i kontakt med. En kvinna som inte är respekterad på grund av något som man tror hon som ung gjort mot den samiska kulturen.
"Hej vacker" är liksom "Sms från Soppero" en bra kärleksbok om de problem som kan finnas för barn och ungdomar med dubbla identiteter. Den är fin för den dömmer inte utan nyanserar förklarar, men pekar ändå på enskilda personers ansvar.
Jag gissar och hoppas att det kommer en tredje bok, som säkert kommer att handla lite mer om Henriks mamma och varför hon är som hon är. Det skulle vara så spännande att få läsa om.
Passar att läsa från 11 år.
Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar