Oksanen och Utrensning

Det har sagts förut och det tål att sägas igen: Sofi Oksanens Utrensning är sjukt bra! Vad kan jag skriva som inte redan skrivits i otaliga recensioner? Inte så mycket kanske. Därför vill jag helt sonika komma med en uppmaning: om du bara ska läsa en bok i år, läs Utrensning! Denna bok är helt klart en av de bästa jag läst. Det är inte bara språket och ämnet, det är en slags nerv, ett sätt att berätta, som om Oksanen har haft denna historia inom sig och resultatet känns helt sant, allmängiltigt och samtidigt overkligt grymt. Oksanen har tidigare skrivit Stalins kossor och Baby Jane och hon behandlar det estländska arvet redan i debuten Stalins kossor.

Utrensning då: en estländsk äldre kvinna hittar en dag under början av 1990-talet en spillra till tjej i sin trädgård, ett offer för trafficking. Kvinnan som på något sätt i sin ungdom har svikit och begått ett brott som tynger ned henne, är på många sätt ett offer lika mycket som tjejen som hon hittar i sin trädgård. Och på vilket sätt är denna tjej kopplad till den äldres förflutna? Estland, kvinnoöden, att leva i Sovjetunionen och skam är teman som återkommer i Oksanens prosa. Och jag vill läsa mer, väntar ivrigt på vad mer som ska komma ur denna kvinna. Låna här!

/AnnaJ